Vi fick besök av mattes mamma och bröder idag och vad passar väl bättre då än att ta en långpromenad i det fina vädret. I hela 2 timmar var vi ute och traskade bland alla andra helgfirare. Jag blev aningens besviken när jag förstod att jag skulle bli tvungen att gå i koppel hela vägen. Matte sa att det berodde på att det var så många andra två- och fyrbeningar ute och hon kan ha nämnt något om koppeltvång också. Vad spelar det för roll då kan man undra. Vi kan väl leka ihop allesammans?
När vi var som längst bort hemifrån såg vi några jättelustiga fåglar i vattnet. De var stora, vita och hade väldigt långa halsar. De verkade dessutom vara ganska oförskämda för när jag gick lite närmare fräste den ena av dem på mig. Jag tog det hela med ro och slog mig demonstrativt ner på strandkanten istället för att fly. Mig skrämmer du inte, tänkte jag.
Till och med när jag bara står rakt upp och ner....
....ska det fotas. Förstår inte tjusningen.
Lite nervigt men spännande
2 kommentarer:
Halloj! Jag älskar oxå att få gå promenader UTAN koppel! I min sommarstuga trivs jag bra... där vet typ ingen vad koppel är för nåt! Där går vi lösa jämt o ständigt! O då är jag jätteduktig för det bor jättemånga hästar där! Dom står o illblegar på mig, men jag bryr mig inte... men gud va snabbt dom kan springa! Det är såna där travhästar o dom brukar träna dom på en lite väg bredvid vårt hus... då är det faktiskt liite läskit!Denna helgen har jag haft ruggig tur asså! Jag har gått flera stycken långa promenader utan koppel! Helt fantastiskt! Jag var på ängen o sprang som en tok, bildbevis finns på min blogg! O glöm inte tassavtryck! Ha det bra!Kram från Rallysally!
För guds skull finns det något mer tråkigt än att läsa en helt ointressant blogg särskilt när den är skrivet ur en hunds perspektiv?
Skicka en kommentar