Nu tar vi lov....

Igår var det sista gången på tävlingslydnadskursen så nu är jag och matte 100% redo för att ställa upp i landets alla tävlingar. Eller?? Kanske inte riktigt än, man måste tydligen träna också. Matte hör du det?! Det funkar inte så att man köper sig kunskap på burk och slevar i sig hur som helst utan man måste också kämpa för resultaten.
Kursen igår var verkligen jätterolig! Redan innan vi åkte hemifrån berättade matte för mig att vi skulle åka på kurs och träffa Ruf. När jag hörde hans namn spändes varenda muskel i kroppen och jag blev helt tiltad tror jag matte kallade det. Med det menade hon att jag nästan var som i trans med full fokus på att i vilken sekund som helst få syn på Ruffen. När hon hade sagt hans namn kunde jag knappt vänta på att hon skulle bli klar så jag gick runt och suckade och fnös och till och med gnällde lite ynkligt tills hon äntligen öppnade ytterdörren. Hela bilresan satt jag och tittade överallt efter honom och när vi hoppade ur bilen trodde matte nästan att jag skulla fjonga iväg och studsa upp bland molnen sånt schvung hade jag i stegen. Och hela tiden med öronen och nosen skruvade på maxstyrka. När jag hörde en bil som tutade sådär som bara Robert tutar så förstod jag att min älskade bror äntligen hade kommit. Tror ni jag blev glad eller när jag fick syn på hans matte Malin och sen Robert men sist men inte minst brorsan! Jag fullkomligt studsade in i bakluckan där han satt men han var tydligen lika laddad han för han flög ut på gatan istället för att sitta kvar så vi liksom missade varandra. Men sen blev det stora kramkalaset vill jag lova.

Efter en stund gick vi ner och hade kurs med Elinor och en annan boxerkille. Vi fick massor av egentid eftersom vi var så få och kunde verkligen få svar på alla frågor vi hade samlat på oss sen förra gången. Matte och Malin kommenderade varandra för att träna lite innan de gjorde det med oss och jag skrattade mig nästan harmynt när Malin kommenderade matte rakt in i en vägg. När hon stod där och trampade på stället med näsan in i väggen så ropade Malin "språng marsch"! Vilka stollar. När vi fick vara med sen så gick det lite bättre faktiskt. Att man alltid ska behöva vara med och styra upp de där två:P När vi hade tränat lite på egen hand så gick vi igenom programmet en i taget med Elinor som tävlingsledare. Jag måste å mattes vägnar erkänna att vi har varit urusla på att träna ordentligt på våra läxor så det var första gången idag som vi liksom fick en helhet och ett riktigt sammanhang på det vi lärt oss. Och det var skitkul! Vi fick till och med ett protokoll med poäng och utlåtande. Inte så illa kan jag tala om. Jag ska nog ta och försöka smuggla in det protokollet till min första tävling för det var finfina siffror det;) Men det bästa betyget av allt var att Elinor tyckte att både Ruf och jag hade en sån fin relation till våra mattar. Det kändes varmt i hela hjärtat att höra det och tvåbeningarna tyckte nog att det smällde högre än allt annat. För vad är väl egentligen viktigare?

Vi avslutade med fika och en pratstund och nu känner både jag och matte oss riktigt peppade att anta Towes och Kashis utmaning vi fick i senaste Boxerbladet:D

Tack för en rolig kurs Elinor och framför allt en toppenbra avslutning!