Bilder från senaste besöket hos Ruf

Vi har ju varit lite sega med uppdateringen här den senaste tiden så ni har inte fått se bilderna från när vi var hos Ruf senast ännu. Nu var det ett tag sen och jag saknar honom jättemycket. Han är på semester den här veckan men nu på måndag är han hemma igen och då ska vi ses. Hoppas att han inte har allt för mycket att berätta bara, jag vill ju mest leka:P

I förrgår gjorde jag illa benet på nåt vasst så att det blev en reva i huden. Det blödde ganska mycket så vårt vita golv blev alldeles blodigt när vi kom in. Husse började oja sig och sa "nämen åh har du börjat löpa lilla guuuumman" Matte kikade misstänkt på blodspåren som inte alls var små runda droppar utan snarare utsmetade stora fläckar och sa att det måste vara något annat. Och visst var det så, ett ordentligt jack i benet rättare sagt. Köket förvandlades plötsligt till sjukstuga och mitt sår blev tvättat och lindat av tvåbeningarna. Dexter blev lite orolig över uppståndelsen och kom och vakade över mig. Till och med en puss fick jag:) När det var klart ville jag genast ta bort tejpningen runt benet såklart för den kliade och skavde men då åkte tratten på. Och det är mindre kul vill jag lova. Jag protesterade inte eller så men jag blev så ynklig och tyckte så fruktansvärt synd om mig själv så jag såg till att vara i någon av tvåbeningarnas knä så fort de satt ner. Och på natten låg jag på husse hela natten så att han knappt kunde andas. Det kanske är bäst att lyssna på tvåbeningarna och låta "plåstret" sitta kvar så jag slipper tratten.


Snygg-brorsan


Lite snacks på kvällskvisten


Glufs


Ruf vill också ha


Kelgrisarna


Roliga brunnen


Åh vad livet är härligt


Ruf försöker ge mig onda ögat


Men jag ger bara ett tillbaka


Dexter är nöjd med sitt fynd


"är det ingen som vill utmana mig"


Joooo kom igen!


Härligt!

Namnsdagspresent

Jag hade namnsdag för några dagar sen och då fick jag den här roliga presenten.



Matte trodde inte att jag skulle våga gå in i den direkt utan hade laddat upp med klicker och godis. Skit på´re kärring tänkte jag och kastade mig in i den innan den knappt ens nuddat marken. Bara för att retas lite extra så tog jag en vända direkt tillbaka också. Tror ni hon blev lång i ansiktet då eller?:D Sen hade Dexter och jag buskul med den där tunneln och jag skulle nog vilja säga att det för tillfället är vår roligaste leksak, förutom varandra då.

I mitten av filmen fnattar vi loss:)

Avkopplande midsommar

Midsommarhelgen spenderade vi ute i Sorunda. Vi fyra i vår lilla familj samt mattes lillebror Patrik och Blessie hade fyra underbara lata och sköna dagar tillsammans. De övriga tvåbeningarna hade åkt på semester alternativt var sjuka så det var riktigt myspys med bara vi. Jag börjar brås mer om mer på morsan Enya säger tvåbeningarna. Skarp som en knivegg och lät inget undkomma min blick när vi interagerade i flocken. Man kan nog säga att det skedde ett litet maktskifte mellan mig och Blessie under de här dagarna. Jag bestämde mig helt enkelt för att ta över rollen som ledare av oss fyrbeningar och det var ju inga som helst svårigheter. Blessie är så försiktig och snäll så hon ifrågasatte ingenting, inte ens när jag shasade bort henne från hennes egen matskål. Där satte tvåbeningarna ner foten dock. De tyckte gott och väl att jag kunde äta av min egen mat istället och tyckte att jag var döjobbig när jag gick runt och blängde surmulet på Blessie som fortsatte äta av sin tillbakavunna mat. Så vid alla utfodringarna satt jag spännt och iaktog Blessie medan jag klurade på hur jag skulle bära mig åt för att komma förbi tvåbeningarnas förbud. Det slutade nästan alltid med att Dexter, även kallad matvraket, kom och började glufsa i sig min mat när han var klar med sin. Först då vaknade jag ur transen och började själv äta. I övrigt lät jag inte Blessie springa först när vi var ute på promenad. Råkade hon av en händelse ta täten sprang jag direkt fram till henne och sa till att det inte var ok! Skälla fick hon inte heller göra. Det tyckte jag stressade flocken så när hon gjorde det for jag fram som en projektil mot henne och hytte med tassen i högsta hugg. Tvåbeningarna började kalla mig för polis-Leah. Fattar inte vad de menade med det. Har man arbetat sig upp till toppen har man faktiskt befogenhet att bestämma vad som gäller...eller? Skönt nog förstod iaf Blessie det så vi hade en relativt harmonisk helg tillsammans. Och Dexter gungar ju bara med i sin reggae-style. Har han bara mat i magen, aktivering av kropp och huvud och en massa kärlek från alla håll och kanter så är han nöjdast i världen. Han orkar inte med sånt där tjej-tjafs som han kallar det.

Sista kvällen vi sov där så var det bara jag, Dexter, matte och Patrik. Vi satt uppe nästan hela natten och tittade på film och myste medan regnet piskade utanför fönstren. När filmen var slut satte ett rejält åskoväder igång också. Tvåbeningarna gick ut (!) och ställde sig i hällregnet och tittade på blixt efter blixt som dansade på havet medan åskan mullrade. Jag och Dexter gick efter men kunde inte förstå varför vi skulle stå där ute och bli blöta så vi stannade på altanen under taket. Väl där blev Dexter förbannad på åskan och mullrade tillbaka ända nerifrån magen. Haha han trodde säkert att det var en jättehund där uppe i himlen som gruffade på honom. Efter ett tag tog de där två sitt förnuft till fånga och kom in i värmen med oss. Vi släckte ner hela huset och la oss på sängen och tittade på föreställningen genom fönstret istället. Det var så rogivande att vi somnade allihopa i en enda stor hög. Skön avslutning på en bra helg!



Midsommarlunch


Fantastiskt skönt i solen


På väg upp till Blessies gård


Dexter ser cool (?) ut bland ståltassarna


Jag är högre, jag är högre!:P


Vacker som en dag säger matte


Sisten ner till badbryggan är en mes!!!


Nyfiken Dex


Jag visar upp min bästa sida


Mors lilla Olle...


...med solsken i blick


Två solstollar


Kom nu matte!


Jiiiippi!!


Vi poserar (igen) i en skogsglänta


Yey en pinne! Den tar vi med oss.


Sommaren är underbar

Pressmeddelande

Idag lyfte Dexter på benet när han kissade!!!
Liten börjar bli stor minsann.

Finlunch!

Vi har haft en väldigt aktiv dag idag. Först var vi ute på lunchpromenad med matte och husse i skogen. Solen sken och det var varmt, flåsigt och alldeles underbart! Sen åkte vi till city och släppte av husse på jobbet och mötte upp mattes kompis Richard. Vi gick på en liten stadspromenad där vi mötte massor av människor och hundar som vi inte brydde oss nämnvärt om. Istället snosade vi runt lite här och där och gick fint i våra koppel. Matte var jättenöjd med oss. Vi avslutade promenaden men en fika på en uteservering. Jag och Dexter låg på trottoaren och kikade på förbipasserande medan tvåbeningarna satte i sig bulle och saft och när de var nöjda fick vi en munsbit var:) Det var så mysigt så mysigt ända tills himlen bestämde sig för att öppna sig och fullkomligt ramla ner över våra huvuden. Det ÖSTE ner vatten och matte som bara hade linne och shorts på sig ville gärna vänta med att gå ut under markisen tills det sprack upp igen. Det gjorde det dock aldrig så det var bara att stålsätta sig och springa. Det var nog den roligaste turen jag har gjort inne i stan. Jag och Dexter höll på att skutta ur pälsen av glädje när vi sprängde fram rakt genom alla vattenpölarna. Vi blev dyngsura!!! Men vad gjorde väl det, vi hade så roligt.
När vi kom till bilen så var det tydligen dags att åka till Ruf och hälsa på men det berättar jag mer om imorgon för nu är jag så trött hörrni. Men jag kan berätta att det var helt klart dagens höjdpunkt, såklart!

Ps. Idag åt vi något som tvåbeningarna sa var väldigt lyxigt för oss till lunch. Eller det var mer en aptitretare men vilken teaser det var sen då. Snålvattnet bildade en stor pöl på golvet under mig. Håll till godo, här är bilderna från när vi åt Sushi!


Vi suktar efter Sushin (jämför Dexters och mina tassar!!)


Matvraket låter sig väl smaka


Lite försiktig men sen sa det bara slurp

Storstadshundarna

Vi har varit med husse på landet och byggt på vår friggebod under den gångna helgen. Vi hade det som vanligt urmysigt med mycket utevistelse och trevligt sällskap. Husses brors vovve Mickey var där också och det är en äldre herre som helst vill vara ifred. Jag har ägnat så mycket tid till att få honom att tycka om mig, jag har fjäskat och slagit knut på mig själv men han bara vägrar att tycka om mig. Han tycker bara att jag är urjobbig när jag håller på som jag gör. Sen halkar lille sprätten Dexter in på ett bananskal och blir mycket mer omtyckt än vad jag någonsin har varit. Tvåbeningarna säger att det beror på att Dexter låter Mickey vara, att han helt enkelt struntar i att fjäska. Tycker iaf att det är orättvist jag. Ska han som inte lägger två tassar i kors bli mer omtyckt än vad jag är? Jag kanske ska testa att spela svårflörtad jag också nästa gång.

När vi skulle åka hem så blev det lite struligt. Husse missade skjutsen in till stan och det var ingen annan som skulle hem så vi fick åka kommunalt. Kruxet var bara att våra koppel låg hemma i stan eftersom vi hade åkt bil till landet och där behöver vi ju inga sådana ha. Så husse fick helt enkelt ta ett djupt andetag och hoppas att all träning vi har lagt ner hade gett resultat. Vi åkte först buss till Slussen där det är jättemycket folk. För er som inte bor i Stockholm kan jag berätta att det är som en slags mini-centralstation på södermalm. Det är en knytpunkt där man kan ta alla slags olika bussar, färjor, tunnelbanor och tvärbanor. Så det är mycket folk i rörelse. När vi gick av bussen fick husse en del skäll av folk som tyckte att han skulle koppla oss och det ville han ju egentligen också göra men det var liksom lite svårt utan koppel. Vi kände på oss att det var något alldeles speciellt med situationen så vi var jätteduktiga och höll oss vid hans sida. Ja dessutom hade han ju fickorna fulla med godis:) När vi kom ner till färjan vi skulle ta så la den precis till och det fullkomligt strömmade ut folk från den. Gröna Lund hade precis stängt och många tar just den färjan på sin väg hem. Efter att alla hade gått av kunde vi kliva på och ta plats. Vi gick fram i fören så att vi hade vinden i öronen och full utsikt. Det var jättemysigt. När vi kom fram stod matte och väntade på oss och då blev vi så glada att det nästan slog över. Vi hade varit så spända och även kännt att husse inte var helt 100% avspänd så när vi såg henne och dessutom upptäckte att vi var på hemmaplan blev vi bara för lyckliga. Vi fick springa av oss lite i parken innan vi gick in och åt middag. Efter det fick vi för oss att vi skulle orka gnaga på våra ben men vi somnade i princip med dem i munnen efter bara någon minut.


Här kommer vi med färjan


Jag hade den bästa platsen


Framme! Men hur kommer man ut?


Ahhh matte!!

Patrik 19 år!!!

Bara en vecka efter att mattes lillebror tog studenten var det dags för honom att fylla år. Hela 19 år fyllde han igår.

GRATTIS VÄRLDENS BÄSTA PATRIK!!! VI ÄLSKAR DIG!

Det firade vi med kalas hemma hos vår tvåbenta morfar där det var fullt med nya presenter och tårta. Jag och Dexter som älskar att åka bort röjde järnet ungefär hela tiden vi var där. Morfar bor inte riktigt lika mycket på landet som mormor gör utan snarare i ett villområde. Där får man inte springa lika långt bort från huset som vi är vana vid utan vi måste hålla oss på tomten. Men jag menar, hur ska vi veta vart tomtgränsen går? Det lär man sig ju först om man testar den precis överallt. Grejen är ju att vi är jätteduktiga på att komma när tvåbeningarna ropar på oss och då kan de liksom inte bli arga när vi väl kommer, även om vi har smitit. De måste alltså haffa oss på bar gärning för att kunna säga nej-ordet åt oss. Finnesen ligger således i att pipa iväg när de inte ser och det lyckades vi med en sisådär 5-6 ggr iaf (det gäller att passa på när det är familjeträff och mycket kackel) En av gångerna kom vi tillbaka alldeles blöta om tassarna, vi tog oss ett bad någonstans helt enkelt. Mer än så behöver ni inte veta:P Efter det skärpte de till sig och höll bättre koll på oss. Då ropade de häråt och nej lite titt som tätt så mot slutet hade vi iaf liiiite bättre koll på tomtgränsen. Nåja, vi slutade att gå runt till framsidan av huset åtminstone. Grannarna på sidorna fick sig dock ett litet besök då och då. Man kan ju inte lära sig ALLT på en dag.



Hjälp vilket gap



Dexter har gjort sig redo för födelsedagsfikan


Självaste födelsedagskillen


Jag ville också ha tårta


Lillfjant också


Och självklart fick vi det


Vi fick till och med dela på rosen


Riktigt gott!


Smask smask!


Puss!

Nu tar vi lov....

Igår var det sista gången på tävlingslydnadskursen så nu är jag och matte 100% redo för att ställa upp i landets alla tävlingar. Eller?? Kanske inte riktigt än, man måste tydligen träna också. Matte hör du det?! Det funkar inte så att man köper sig kunskap på burk och slevar i sig hur som helst utan man måste också kämpa för resultaten.
Kursen igår var verkligen jätterolig! Redan innan vi åkte hemifrån berättade matte för mig att vi skulle åka på kurs och träffa Ruf. När jag hörde hans namn spändes varenda muskel i kroppen och jag blev helt tiltad tror jag matte kallade det. Med det menade hon att jag nästan var som i trans med full fokus på att i vilken sekund som helst få syn på Ruffen. När hon hade sagt hans namn kunde jag knappt vänta på att hon skulle bli klar så jag gick runt och suckade och fnös och till och med gnällde lite ynkligt tills hon äntligen öppnade ytterdörren. Hela bilresan satt jag och tittade överallt efter honom och när vi hoppade ur bilen trodde matte nästan att jag skulla fjonga iväg och studsa upp bland molnen sånt schvung hade jag i stegen. Och hela tiden med öronen och nosen skruvade på maxstyrka. När jag hörde en bil som tutade sådär som bara Robert tutar så förstod jag att min älskade bror äntligen hade kommit. Tror ni jag blev glad eller när jag fick syn på hans matte Malin och sen Robert men sist men inte minst brorsan! Jag fullkomligt studsade in i bakluckan där han satt men han var tydligen lika laddad han för han flög ut på gatan istället för att sitta kvar så vi liksom missade varandra. Men sen blev det stora kramkalaset vill jag lova.

Efter en stund gick vi ner och hade kurs med Elinor och en annan boxerkille. Vi fick massor av egentid eftersom vi var så få och kunde verkligen få svar på alla frågor vi hade samlat på oss sen förra gången. Matte och Malin kommenderade varandra för att träna lite innan de gjorde det med oss och jag skrattade mig nästan harmynt när Malin kommenderade matte rakt in i en vägg. När hon stod där och trampade på stället med näsan in i väggen så ropade Malin "språng marsch"! Vilka stollar. När vi fick vara med sen så gick det lite bättre faktiskt. Att man alltid ska behöva vara med och styra upp de där två:P När vi hade tränat lite på egen hand så gick vi igenom programmet en i taget med Elinor som tävlingsledare. Jag måste å mattes vägnar erkänna att vi har varit urusla på att träna ordentligt på våra läxor så det var första gången idag som vi liksom fick en helhet och ett riktigt sammanhang på det vi lärt oss. Och det var skitkul! Vi fick till och med ett protokoll med poäng och utlåtande. Inte så illa kan jag tala om. Jag ska nog ta och försöka smuggla in det protokollet till min första tävling för det var finfina siffror det;) Men det bästa betyget av allt var att Elinor tyckte att både Ruf och jag hade en sån fin relation till våra mattar. Det kändes varmt i hela hjärtat att höra det och tvåbeningarna tyckte nog att det smällde högre än allt annat. För vad är väl egentligen viktigare?

Vi avslutade med fika och en pratstund och nu känner både jag och matte oss riktigt peppade att anta Towes och Kashis utmaning vi fick i senaste Boxerbladet:D

Tack för en rolig kurs Elinor och framför allt en toppenbra avslutning!

Hagaparken

Vi var på ett ställe som kallas Hagaparken idag och strövade omkring i de underbara skogarna som ligger där! Vi har aldrig varit på promenad just där förut men alla fyra i familjen blev totalt störtförälskade i denna magiska plats så vi kommer garanterat åka tillbaka dit igen. Det är så härligt att bo mitt i Stockholm men ändå ha så nära till naturen. När vi var som mest bortkopplade från verkligheten och husse och matte var djupt försjunkna i historier om tvåbeningar som levde för lääääängesen på den här platsen (ja, de gillar att drömma sig bort de där två) så hamnade vi plötsligt på ett högt berg med utsikt över stan. Lite konstigt att stå där mitt i skogen men ändå vara så nära city, döhäftigt! Man kan säga att vi får det bästa av två världar:)
Det bästa var att det regnade så vi hade i princip hela skogen för oss själva eftersom det i stort sett bara var vi som var ute. Så vi kunde spränga fram helt hämningslöst över stock och sten. Vi blev tränade på inkallning under lek mest hela tiden och ibland gömde sig tvåbeningarna så att vi fick leta upp dem. Det var hur kul som helst och både jag och Dexter flög som skjutna ur kanoner när vi hörde våra namn ropas. Måste dock erkänna att Dexter är strået vassare på det där än vad jag är för tillfället. Honom är det iofs nästan omöjligt att slå på tassarna när det gäller inkallning. Han är nästan snabbare än sin egen skugga när han hör någon ropa på honom.

Vi åkte även förbi veterinären och lånade vågen. Jag väger ca 27 kilo och Dexter ligger redan på ca 23 pannor. Han blir bara större och snyggare för varje dag som går och jag är riktigt jäkla stolt och lycklig över att ha honom som "brorsa"!!!

När vi kom hem la vi oss och tuggade på våra älgben som vi fick av vår tvåbenta mormor ett tag innan vi störtdök in i drömmarnas värld. Herregud vad trött man kan bli av att plöja i skogen.


Inte världens mest smickrande bild men jag bjuder på den


Dexter ställer upp på idolfoto


Hallå! Dags att köpa en fäll som rymmer oss båda eller?