Semestern fortsätter

Ursäkta den dåliga uppdateringen. Vi har varit och är fortfarande ute på landet i Sorunda och bara myser. Jag har simmat som en tok här nere i vattnet och Dexter har hjälpt mig att dra upp det jag hittar guppandes ute i vågorna på land. Bra teamwork helt enkelt. Igår var mattes kompis Veronica här med hennes kille Roro och deras dotter Noelia som jag var barnvakt åt en gång om ni minns. Vi plockade bland annat blåbär. Jag och Dexter är lite dåliga på att spara till senare som tvåbeningarna gör när de stoppar sina bär i en kopp. Vi äter upp våra direkt från riset istället. Vi lever för stunden:)

Jag har lite bråttom så jag hinner inte skriva så mycket idag eller ladda upp bilder som vi har tagit massor. Om en halvtimme ska jag, Dexter, matte och min tvåbenta mormor åka på roadtrip till Dalarna. Där ska vi vandra runt i skogen och gå runt vid en stor fors som kallas styggforsen. Sen på kvällen ska vi sova ute under bar himmel i sovsäckar och laga mat i ett litet kök som får plats i en ryggsäck. Jag tycker att det låter jättespännande och ser verkligen fram emot det. Jag är helt övertygad om att Dexter skyddar oss från alla faror där ute i skogen, han låter åtminstone farlig på avstånd den där sprätten.

Vi hörs när vi kommer hem igen!!!

Lång flerdagars-rapport

Vilka roliga dagar vi har haft. I onsdags var vi hemma hos Ruf där även mamma Enya var. Henne fjantar man inte runt med kan jag säga, j-klar vilken pondus hon har!! Både jag och Dexter låg som två blöta sillar på marken när hon kom ut i trädgården. Hon gjorde ingenting elakt men det där onda ögat hon gav oss fick oss att vilja förvinna lååångt därifrån. När hon hade demonstrerat sina powers så slappnade alla av och vi gick ut på en skön promenad. Vi gick en runda förbi en sjö där jag visade Ruf och Enya att jag lärt mig att simma. Morsan blev kanske lite stolt långt där inne i sitt badhjärta men om jag ska vara ärlig tror jag inte ens att hon såg att jag simmade. Hon var så upptagen av att simma själv nämligen.


Enya


Ståtligt gäng


Duktiga också


I väntan på kissande fotograf (nä, inte just samtidigt som fotot togs då)


Dexter, husse och jag


Dexter röd


Dexter gul


Titta mamma jag kan simma!!

Dagen därpå tog vi morgonpromenaden här hemma på djurgården bland alla turister. Jag och Dexter fick jättemycket uppmärksamhet och klappar av glada barn och föräldrar. Mysigt! Därefter hoppade vi in i bilen och åkte hem till Povel. Dexter och han lekte som galningar och jag fick vara med lite då och då. Mina tvåbeningar tyckte att jag var lite för på och tuff ibland så då blev det time out. Ett utmärkt tillfälle att träna passivitet på tyckte de och lät mig ligga där mitt på ängen medan småglinen svepte som virvelvindar runtom mig. När jag hade skött mig riktigt bra ett tag fick jag vara med och leka igen och till slut lekte vi riktigt bra jag och Povel, till och med så att Dexter hamnade lite utanför.


Povel


Dexter försöker hissa en flagga i svansen


Strunt i flaggan. Vi leker istället!


Full fart


Spring Dexter, han knappar in!!


Vilka härliga gullungar!


Jag på kommandot vänta


Dexter och jag - parhästarna


Ett kort tillsammans fick vi till


Lite närkamp


Nä vad sägs brorsan. Är det inte dags för en...


Kram!


Vilka mysiga kinder du har


Jag undervisar Povel i uppförande. Han ser allt annat än nöjd ut


Jaha tydligen va det mitt uppförande det var fel på. Time out igen


iiiiiiihhh stod du där!!

Efter leken med Povel så åkte vi vidare ut till Sorunda och min tvåbenta mormor. Där tog Blessie, med tvåbeningar samt vi fyra i vår familj båten över till en sjökrog på Oaxen. Tvåbeningarna åt middag och sen gick vi på rundvandring runt ön. Det fanns bland annat ett stort kalkbrott samt en kolsvart gruvgång som vi gick igenom. Som tur var såg vi inga fladdermöss som skyltarna varnade om, pjuh!
Högt, högt upp på ett av bergen stod det ett vindkraftverk med såna där långa armar som snurrar runt runt. Dexter som inte är bang på någonting gav ifrån sig en serie av skall samtidigt som han bredbent rusade i full fart fram mot "det farliga". Vi andra fattade först ingenting och tittade oss förvirrat omkring. Till slut såg vi vad han reagerade på högt där uppe på berget. Den var ju lååångt ifrån oss men avståndet spelade ingen roll tyckte Dexter. Den ska veta hut, fnyste han och lommade vidare efter att matte hade sagt åt honom att hans tjänster inte behövdes längre. Jag tror allt att han skulle passa bra som skyddshund, stentuff.


Vinden i öronen


Jag älskar att åka båt


Under middagen


Fint kalkbrott


Dexter fnyser åt de snurrande armarna


Som är högt där uppe


Ljuset i tunnelns ände


Tunneln var kolsvart när inte blixten lös upp


Blessie med tvåbeningar


Jag och Dex

Dagen efter (idag) tog vi det bara lugnt med bad och mys på förmiddagen men jag klantade till det när jag skulle springa om Blessie på bryggan. Jag ramlade nämligen ner på sidan och landade i vattnet. Det var ingen större fara med det men jag knyckte till benet mot bryggan tror jag i fallet och det resulterade i lite ont i benet. Jag haltade lite och därför ville tvåbeningarna att jag skulle ta det lugnt resten av dagen. Vet ni vad jag missade då?? Självklart av alla dagar så hade matte bestämt med Ozzys matte att det var dags för en träff. Jag blev hemskjutsad och lämnad ensam medan matte istället tog med sig Dexter hem till Ozzy. Orättvist!!!
Fast det var ändå lite skönt för det ösregnade på dem där ute. Ni kan ju tro att jag skrattade lite rått för mig själv där jag låg inne i värmen med ett köttben. Dexter och Ozzy hade i alla fall haft kul tillsammans och kommit bra överens. När matte kom hem gick bara vi två på en promenad och min hälta var redan borta. Skönt, då kanske jag får följa med nästa gång vi ska träffa buskusinen.


Lite mer muskler på Dexter bara sen du Ozzy:P


Fläng och bus


Lugnet i stormen


Snygga killar!

Ja, det var nog allt för idag. Mycket roligt har vi haft med en bunt släktingar de här dagarna. Jättekul att vi kan träffas så ofta vi som bor här i Stockholm, hörni!:)

Bildbevis på att jag kan simma:)

Semesterliv av allra högsta grad


Den här leksaken är himla rolig


Matte brukar kalla oss "parhästarna" för vi springer ofta såhär och delar på en leksak


Dexter får ha den för sig själv en stund


Mjo...blått klär honom


Jag känner av temperaturen...


Helt klart badbart


Fjong i bara


Var är nu pinnen?


Där! På rätt kurs igen


Got ya!

Ibland är livet bra lustigt

Nu på kvällen fick vi följa med familjen Simonetti till ett jippo på Bauhaus. Det var någon invigning av något slag med uppträdanden och mingel. Vi fick sitta i bilen till en början och det var väl ok om det inte vore för att hela himlen efter någon timme lystes upp av fyrverkerier och med dem kommer ju de där hemska knallarna. Husse och matte blev lite tagna på sängen och var inte alls beredda på att det skulle panga så gissa om det blev eld i baken på dem när det satte igång. Jag är ju inte helt till freds med det där oljudet som jag har berättat om tidigare. Det tog inte lång tid innan de kom till bilen men jag hann bli ordentligt rädd iaf. När de hoppade in i bilen låtsades de som ingenting, satte igång radion på rätt hög volym och drog på motorn. Sen åkte vi iväg en sväng med bilen. Då lugnade jag ner mig betydligt och kostade på mig att komma ur min gömma på golvet vid mattes fötter och kröp upp i hennes knä. Därifrån hade jag full koll och kunde snabbt konstatera att det hela inte var så farligt ändå. När vi kom tillbaka fick vi komma ur bilen och där blev jag dunderlycklig av att se mamma Enya och Ruf. De hade också varit där hela tiden fast i en annan bil alltså.

Vi lyssnade en liten stund på Martin Stenmark som sjöng och sen gick vi en mini-promenad till en gräsplätt som låg mellan parkeringen utanför Bauhaus och en väg. När vi stod där och kissade som bäst så stannade en bil bredvid oss och en kille stack ut huvudet. Han ville veta hur gammal den gula hunden längst till höger var (Dexter) och husse svarade att han var 6 månader. Då sa han till allas förvåning och glädje att han var husse till Povel, Dexters kullbrorsa. Hur häftigt var inte det?!!
Han berättade att de bodde precis i närheten och frågade om vi ville hänga med hem så att de fick träffas och det ville vi ju såklart. Vi tackade Simonettisarna och kastade oss i bilen, full fart mot Povel! När vi kom dit fick jag sitta kvar i bilen medan de två bröderna hade ett kärt återseende. (jag fick vara med en stund men jag ville bara uppfostra så då blev det tillbaka kaka in i bilen) De var verkligen superlyckliga att se varandra igen och det var inte ett enda gruff, bara kärlek och lek x 1000. Det var precis som när jag och Ruf träffade varandra första gången igen efter att vi hade flyttat hem till våra nya familjer. Det sa bara klick helt enkelt! De var så himla lika så det var svårt att se vem som var vem faktiskt och det hjälpte ju inte att mörkret började falla över oss. Efter hejdlös lek mellan de två och mycket prat tvåbeningarna emellan så bestämdes det att vi ska höras senare i veckan igen och försöka träffas när det är ljust och fint väder. Då kanske jag får en andra chans att vara med. Om inte så är jag iaf jätteglad för Dexters skull att han har fått sin alldeles egna Ruf:)


Povel jagar Dexter


Dexter (till höger) har liite längre ben


Akta bakbenen brorsan!


Stopp där Povel! Inte benen.


Men får jag göra såhär då?


Äh...jag gör det vara sig du vill eller inte:P


Goa ben du har


Lika eller?


Grabbarna