torsdag 31 januari 2008

Min personliga almanacka

Idag kom det en försenad 10-månaderspresent med posten. Jag fick en alldeles egen almanacka där vi kan fylla i min träning, mitt humör, veckans mål eller ide och mitt matschema så att jag får i mig det jag ska. Den här almanackan är min egna personliga almanacka vilket betyder att det är skräddarsydd för just mig. Vilken present va?!
Klicka på bilderna för att se vad det står i almanackan.


Så här ser den ut


Snygg va?


Ifall matte skulle tappa den


Så här ser den ut på insidan


Här har matte börjat fylla i

onsdag 30 januari 2008

Grattis Enya-pinglorna...

på 10-månadersdagen! Nu är vi sådär härligt stora så att matte och husse inte är lika dödsviktiga längre och vi kan fatta beslut på egen hand (till deras stora förtret) Det bästa av allt är att det finns så många ursäkter vi kan komma undan skäll med, exempelvis löp och trotsålder. Kör så det ryker kära syskon...så länge vi har chansen;)

tisdag 29 januari 2008

Själv är bäste dräng

Matte och jag är ute på tomten och leker olika lekar. Plötsligt satte hon mig ner och försvann ut i skogen. Jag hann precis se att hon hade med sig den där skålen som jag brukar hitta full med snarr när jag får spåra. Jag älskar att spåra så jag blev helt klart exalterad. Men när hon kom tillbaka fick jag inte sätta igång på en gång utan vi började göra andra saker. Jag tyckte minsann att jag kunde få börja direkt men varje gång jag kastade längtansfulla blickar mot skogen pockade hon på min uppmärksamhet. Men när hon försvann runt husknuten för att hämta en grej vi skulle leka med passade jag på att smita. När matte hittade mig 30 sekunder senare stod jag redan med trynet nere i godisskålen och njöt för fulla drag. Håhåjaja, som sagt...själv är bäste dräng:D

Ps. Nu får jag vänta inne medan spåret lägger sig, trist!

Bilen levererade idag igen

Vi är i Sorunda över dagen och hälsar på Blessie. Gissa om jag blev mallig när jag lyckades sno åt mig hennes märgben i ett ovaksamt ögonblick. Hon hade vaktat det noga men när matte kom gåendes tappade hon fokus för ett ögonblick och jag la in stöten. Jag sprang runt med min triumf i stora cirklar runt henne och höll svansen så högt buren att den nästan petade mig i huvudet. En sådan seger kan man inte låta passera obemärkt förbi.

Nu har vi precis varit ute på en riktig långpromenad över stock och sten bokstavligt talat. Vi sprang i skogen och klättrade uppför branta berg, balanserade på stockar, hoppade över nedfallna träd och sträckte ut benen ordentligt på stora fält. När vi gick genom en hästhage hittade jag en stor boll med ett snöre i. Det var en leksak till ståltassarna! Jag hade ingen aning om att de där stora klunsarna hade humor och lekte ibland. De kanske inte är så tokiga ändå.


Woohoo den studsar!


Och den går att tugga på


Vilken toppengrej


Man måste se upp vart man sätter tassarna


hopp


Vi kollar in utsikten


Som såg ut så här


Långtungorna


Håll undan!


Jag leder!

Jag är visst stor på riktigt nu

Idag är en stor dag. Jag har nämligen blivit "kvinna" säger matte. Jag förstår inte riktigt vad hon menar men tydligen har det något med den där blodfläcken jag lämnade i soffan att göra. Ibland behöver man göra så lite för att de ska bli glada och stolta över en.

måndag 28 januari 2008

Grattis Brorsan!

Min coola brorsa Ecco gick och blev BIR-valp igår. Stort GRATTIS!!!
Jag är så stolt och glad över mina vackra släktingar.

Dagens tips...om än lite gammalt

Busbrorsan Ruf och hans världsbästa matte började blogga i veckan. Det var precis det jag önskade mig i nyårspresent! Jag har lite annorlunda nyårsregler än ni tvåbeningar. Inga löften här inte:P

Kolla in bloggen här

söndag 27 januari 2008

Jag har varit på blind date

När matte väckte mig och husse tidigt igår morse började jag ana att det var något kul på gång. När vi en halvtimme senare hoppade in i bilen var jag övertygad. En bilfärd slutar nästan alltid med något skoj. Mycket riktigt berättade matte att vi skulle åka på en blind date med en schäfer som hette Argus och hans matte Lotta och om allt gick bra skulle de bli våra nya lek- och träningskompisar. Och bra gick det. Argus var en kille helt i min smak som hade förstått det där med att lek är det roligaste som finns. Dessuton hade han precis samma kroppsspråk som jag vilket gjorde det ännu roligare. Vi gick på en lång härlig promenad upp på en hög kulle där tvåbeningarna satte sig ner för att fika och smida träningsplaner i solskenet. Jag och Argus hade bara tid för en snabbfika innan det var dags för spring igen.

På vägen tillbaka träffade vi en snygg kille på 11 månader, en Holländsk herdehund som jag fick hälsa på och han var precis som jag en gummiboll som inte kunde vara still på samma ställe i mer än 2 sekunder. Vi kom verkligen också jättebra överens och fastän jag tyckte att tvåbeningarna var tråkiga som avbröt leken kände jag någonstans en inre tacksamhet för jag var vid det här laget helt slut. Behöver jag säga att jag somnade som en stock när vi kom hem.

Alla bilder är som vanligt klickbara


Argus och jag


Vart är han på väg nu tro?


Sisten upp till toppen är en slöhög!


Uppe på toppen (matte kom sist:P)


Full fart


Lotta bjuder på fika


Argus fick också


Nu är det färdigfikat grabben


Jag vill brottas mer


Härligt, det är drag i dig:)


Vi är nästan lika långa


Uhh vad har du käkat?


En sneak attack


Haha lurad:P


Stolt över pinne och öronen på vift


Världens finaste!


Den Holländska herdehunden


Gummiboll 1...


Gummiboll 2...


Och slutligen gummifejs modell TRÖTT!

lördag 26 januari 2008

Långhalsade fågelfän

Vi fick besök av mattes mamma och bröder idag och vad passar väl bättre då än att ta en långpromenad i det fina vädret. I hela 2 timmar var vi ute och traskade bland alla andra helgfirare. Jag blev aningens besviken när jag förstod att jag skulle bli tvungen att gå i koppel hela vägen. Matte sa att det berodde på att det var så många andra två- och fyrbeningar ute och hon kan ha nämnt något om koppeltvång också. Vad spelar det för roll då kan man undra. Vi kan väl leka ihop allesammans?

När vi var som längst bort hemifrån såg vi några jättelustiga fåglar i vattnet. De var stora, vita och hade väldigt långa halsar. De verkade dessutom vara ganska oförskämda för när jag gick lite närmare fräste den ena av dem på mig. Jag tog det hela med ro och slog mig demonstrativt ner på strandkanten istället för att fly. Mig skrämmer du inte, tänkte jag.


Till och med när jag bara står rakt upp och ner....


....ska det fotas. Förstår inte tjusningen.


Lite nervigt men spännande

Nu är Ozzy snygg även på pappret

Ozzy debuterade i utställningsringen idag med en 2:a plac med HP, GRATTIS!!!

fredag 25 januari 2008

Roliga nyheter i gästboken

Ozzy kommer också hänga med på klickerkursen!!!
Vilket gäng vi är grabbar.

Kram Leah

När jag delar med mig...

Igår fick jag smaskig fisk att äta och det var så gott så. Självklart ville jag berätta för matte vad jag hade ätit så jag väckte henne genom att rapa i ansiktet på henne. Hon verkade bli jätteglad för hon började tjuta sådär glatt i högan sky och bjöd in till lek genom att kasta sig till andra sidan sängen. Jag var inte sen att haka på så jag slängde frambenen runt halsen på henne och pussade henne för allt jag var värd. Då skrek hon ännu högre så husse kom och tog bort mig. Jag fattade ingenting, vi som hade så kul.

Klick...klick...klick

Det kommer jag få höra mycket av senare i vår. Jag, Ruf och våra mattar är nämligen anmälda till en klickerkurs, förutsatt att han är bra i benet såklart. Det ska bli så kul att få gå i skola med brorsan igen och en hel helg dessutom. Jag längtar redan!


torsdag 24 januari 2008

Kottar i öronen

Jo mina vänner. Det visade sig att det fanns en orsak till att jag har varit lite uppe i det blå på sistone. Jag har nämligen en vaxpropp i vardera öra! Har ni hört vad skrattretande.
Det började klia i mina öron igen precis som förra gången när jag hade öroninflammation så tvåbeningarna trodde såklart att det var en repris på gång. Vi åkte därför till veterinären idag för att få hjälp innan jag kliade sår i öronen och då visade det sig att det "bara" var vaxproppar, alltså ingen inflammation den här gången. Men propparna är däremot förmodligen sviterna efter den inflammation jag hade då gegget nog kommer från de feta medicindropparna samt lite öronjox. Ja, fråga inte mig...jag hade fullt upp med att undersöka lokalen när matte och veterinären pratade så jag är lite osäker men nåt åt det hållet:) Nu ska vi tvätta mina öron varje dag med öronrengöring i en vecka ungefär och sen ska vi tillbaka och se om de är borta, annars blir det sköljning. Jag som hade hoppats att vi var klara med den där sabla örontvätten, det känns så läskigt när de häller vätskan i öronen!

Bortsett från det snöpliga beskedet var det kul hos veterinären. Jag fick väga mig igen och nu väger jag nästan 26kg, det ni! Det är så lustigt när jag är där för det slår liksom över i dofter så jag vet varken ut eller in. Ska jag vara rädd, glad, nyfiken? Det blev så att jag var jag lite osäker en pyttestund tills första personen hälsade på mig och då blev jag så lättad och glad över att det inte var läskigt längre att jag nästan exploderade i glädje, sköööönt!

Det blev bilder med mobilkameran idag därav suddet.


Jaha, då var man här igen


Allt måste undersökas


Vad är det där som står borta i hörnet?


Wehoo vågen.



26 mjölkpaket


Hallå, är det inte min tur snart?


Roliga Christina (när hon inte petar mig i öronen förstås)


Ännu en pinsam bild på mig när jag sover *grrr matte*