Lika som bär

När Dexter blev sådär lagomt tonårig med långa ben på en ranglig kropp fick han ett nytt passande smeknamn som har hängt med sedan dess. Han har nämligen en förmåga att se lite goofy ut vår kära lillkille så därför är det just det han kallas...Goofy!

En riktig näsbränna

Idag var vi med husse hemma hos Ruf. Han skulle fixa en massa med deras datorer tror jag och de andra tvåbeningarna jobbade på de också med diverse stök och bök. Vi p andra sidan gjorde allt annat än att jobba. Ja det skulle vara att jobba på de olika lekstilarna då. Som vanligt hade inte husse kameran med sig *pik* så inte blir det några bilder därifrån idag. Men imorgon ska vi dit på första adventsfika och då ska matte med. Kanske har hon bättre koll på den där foto-mojängen? Den som lever får se!

En annan rolig sak som hände idag var att jag fes husse rakt in i näsan så att hans näshår krullade sig. Jag låg i mattes knä och gosade som bäst när jag kände hur det bubblade till i magen och jag är inte den som är den så jag passade på att vädra lite. Inte kunde väl jag veta att husse just då skulle stoppa ner ansiktet någon centimeter från "the black zone" och ta upp ett papper nedanför mattes fötter. Han höll på att kräkas och matte skrattade så mycket så att hon kiknade. Kul att man kan glädja någon!



Dexter börjar bli stor


Tittar efter matte vid dörren *tittar så mycket så att ögonen håller på att trilla ut*


Nå, kommer hon snart eller?


mums, älgben!


Försök inte se oskyldig ut TJUV!


Trasselsudd

Dexter simmar för tredje gången

Andra gången vi var på simmet var det rätt kaotiskt. Dexter kunde inte alls förstå varför vi ville dränka honom (räckte det inte med första försöket) och kämpade för allt han var värd för att undkomma döden. Mest sprattlande och plumsande med andra ord. Då fick vi ha två linor och styra honom med och jag var totalt sjöblöt och hade rivsår på armarna när vi var klara. Men den här gången, den tredje, simmade han riktigt bra. Nu räckte det med en lina som sjukgymnasten korrigerade honom med bakifrån och sen att matte och husse lockade honom att simma runt i bassängen. Han var lite låst på rampen (nyckeln till räddning) till en början och ville simma dit istället för runt i bassängen men det släppte efter hand och han slappnade av allt mer.

Eftersom batterierna på stora kameran var tutti frutti slut när det var dags för simmet fick mobilen tjänstgöra istället. Resultatet blev rätt uselt men alltid något. Nästa vecka tar vi med fulladdade batterier till stora kameran!

//Matte

Lika som bär

Pepparkaks-fika hos mormor

En vacker dag hände följande...


Jag fick årets första pepparkaka


"jag vill OCKSÅ ha" sa Dexter


Mums mums


Filosoferar lite


Nä nu är det färdigdegat...dags att reta brorsan lite


kom igen då!


Funkar varje gång


Vilket tjuvgrepp!


Då ska jag visa vad jag kan...


Hah! Jag fick också ett bra grepp minsann


jaså blev du förbannad nu?


Surmule


Kram brorsan, det var bara på skoj

Slutet gott, allting gott!

Äntligen snö!!!

Kan någon tala om för mig vad som är roligare än snö?? Jag har dragit av så många boxerrace de senaste dagarna så jag har tappat räkningen. Det enda som dämpar min glädje är att Dexter inte får vara med och spränga fram över ängarna. Det dämpar även mattes och husses glädje som har åkt på ändan både en och två gånger när påfrestningen blivit för stor för Dexter och han bara har dragit yttepytte i kopplet. Det är i alla fall orsaken enligt dem, men om ni skulle se undersidan på deras skor så skulle ni också förstå att de får skylla sig själva. Finskor med platt sula...hah! och så klagar de på att tågbolagen aldrig är förberedda inför den första snön.

Ingen kamera har fått följa med ut ännu så det blir lite inomhusbilder istället.


Undertecknad själv


Och så gullefjant


Vi lattjar med ett koppel vi kom över


Sunny side up!


Dragkamp med fotografen


Ligg still nu så jag kan tvätta öronen på dig!


Hångelattack i soffan


Va? Vem tar kort??


Snönos!


Gullnos!! (säger de som vet:))

Dexter har tagit simborgarmärket!

Nu har Dexter varit på simmet och det gick över förväntan. Matte fick redan innan veta över telefon att just boxrar brukade vara lite trilskiga i poolen men hon hoppades ändå lite på att han skulla fatta galoppen lika snabbt som på treadmillen. Och det gjorde han. Det var givetvis en del plaskande men han simmade också runt en hel del och lekte till och med med leksakerna som flöt runt i vattnet. Så nog får man säga att det gick bra alltid och att han slappnade av. När han kom upp ur basängen var han alldeles flåsig och skakig i musklerna och var nog väldigt lättad över att han överlevt sin första simlektion hehe.
Nästa gång blir på måndag och då ska matte få lära sig att ta emot honom vid kanten när han ska vila.

Jag gick på en långbrakare med husse under tiden de var borta och vi hittade jättestora plättar med is där vi busade. Varje gång jag försökte ta husse så hoppade han åt sidan och när jag skulle tvärnita och springa efter så gled bara tassarna på isen så jag åkte iväg flera meter på rumpan. Sådär höll vi på fram och tillbaka en bra stund och det var skitkul.

Nu är vi båda trötta och ska vila en stund. Sen bär det av till Sorunda där vi ska tillbringa helgen. Matte och husse ska nämligen åka bort tills på söndag.

Det blir inget annat än två sovbilder idag också:/ Matte hade ingen möjlighet att fota Dexter i simmet och husse brukar inte vara så duktig på att ta med kameran ut. Men matte lovar att det kommer upp en film från simningen så småningom.


Trött av långpromenad med mycket bus


Trött av att ha tagit simborgarmärket

Hemma efter en ärlig kväll hos familjen Simonetti. Först promenad i svinkylan och sen hem till tomten där vi pangade några smällare. Roberta blev som ett barn på julafton och ville inte riktigt sluta men han gav med sig när vi andra lämnade honom ensam ute i frosten. Vi pangar igen på söndag Robbie:)

Imorgon bitti åker vi till hundsimmet med Dexter för första gången. Det ska bli intressant att se om han lyckas ta några simtag överhuvudtaget eller om han mest skvätter och plaskar. Rapporterar åter imorgon.


Utanför porten


Dexter försökte fjäska till sig Rufs smarriga kycklingbit


Som han höll på!


Till och med så att jag blev nyfiken


"Hepp...då tar jag slangen istället!"

Eftermiddagsnotering

Kom hem för ett tag sen från en promenad kombinerat med lite uppletande som gick toppen. Både jag och Dexter älskar att använda nosarna och bra på det är vi också! När vi kom in fick vi klorna klippta och nu är vi faktiskt ganska trötta som ni kan se. Vi laddar inför vårt besök hos Ruf ikväll!:)

Framgångar enligt mig- bakslag tycker tvåbeningarna

Senaste gången jag var i Sorunda tog jag med mig några ovärderliga kunskaper hem (om ni frågar tvåbeningarna tycker de att mina nyvunna kunskaper är mindre bra men det är en annan femma). Jag listade nämligen ut att ungefär allt som låg löst i huset gick att tugga på. Jag kan inte fatta att jag inte har insett tjusningen i det tidigare men bättre sent än aldrig som man säger. Det första jag gjorde när jag kom hem till stan och jag och Dexter fick en liten stund för oss själva var givetvis att visa även honom hur fantastiskt kul det kan vara att sätta tänderna i tvåbeningarnas saker och ting. Jag gick loss på en nyinköpt låda med lock gjord av tyg och hård kartong. Gissa tillfredställelsen när jag efter mycket slit kom igenom tyget och kunde slita kartongen i småbitar. Dexter tittade häpet på mig och sög in varenda lärdom. Dagen efter fick jag ligga i buren medan matte var borta i 10 minuter då tvåbeningarna hävdade att det var jag som var upprorsmakaren i dramat. Min lärling gjorde mig dock inte besviken. Han lyckades ta ner ett tomt pringlesrör (chipsen ni vet) och molekylerade det väldigt fint. Bra debut om jag får säga det. Nu har vi finslipat på våra skills och kan till och med öppna skafferiet. I veckan begick vi bedriften att plocka ut ett paket mjöl och sprida ut det över mattorna och alla andra tänkbara ytor. Där kände jag kanske att vi gick lite för långt för vi totalförstörde vår nya luddiga goa matta vi fått dagen innan att ligga på framför tv:n. Vi försökte skylla ifrån oss på våra imaginära husråttor men tvåbeningarna vägrade att tro att vi två som stod med mjöl upp över öronen var oskyldiga...konsigt va?
Men det jag är stoltast över är ändå hur jag och brorsan i morse först öppnade dörren till sopkorgen i köket och sen klarade att tömma precis hela innehållet, till och med det som låg längst ner i påsen. Och det utan att ens riva ut påsen. Matte var något förbryllad när hon klev upp ur sängen och såg "eländet" som hon kallade det. Jag tycker såhär...det är en skam att slänga en massa mat. SKAM!

Nåja, det verkar som om tvåbeningarna vill sätta stopp för vårt framgångståg och det med det omedelbaraste bums. "det här är en match du inte ska få vinna Leah" var det sista jag hörde matte säga när hon gick hemifrån idag...från andra sidan burgallret:/ I övrigt står mer aktivering på schemat (bra!) och sen har jag hört det viskas om gillrade fällor. Vi får väl se vilka som går segrande ur den här fighten.

Senaste besöket hos sjukgymnasten

Det ser bra ut Dexter!

Vi har återuppstått!

Herregud vad det ska vara svårt att hålla liv i den här bloggen då. Skyller på höstdvala. Idag var Dexter på återbesök hos den veterinär som utförde operationen på honom. Hon ville se hur han hade återhämtat sig och om han fortfarande hade ont eller dylikt. Hon bände och böjde ordentligt i bogen på honom (maxbelastade den som hon sa) och sen fick han gå och springa i korridoren. Hon ville se om han haltade eller visade någon som helst markering efter böjningen men det ska ni veta...vi har att göra med Dexter här, starke Adolf typ! Inte en enda markering varken när hon böjde benen eller när han sprang. Veterinären som iaf hade väntat sig lite stelhet jublade och sa att "bättre resultat än såhär kan man inte få efter en sån här operation" Hon sa även "ja, men han är ju en boxer". Hon friskförklarade honom helt och hållet men sa såklart att det nu var viktigt att vi fullföljde rehab-planen även om det kunde vara lockande att släppa honom lös när han var så pass frisk. Det har blivit lite ändringar i den planen förresten. Tvåbeningarna har tillsammans med sjukgymnasten kommit fram till att Dexter utöver treadmillen ska få börja simma ca 2-3 gånger i veckan för att bygga upp musklerna runt bogen ordentligt så att han inte får några sekundära muskelskador när det väl är dags för honom att springa lös. Han är tydligen asymetrisk i muskelbyggnaden som det ser ut nu. Stora starka lårmuskler och lite tanigare fram. Men det råder vi bot på. Nu är han uppe i 40-minuterspromenader och får öka med 10 minuter/vecka. Nästa vecka kan vi börja jogga/cykla med honom i korta intervaller också så nog är han på god väg att snart leva sitt normala busiga liv alltid.

Borta bra men hemma bäst!

Jag har haft det jättebra på landet men jag blev för saknad hemma tillslut och är därför på plats där jag hör hemma nu. Hemma hos matte, husse och Dexter! Inte helt illa det heller kan jag berätta och ska sanningen fram har jag nog saknat Dexter mer än jag var medveten om för oj vilket pusskalas det blev när de kom och hämtade mig igår. Tvåbeningarna fick vänta i nästan en timme innan jag hade tid att hälsa ordentligt på dem. Men jag gottgjorde för det därefter då jag nästan gosade ihjäl dem också så alla var nöjda och glada. Nu ikväll fick Dexter och jag varsitt ben att tugga på och vi delade kärleksfullt på biabädden som ni kan se nedan. Vi har mycket närhet att ta igen så vi spiller ingen tid:)


Finns det hjärterum...


...finns det definitivt stjärterum!


Dreamteam