Leah har blivit utmanad

REGLER för utmaningen lyder som följer:
Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv och samtidigt ange reglerna för leken på sin hemsida. Sedan väljer man 6 nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver personen en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska knappa in och läsa på ens egen hemsida för mer information.

1. Leah har vid flera tillfällen lyckats smita in till grannen och blivit så till sig av bedriften att hon kissat på sig på deras golv, alla gångerna!

2. När man är hemifrån med henne och hon blir riktigt trött tittar hon på en med de mest bedjande ögonen och kryper med en tass i taget långsamt upp i knät. Den proceduren kan ta ett par minuter men det spelar ingen roll, huvudsaken är ju att man inte märker något...tror hon.

3. Leah tycker mycket om att gnaga på olika slags tuggben. Efter en stund kommer hon dock nästan alltid till någon av oss, släpper det slafsiga benet i knät på en alternativt trycker det lite vänligt mot ens kind vilket betyder att man ska hålla i det medan hon gnager vidare.

4. Barn är det absolut bästa Leah vet. Blotta synen gör att hon blir helt bananas. Barnskrik och skratt från barnvagnar resulterar alltid i en tvärnit och intensivt viftande på svansen. Detta har fått oss att på allvar fundera på om vi inte ska uppfinna en slags "inkallningspipa" med barnskratt istället för pip. Finns det redan så tipsa gärna!

5. Att åka bil är kul! Leah har sin plats längst bak bilen och sitter alltid så fint och stilla. Nu har hon dock helt på egen hand lärt sig att kombinationen av att vi stiger ut ur bilen och ljudet av centrallåset betyder "varsågod hoppa fram" och knölar sig obesvärat igenom de 20 centimetrarna som finns till övers mellan taket och nackstöden. Vi trodde att det bara var råttor som kunde göra sig platta.

6. När hon får hälsa på folk på stan förvandlas hon till en hal, studsande pussboll. Hon blir så lycklig och har i sin entusiasm lyckats dela ut ett antal fläskläppar till främlingar. En person sa att hon borde vara sponsrad av Synsam och gå under namnet glasögonknäckarn. Inte så smickrande tycker vi och tränar vidare...

Leah utmanar följande:

Svea

Tilda

Naala

Godispyramiden

Den här leksaken är väldigt rolig. Den går ut på att man ska få ut godisarna som är gömda i den och det är inte det lättaste. Matte och husse säger att jag måste tänka lite extra för att lyckas och det hela gör mig alldeles trött i huvudet. Men som sagt...kul är det!

Helgkul och träningsplaner

På fredag fyller matte år och då ska hon och husse åka iväg och bo på hotell under helgen. Jag hörde att matte frågade i telefonen om de fick ta med mig också men de sa nej. Men ni ska veta att jag inte är ledsen för det för gissa vad jag ska få göra istället? Jag ska få bo hos Ruf heeela helgen! Wohooo!

Valpkursen är ju slut nu och fortsättningskursen kommer vi inte börja på förrän jag och Ruf är ungefär 9-10 månader. Men alla i vår grupp ville så gärna fortsätta att träffas så Johan har satt in 4 extraträffar till att börja med för oss i måndagsgruppen som han kallar oss. Dessutom har vi bokat in en privatlektion med honom tillsammans med Ruf så att vi kan finslipa lite. Han är populär vår favorit-instruktör men nu kommer det nog att bli ännu svårare att boka tid för lektion med honom. Han är nämligen med i det senaste numret av Härliga hund där han har blivit utsedd till årets hundvän!!! Jag kan inte annat än att hålla med. Han är så lyhörd för vad vi hundar säger. GRATTIS Johan!

Att synas i mörkret

Nu när det börjar bli så mörkt är det viktigt att man har reflexer på sig så att man inte blir påkörd av en bil. Jag har fått ett fint sele som gör att jag nästan lyser i mörkret och en liten reflex med en lampa på. Den lilla reflexen kan man hänga i mitt halsband och när man trycker på en knapp börjar lampan lysa. På det viset ser husse och matte mig hela tiden. Smart va?


Full mundering, sele och lampa


Se så lite jag skulle synas om jag inte hade selet på mig

Ozzy på besök

Nu har jag äntligen träffat kusin Ozzy och det var såklart superkul! Jag och husse var uppe tidigare än matte eftersom hon hade jobbat natt och det var så jobbigt att vänta på att hon skulle vakna. Efter ett bra tag orkade jag inte vänta längre så jag tog med mig mitt slafsigaste tuggben och sprang in i sovrummet. Där tog jag ett jätteskutt upp i sängen och landade med framtassarna på mattes axlar vilket resulterade i att hon vaknade med ett tjut. Full effekt med andra ord! Därefter släppte jag tuggbenet i ansiktet på henne så att hon liksom skulle vakna ordentligt. Ni kan ju förstå vad besviken jag blev när hon kastade iväg slafsisen och sa åt mig att gå min väg. Det var tydligen inte alls dags för henne att stiga upp än. SUCK! Bara att fortsätta vänta alltså.
När hon så äntligen gick upp berättade hon för mig att brorsan Ruf hade gjort sig lite illa i benet under promenaden igår så han kunde inte komma på släktträffen:( Den där klumpedunsen alltså...förra veckan sprang han med huvudet före rakt in i en skottkärra. Finns det ingen hejd på vad han tar sig för?? Jättetråkigt eftersom jag hade sett fram emot hans besök hela veckan men glädjande nog så var Ozzy iaf på väg. Jippi!!! När han och hans matte Marie kom så hade de med sig jättefina presenter till mig. En rolig leksak och smarrigt godis:) Tack snälla Ozzy!!!
Vi gick ut på en promenad och lekte så det stod härliga till. Jag visade honom runt i min skog och vi mötte till och med två hästar. Jag sneglade lite på hur Ozzy reagerade men han verkade inte bry sig så mycket och då kunde ju inte jag vara sämre så vi sprang bara vidare. Vi busade tills vi var helt slut båda två men jag kunde ju inte visa mig vek för lill-kussen så istället för att kasta in handduken så retade jag honom lite med en pinne som jag hittade. Jag sprang varv efter varv runt ett träd och han försökte komma ikapp mig och ta den men där gick han bet sörrni *hihi*. Än så länge är jag fortfarande större än honom och springer lätt ifrån honom. När tvåbeningarna sa åt oss att det räckte och kopplade oss så andades jag ut inombords. Jag var så trött och hade nog inte orkat springa en meter till. Han tog sig mot slutet den rackarn.
Efter att vi hade sagt hej då och kommit in igen tog det ungefär en en minut innan jag sov som en stock. Trött men lycklig!
Tack Ozzy för en helkul dag. Det gör vi om snart!



Hej hej...vad är du för en?


Vi är ju familj...ge mig en kram


Och så lite lek


Vi kan vara fina också...mot betalning i form av godis


En del har mer tålamod än andra


Fina presenterna jag fick av Ozzy


Slagna hjältar

Min polare Alvin

Promenad i city

Hejsan hallå.
Storstads-tjejen här! Idag promenerade jag med husse mitt inne i city på den största shoppinggatan i hela stan. Vi skulle hämta vår kamera som vi glömde hos mattes kompis förra veckan och eftersom hon jobbar i en butik där så passade husse på att miljöträna mig lite. När matte vaknade på eftermiddagen och hörde var vi hade varit höll hon på att sätta frukosten i halsen och blev alldeles nojig. Va!? Drottninggatan!! Men varför tog du med henne diiit??" Ja kan ni tänka er, så fjompig hon är. Tur att det är lite ruter i husse så att man får chansen att visa upp sitt snygga tryne i city. Tänk...jag kanske blir upptäckt och får vara modell;)
Husse berättade om hur duktig jag hade varit och att jag gick vid hans sida hela tiden utan att bry mig om de andra människorna överhuvudtaget. Han berättade också att jag hade varit väldigt cool och ståtlig där jag spatserade fram med svansen i topp. Matte blev så lättad och glad när hon hörde det. Jag undrar just om hon tror att jag är en fegis...hmpf!
Det var riktigt roligt att se så många tvåbeningar på en och samma gång men jag insåg snabbt att det var bäst att jag skötte mig ordentligt så att vi inte tappade bort varandra. Det var liksom inte ett sånt läge då man drar igång ett boxer-ryck om ni förstår vad jag menar.

Bus på söndag

Idag är jag extra glad. Jag fick reda på att vi förhoppningsvis får besök på söndag av inga mindre än Ruf och Ozzy!!! Ozzy är vår kusin och det ska bli så kul att äntligen träffa honom. Han har också en blogg och han verkar vara en helskön kille.

Seg dag

Idag har det inte hänt så mycket. Husse har jobbat och matte har legat sjuk. Vi gjorde lite skojiga saker inomhus mellan tupplurerna. Matte gömde godis till mig lite varstans som jag fick leta efter. De klurigaste var de som hon gömde under upp och ner-vända bunkar men efter lite huvudbry kom jag på att det lättaste sättet var att putta dem över mattkanten och då fick jag tag på snarret. Sen la hon ut en hel rad med godis som jag fick plocka i en viss ordning efter att ha frågat om lov mellan varje gobit. Ibland glömde jag bort mig och tänkte ta två i rad men då sa matte "Leah nej" och då kom jag ju på att jag skulle fråga först. När jag gjort det fick jag ta en till osv.
Matte i all ära men förutom den skojiga leken var det inte mycket fart i henne idag så när husse kom hem visste min glädje inga gränser. Vi har alltid en ordentlig lekstund på vardagsrumsgolvet när han kommer hem men han ska alltid envisas med att hälsa på matte först. Idag kunde jag inte vänta så jag hoppade upp och la mig på dem i soffan när de kramades och klämde mig in mellan dem. Självklart ivrigt pussandes för att fjäska lite extra. Familjemys när det är som bäst!

Efter kramkalaset busade vi som attan och sen fick jag följa med honom och köpa pizza. Han är världens bästa husse!!!

Varning för ståltassarna!

Vad var det jag sa. De där jättehundarna, även kallade hästar, ÄR farliga! Nu är det bevisat. Vi var ute på promenad i skogen idag och hade det verkligen jättekul tillsammans ända tills fyra hästar uppenbarade sig lite längre bort. "Ok...kom matte så drar vi åt det här hållet istället" sa jag och la benen på ryggen. När jag vänder mig om för att kolla att den virrpannan är med så ser jag att hon har gått fram till hästarna istället. Åh nej!!! Hon ropar på mig att jag ska komma och kvittrar med rösten som om det vore fyra fågelungar hon hittat. Att hon alltid ska utsätta sig för fara! Som den trogna kamrat jag är hade jag inget annat val än att gå dit och hämta henne och när jag väl kommer fram gör jag allt för att visa att vi minsann inte vill ha något bråk. Jag vänder bort huvudet, stoppar svansen mellan benen och praktiskt taget kryper fram på ändan. Men de bara står där och stirrar på mig med tom blick och till råga på allt fnyser de också. Vilket jäkla muck alltså! Matte som vid det här laget har stoppat in handen innanför staketet som endast består av en tråd (!) verkar inte uppfatta faran så jag buffar på henne och försöker få henne att komma med mig. Men nej nej...inte hon inte, hon skulle tydligen inte ge sig förrän jag också hade hälsat på vildarna. Jag stålsatte mig och smög försiktigt, försiktigt fram mot staketet där de stod. Det var nu bara drygt en meter mellan mig och ståltassarna och de kom närmare...och närmare...och...PANG!!!
Min nos genomborrades plötsligt av en underlig smärta och jag fullkomligt flög baklänges och ylade för allt vad jag var värd. De fick mig! De fick mig! Spring matte! Jag förstod absolut ingenting när jag trots det som precis har skett ser henne sitta kvar och dessutom ville att jag skulle komma tillbaka igen. Min gräns var nådd och jag vägrade givetvis. Jag visste att man inte kunde lita på dem och jag tänkte definitivt inte göra om samma misstag två gånger.
Nu vill hon få mig till att tro att det inte alls var hästarna som orsakade min smärta utan att det var staketet. Men så lättlurad är jag inte. Jag vet nog vad jag såg...

Gästboken

Matte som sköter markservicen här på bloggen har tack vare Ozzys smarta matte precis kommit på att man även kan svara på inläggen i gästboken. Väldigt bra tycker vi så att även våra vänner utan hemsida kan få sig en hälsning när de skriver till oss:)

Så alla...skriv på nu!

Bamsekramar Leah

Veckorapport

Det har varit mattes lediga vecka och de här dagarna har det verkligen varit fart på oss hela tiden vill jag lova. Efter att vi var och hälsade på lilla Alvin för ett tag sen och jag i tvåbeningarnas ögon var lite för "intensiv" så fick de för sig att jag behövde miljötränas mer. De tyckte att jag blev som en kalv på grönbete när vi kom hem till folk och detta skulle nu alltså tränas bort med det enkla receptet att hälsa på hemma hos folk oftare. Inte mig emot men låt mig ändå först bara höja en påminnelsens tass till mina kära tvåbeningar --JAG ÄR EN BOXER-- Att vara glad och lite speedad är liksom min grej!

Hur som helst, veckan har alltså bestått av en himla massa besök hemma hos vänner och familj. Vi har varit hos mattes kompis som har en liten tvåbening hemma. Hon heter Noelia och är 1 ½ år gammal. Hon tjöt så fort jag kom i närheten. Urkul tyckte jag men som vanligt var matte inte av samma åsikt. Jag fick absolut inte springa efter henne utan var tvungen att sitta stilla så hon fick klappa mig. Ok, som ni förstår var jag ju tvungen att visa matte att jag inte är det minsta "intensiv" längre (hehe) så jag skötte mig med bravur. Jag la mig till och med framför Noelias fötter och kröp (!) nära henne så att hon kunde ta leksaken jag hade lånat av henne ur min mun. Snacka om att matte blev glad då. När vi var på väg hem pratade hon i sin telefon oavbrutet och skröt om mig och sa att jag var "den bästa hunden i världen!!!" Hade hon någonsin trott något annat?:)

Redan samma kväll gick vi upp till Alvins lya igen och då var jag ganska trött så jag la mig och sov medan tvåbeningarna tittade på tv. En till guldstjärna i kanten med andra ord.

Vi har varit hos mattes mamma och hälsat på också. Husse kunde tyvärr inte följa med dit för han skulle på en födelsedagsfest som jag inte var bjuden till men matte och jag åkte alltså till landet istället där det också var kalas. Huset var fullt av hundar, kaniner och tvåbeningar och allt var perfekt förutom de där hemska hästarna som stod utanför och frustade, dit gick jag bara inte! Har nog glömt att berätta för er om när jag helt plötsligt befann mig öga mot öga med 6 hingstar på bete i somras. De var också lite "intensiva" kan jag säga vilket för övrigt är årets underdrift. De satte av i full galopp efter mig och jag sprang för glatta livet ut ur hagen. Sen dess försöker jag hålla mig på avstånd från de där huliganerna. Får jag syn på en så ser jag till att resa raggen och fnysa ordentligt så att det fattar att jag INTE vill leka på deras vis. Nu säger matte att det kanske är så de där små tvåbeningarna känner när jag kommer farande men jag kan faktiskt inte förstå sådana resonemang så jag återgår till att berätta om vad jag gjort istället.
När vi skulle sova senare på kvällen bestämde jag mig för att golvet var för hårt, mattes mage såg mycket mjukare ut! Sagt och gjort, jag la mig mitt på hennes mage och där sov jag större delen av natten. Det är tur att hon är så blödig för hon har inte hjärta att putta bort mig. Det var först när jag själv hörde att hon började få svårt att andas som jag tog beslutet att lägga mig mellan henne och väggen istället och snarka HÖGT resten av natten. Jag ville inte att hon skulle falla in i nån djupsömn förstår ni. Ligger man ytterst får man faktiskt räkna med att hålla vakt också;)

När vi vaknade packade vi ihop oss och åkte till stan igen där vi hälsade på mattes bror. Först var vi ute och promenerade jättelänge och det var så spännande. Vi gick gata upp och gata ner och vi mötte folk och andra hundar hela tiden. Jag gjorde matte stolt som en tupp (igen) och skötte mig exemplariskt. Jag gick till och med in vid hennes sida när vi fick möte och stannade självmant vid varje övergångsställe.
Efter den långa prommisen gick vi upp till mattes bror och åt lunch. Sen tog jag en tupplur. Återigen en guldstjärna i passivitet! I rock!

När jag vaknade igen var det dags att åka till husse som var och hälsade på hemma hos sin mamma. Vi tog bilen dit och parkerade utanför porten men matte ville att vi skulle ta en promenad först så att jag kunde uträtta mina behov. Jag hade inte gjort det sen på morgonen och nu var klockan fem på eftermiddagen. Det var inte det att jag inte behövde göra det...det var bara det att det var så mycket nya intryck på alla dessa gator så det gick bara inte. Matte gick och gick med mig i regnet men jag knep ihop. Lika bra att vänta tills vi kommer in i värmen tänkte jag. När vi väl kom upp till husse och hans mamma så var även hans pappa och ena bror där. Hans brorsa har en hund som heter Mickey som också var med. Han vill inte leka så mycket med mig så jag höll mig på avstånd och kikade på honom ur ögonvrån istället.
När jag hade hälsat på alla så kom jag på att jag ju var kissnödig så jag satte mig mitt på köksgolvet mellan alla tvåbeningar och kissade en stooor pöl. Jag tänkte att det var lika bra att kissa så att de såg var de skulle torka upp sen, omtänksamt av mig va? Men inte verkade de glada över det inte. Matte ojade och ursäktade sig och började dra långa haranger om att vi faktiskt hade varit ute länge och bla bla bla. Jag orkade inte lyssna utan satte mig istället nedanför matsalsbordet och bajsade. Lika bra att få det överstökat medan de hade hushållspappret framme. Nu var det ju bara så att det inte gick så smidigt som jag hade tänkt mig. Något jag hade ätit (hårtuss eller dyl) gjorde så att bajset hängde kvar från rumpan och alla fyrbeningar vet ju hur obehagligt det är när det händer. För att bli av med bajset for jag som skjuten ur en kanon iväg genom hela lägenheten samtidigt som jag snurrade runt, runt. Ni skulle ha sett husse och matte. De for efter och försökte få tag på mig och ropade åt mig att stanna men jag kunde bara tänka på att snurra snabbare så att jag blev av med det obehagliga i rumpan. Jag körde en grand finale på en stor fin röd matta där jag drog till med en riktig piruett så att bajset flög åt alla håll och kanter...aaahhh! Vilken befrielse. Vid det här laget var matte lika röd som mattan i ansiktet och husse såg minst sagt besvärad ut. Jag själv tycker att det vara ganska kul faktiskt och skämdes inte ett dugg!

nåja...en rolig vecka har det varit och jag har fått många guldstjärnor i uppförande. Nästa mission är visst att få mig att känna mig så pass avslappnad i främmande miljöer så att jag kan uträtta mina behov. Alltid är det nåt!

Matte om träning

Ikväll ska vi på valpkurs. Nu är det bara två gånger kvar och sen får vi träna på egen hand tills det är dags för fortsättningskursen som vi inte kommer påbörja förrän till våren när Leah är 9-10 månader. Vi har bestämt oss för att ta några privatlektioner med Johan under vintern tillsammans med Ruf's familj för att hålla oss på banan. Johan som håller i valpkursen är helt fantastisk och den bästa instruktören man kan tänka sig. Vi är så glada och tacksamma över att ha hittat honom! Han besitter en enorm kunskap som han förmedlar till oss alla på kursen på ett mycket pedagogiskt sätt och hans tankar kring hundhållning är väldigt inspirerande. Jag vill självklart rekommendera honom till ALLA som letar efter en hjälpande hand med sin hund. Gå gärna in på hans hemsida och läs mer utförligt om hans tankesätt och verksamhet här

Just nu tränar vi avståndslydnad med lina. Vi har redan från början haft Leah lös väldigt ofta just för att hon ska kunna/vilja följa oss även utan kopplet och det fungerar bra för det mesta. Det positiva med linan är att vi kan känna oss tryggare i att ha henne lös då lydnaden givetvis inte sitter 100% ännu. Är det t.ex så att vi möter en hel skolklass (vilket normalt sett skulle leda till att vi kopplar henne) kan vi fortsätta att ha henne lös med linan som säkerhet utifall att hon får för sig att sticka fram. Givetvis bogserar vi inte bort henne då utan ger eventuellt bara en kort impuls i linan samtidigt som vi säger "Leah nej". Därefter måste vi alltid erbjuda henne ett roligare alternativ så att hon lär sig att det lönar sig att lyda. Som det tidigare finns beskrivet i bloggen så är det viktigt att Leah förknippar "nej" med något positivt och inte som en partykiller. Så vi ropar helt enkelt "Leah häråt" och sen tjoar och tjimmar vi lite (entusiasmerar som Johan så fint uttrycker det) så att hon väljer att följa med oss istället. Det här har fungerat jättebra och det är härligt att känna hur vi mer och mer kan lita på henne i olika kluriga situationer.

På kursen tränar vi även väldigt mycket på att kunna ha hundarna lösa i varandras närvaro. Hundarna får sitta i ring och träna passivitet samtidigt som ett ekipage i taget går ett par varv runt gruppen utan koppel. Det här klarar Leah nu med bibehållen ögonkontakt båda varven *skryt skryt*

I övrigt tränar vi mycket kontaktövningar med ökande svårighetsgrad. Leah har nu verkligen snappat upp att hon frågar oss om lov genom att titta oss i ögonen och numera kan vi stå ett bra tag med bibehållen kontakt innan hon får ett varsågod. Detta kan hon nu så bra att hon ibland till och med slår oss på fingrarna. Exempelvis när vi går ut genom ytterdörren så händer det att vi slarvar och glömmer bort att ge henne varsågod när hon ska gå ut. Då hinner man stå där ute ett tag och undra varför hundskrället aldrig kommer bara för att titta in och se henne sitta där fint med stora ögon och huvudet på sne. VÄRLDENS BÄSTA HUND!!!

Det var en liten uppdatering från matte
Njut nu av den härliga hösten!

Min favorit...

...av den tvåbenta sorten är utan tvivel en liten grabb som heter Alvin. Det är husses brorson som bor granne med oss. Han blir alltid så glad över att se mig och skrattar med hela ansiktet när jag pussar på honom. Ibland när jag blir lite för bufflig puttar han på mig liksom för att säga "bort" och så gör en konstig min. Men när jag väl backar undan börjar han skratta igen och då får han en puss till. Om vi har såhär kul redan nu, tänk då vad kul vi kommer att ha när han blir lite större och kan springa med mig! Synd bara att tvåbeningar verkar växa så långsamt.

Kalas

Igår fyllde mattes pappa år och det firades med tårta och kalas. Min lycka var gjord när jag såg att det fanns två SMÅ tvåbeningar på plats, det är nämligen min favoritsort! De ville leka med mig hela tiden för så fort jag kom så sprang de iväg och antingen gömde sig bakom en stor tvåbening eller så hoppade de upp i soffan! Woho...här har vi två tjejer som kan leka tänkte jag och satte full fart efter. Tyvärr förstod inte husse och matte leken lika bra för de lät mig inte springa fram och pussa dem i ansiktet utan påstod att jag skrämde minisarna. Pah!! Rädda för mig? Vad skulle det vara att va rädd för? Ni kan själva se hur kul vi hade:)


Jag visar hur man leker boxer-style


Kom och lek med mig!


En puss då?


Ingen som är rädd här inte, möjligtvis blyg.


Alla är glada:)

Bekännelse

Fy fasen vilken pinsam grej jag var med om igår. Nästan så att jag inte vågar berätta om det men lite måste man ju bjuda på sig själv.
Jag var ute på gården och plockade kastanjer från backen i vanlig ordning. Jag tycker så mycket om att tugga sönder dem på mattan i vardagsrummet:) Plötsligt kände jag hur en liten, liten bit kastanj slank ner i halsen och satte sig så att det började klia som bara den. Jag började förstås hosta och gick ut i köket till husse för att få lite assistans. För att få honom att förstå vad som stod på så tog jag i ända ifrån tårna och hostade jääättehårt en gång. Det skulle jag inte ha gjort. Vad händer? Jo det ska jag tala om för er...bajs händer. JAG BAJSADE PÅ MIG!!! Vårt annars så fina vita köksgolv var nu helt brunprickigt och både jag och husse stod som förstenade och försökte få grepp om vad som precis hade hänt.
Nåde dig husse om du skrattar nu, hann jag tänka bara för att se hela hans ansikte spricka upp i ett stort leende. Sen vände han på klacken och gick till sovrummet där matte låg och SKVALLRADE!!! Jag hörde allt hur de skrattade där inne. Men jag ska nog ge igen tids nog, skrattar bäst som skrattar sist.
Glädjande nog försvann kastanjebiten så något gott kom det iaf ur det hela.

Det är vad jag kallar en riktig brakskit!:)

Alla dessa löv...

...är ju helt underbara! Igår var jag och matte ute i parken och busade runt bland löven. Matte kastade upp dem i luften och jag fångade dem. Matte försökte sig även på att fota samtidigt men hon sa att det var jättesvårt att hålla i kameran och kasta löven till mig på samma gång. Särskilt när jag hela tiden försökte ta dem direkt ur hennes hand. Så det är visst si och så med fokusen på korten men det spelar ingen roll tycker jag. Man ser ju ändå hur kul vi hade, eller hur?

Bilder från promenaden i Tyresö

Enya väntar på att bollen ska kastas i


Där kom den!


Jag vill också...


...men vågar inte riktigt hela vägen


Bäst att låta veteranen göra grovjobbet


Nu kanske jag kan få bollen


Nehe...ta den du Ruf!


Där gick vi bet båda två


Ruf tog sikte på kameran istället


Tvåbeningarna hade också kul


Robban kastar lyra...jo, Enya är så snabb:)


Den magiska skogen


Och här kommer Robban som värsta Cesar Millan

På "dagis"

Nu har det gått sådär lång tid igen sen sist så jag inte riktigt vet var jag ska börja. Jag tror jag börjar med det roligaste då helt enkelt.
I lördags fick jag sova över hos Ruf! Husse och matte skulle iväg på galej så snälla Malin och Robban agerade hundvakter. Husse körde dit mig runt lunchtid och då var det fullt ös såklart. Lek nonstop resten av dagen och sen sov vi alla fyra i sängen tillsammans på natten. Ruf tyckte att det blev lite för varmt efter ett tag så han hoppade ner till sin säng men jag som har börjat vänja mig vid att sova i sängen (matte och husse har veknat)låg kvar hela natten.
Jag minns inte om jag har berättat om katten Lukas som bor där hemma också. Det är iaf en spännande prick som satt alldeles stilla och lät mig hälsa på riktigt. Inte sprang han iväg som alla andra fjantkatter jag har stött på innan. Jag blev bara lite frustrerad över att han satt på bordet hela tiden för där kom ju inte jag upp. Där satt han och viftade med svansen rakt på min nos den rackarn. Jag önskar att vi också kunde ha en katt hemma hos oss!

När matte och husse kom på söndagen gick vi ut på en promenad allihop tillsammans med mamma Enya och hennes matte wiveca. Jag fick mig en smäll på nosen av morsan rätt omgående för hon tyckte visst inte att jag uppförde mig. Hon talade om för mig att det inte var ok att jag hoppade på henne på samma sätt som jag hoppar på Ruf och det var bara att gilla läget. Efter det hade vi hur kul som helst. Enya badade som en tok medan vi tittade på vid vattenbrynet. Hon simmade ut efter sin boll som tvåbeningarna kastade i och vi försökte sätta tänderna i den när hon kommit upp på land istället. Nästa sommar kanske jag också törs simma, det såg himla kul ut!

Efter prommisen blev det fika-stopp hemma hos Enya. Där träffade vi Fale också, Enyas husse som jag tycker så mycket om. Matte och husse var på en husvisning i huset precis bredvid deras. Oj vad jag skulle tycka att det var skoj om vi bodde där. Tänk att få bo granne med morsan! Vi får se vad som händer med det.

Efter fikan var jag så trött så mina ögonlock hängde ner till knäna. Vi åkte hem då och jag somnade på två sekunder i bilen. Husse fick till och med bära in mig från bilen så trött var jag och sen sov jag nästan non stop till kl 2 dagen efter. Drömde gjorde jag också tydligen för matte berättade att jag hade sprungit och gnytt i sömnen. Inte konstigt egentligen, så kul som jag haft det!

Matte hälsar att bilder från promenaden kommer upp inom kort.