Valpkurs för Dexter

Så var det dags för lilleman att lära sig lite vett och fason. Då Johan som jag har gått på kurs hos inte hade någon valpkurs den här terminen som passade mattes schema fick hon vända sig till en annan instruktör. Visserligen diggar vi verkligen Johans metoder och jobbar mycket utifrån de kunskaperna vi har fått med oss därifrån fortfarande men det är alltid nyttigt att bredda sig med nya infallsvinklar och kanske snappa upp något nytt. Dessutom är det ju jätteviktigt och nyttigt för Dexter att få komma iväg utan mig och socialträna med jämnåriga.

Han hade enligt rapporten jag och husse fick när de kom hem skött sig otroligt bra och matte var så stolt över honom att hon nästan sprack. De hade tränat på att gå fint i koppel och Dexter hade nästan gått lika bra som jag gjorde på mitt förra kurstillfälle när vi tränade fritt följ. Han hade varit väldigt följsam och kontaktsökande med matte och lät sig inte påverkas allt för mycket av de andra valparna. Han var tydligen inte alls lika intresserad av de andra hundarna som jag var/är utan det var mest fokus på matte alltså. Duktig kille!
Efter kursen fick han hälsa på några andra vappisar varav en var väldigt intensiv. Hon hoppade upp och ner på Dexter i en väldans fart och slog med tassarna i ansiktet på honom och han var inte alls förtjust i det. Han försökte först lugna ner henne men när hon inte brydde sig ett dugg om hans förmaningar blev han riktigt putt och brottade ner henne lite halvt och lät som om han hade en hel grizzlybjörn i magen. Quite a shocker för matte som har haft att göra med mig som har varit världens flams och trams-maja med andra hundar (fram tills jag löpte och blev kvinna åtminstone). Men å andra sidan förstod hon att han blev grinig då intensites-nivån på den här bruttan var skyhög. Och att skylla på att jag skulle gjort honom "kaxig" håller inte matte. Jag såg och hörde nog hur det lät när vi var och hälsade på Dexter och hans bröder hos Ingrid. Ett gäng med drag i var de minsann hela högen av grabbarna, minst sagt;)



Lyssnar på fröken


Lugn och avslappnad


Trötter efter kursen

Fotknäckar-Leah

Sådär ja. Nu har jag skitit i det blå skåpet som man säger. Jag har lyckats se till att stuka mattes fot rejält. Det var inte alls meningen såklart att jag skulle ge henne en tackling hon sent ska glömma men gjort är gjort och nu hoppas jag bara att foten blir bra illa kvickt. Vi var på en gräsäng och hade ätit picknick när matte började ropa på Dexter som var på väg bortåt. Jag satt kvar med husse och hon började springa och tjoa högt. Då kunde jag liksom inte hålla mig längre utan ville också vara med så jag drog av en rivstart och sprang så fort jag kunde efter henne. Precis när jag kom upp jämsides med henne tog hon ett steg åt sidan, åt mitt håll (hon hörde aldrig att jag kom) och smällen var ett faktum. Rakt på vristen kraschade jag och man hörde liksom ett litet knak och sen föll hon som en sten mot marken. Ett förbipasserande par ropade lite glatt och "uppmuntrande" mot matte där hon låg med hakan i gräset:
- Ja, och det bästa är ju att så här kommer du ha det i 12-13 år framöver. Och två stycken har ni också hoho .
Säkert precis vad matte ville höra i det läget. Efter lite tårar och svordomar riktade åt mitt håll lyckades hon iaf halta tillbaka till bilen och nu ligger hon och jämrar sig på soffan och säger att det bara gör ondare och ondare. Jag hoppas verkligen att det är bättre imorgon så att vi fyrbeningar inte blir lidande vad det gäller promenader, ja och så för hennes skull då såklart.

i övrigt kan jag meddela att jag och husse var ute och sprang idag igen. Skönt!

Söndagsmys hos Ruf

Igår var husse och jag ute och sprang. Jag måste nog säga att jag verkar ha lite bättre flås än vad han har för under kvällen började han klaga på att han hade så ont i benen. Hah! Själv hade jag till och med ork kvar att leka bananas med Ruf under kvällen. Vi åkte nämligen dit och hälsade på. Jag låter bilderna tala för sig själv om hur kul vi hade.

Idag tog jag och Dexter en rejäl sovmorgon. Vi orkade inte ens lyfta på ögonlocken när husse gick till jobbet och knappt när matte började göra sig i ordning flera timmar senare heller. Något sömndruckna fick vi iaf i oss frukosten till slut och sen gick vi ut i skogen med matte. Det är så härligt att vara där, jag älskar det verkligen!

En sak som skiljer mig och Dexter åt är att han är lite mer pratig än vad jag är. I början när han kom till oss skällde han åt ljud utanför dörren och ibland även på folk man mötte på gatan lite titt som tätt men det har han slutat med nu. Det beror nog på att jag är så lugn och trygg och tvåbeningarna gjorde inte heller någon stor sak av hans bjäfs. Lite avledande manövrar fick honom helt enkelt på bättre tankar och så fattade han väl att det inte var något farligt han skällde på ens. Nu kan han moffa till någon gång ibland om han blir överraskad utomhus och då får han ibland med sig mig. Jag som aldrig har skällt förut blir minst lika förvånad som tvåbeningarna när det moffar till nere i halsen på mig. Så jag står liksom där lite lätt förvirrad och undrar vad det är jag har gruffat på och så glömmer jag bort det lika fort och börjar leka igen och då hänger Dexter på. Matte och husse har sagt att så länge det bara är ett moff då och då och det går att bryta och avleda lätt (vilket det ju gör) så är det inget de tänker hetsa upp sig över. Lugnt och försiktigt, det är den bästa metoden:)


Wehoo


Dexter älskar också Ruf


Ingen tvekan om vem som var populärast


Lite fjäsk


Och mer bus


Redan dödspolare:)


Malins muskler fick sig en prövning när hon bar Dex uppför branta trappan


Vi hade också behövt bärhjälp


Det var en gång en blomma...


...som mötte två boxrar


Nu finns inte blomman längre


Mys i kuddhögen på golvet


Dexter hittade bästa platsen, hos Dennis och Mia


Han kan lukta sig till godsaker på mils avstånd


Den här gången var det grädde han lyckades charma till sig


Sen blev det chips hos Malin


Och ostbågar hos Robert. En minst sagt lönsam runda laget runt:)

Matte tränar musklerna

Snark! Det är ungefär det enda jag har att säga just nu. En aktiv dag är till ända och det är med små ryck i tassarna jag somnar in på soffan ikväll. Som ni kan se på bilderna nedan så har vi bland annat stojat och lekt hela familjen (matte lekte mest med kameran som vanligt) och vi "vuxna" i familjen gick på en riktig motions/muskel-runda i den jobbigaste terräng ni kan tänka er medan Dexter knoppade i bilen. Eller...haha, så här var det egentligen. Matte ville att vi skulle gå i sådan jobbig terräng för min skull, klättra i berg och hoppa runt bland nedfallna träd och dyl så att jag ska bygga lite på mina muskler. Så hon ropade titt som tätt entusiastiskt (nåja, till en början) Åhh här har vi en brant backe med massa ris och rusk i. Den tar vi! Och så frustade hon iväg uti snårskogen. Husse däremot som hade tagit på sig fin-skorna (trots överenskommelse att gå på långis i blötskog) valde i största möjliga mån stigen hela tiden och eftersom han även envisades med att gå runt med en vandringskäpp som jag fann otrooooligt rolig så höll jag mig ju givetvis hos honom. Alltså jag har ju inget emot att röra på mig ordentligt men husses pinne var bara roligare den här gången. Så resultatet blev att matte gång på gång klättrade upp för branter och hoppade runt i kalhyggen medan jag och husse i lagom takt traskade vidare på stigen, helt obrydda om hennes (avtagande) glada tillrop. Om vartannat skällde hon lite på husse och sa åt honom att slänga käppen åt h**vete så att jag skulle släppa intresset för honom och klättra i branter med henne istället men icke. Han höll i käppen som om den vore guld värd. Vilken rebell va!:P Gissa om matte grinade illa när vi kom tillbaka till bilen, husse och jag pigga och alerta och matte i släptåg 20 meter efter dyngsur av svett haha.

Nåja, jag fick så jag teg sen jag också. Vi träffade på en labbe vid namn Totte som jag fick leka med och jäklar vilken fart det blev. Han var precis lika snabb och brottningsduglig som jag och vi busade nästan livet ur varandra. Så som sagt...nu är jag vandringskäppen till trots ändå rätt mör i musklerna.


En helt normal liggställning hemma hos oss


Bängbulan håller farten


Och han lägger sig ALLTID i när jag leker med husse eller matte


Vem vinner?


Jag förstås


Jag är ju trots allt äldst


Lite relaxing i kvällssolen

Kalas...men vi var inte bjudna

I morse när vi gick på morgonpromenad med matte hittade jag som nästan alltid till mitt vattendike. Jag älskar att plöja fram och tillbaka i det och riktigt känna hur vattnet yr runt omkring mig. Nu har det ju varit så fint väder ett tag så det hade torkat ur lite och diket bestod väl idag egentligen bara av en härlig lervällning. Inte mig emot! Och inte kunde väl jag veta att vi skulle hoppa in i bilen och åka hem från skogen precis när jag bestämde mig för att lägga mig ner i leran så att jag blev blöt ända upp på ryggen. Matte såg lite panikslagen ut och började stamma n-n-n-nej när hon såg vad som komma skulle men det var redan försent. Åååhh vad nöjd jag var där i mitt lerdike. Dexter har till mattes stora glädje inte riktigt förstått glädjen med att springa i vatten än, men det kommer. Ja, vad hade matte att välja på annat än att slänga in mig i bilen med lera och allt? Inte mycket inte, men det blev en ordentlig omgång med duschslangen när vi kom hem.

På eftermiddagen åkte vi på människovalpskalas. Snopet värre fick inte vi vovvar komma in men vi hade full insyn från bilen in i vardagsrummet. Där satt vi med låååånga ansikten och gav tvåbeningarna dåligt samvete istället. Till slut fick vi iaf komma ut en stund och spela fotboll med husse och då var alla onda tankar jag hade tänkt som bortblåsta:)



Lillfjant


Jag innan lerbadet (bara tassarna som fått sig en inpackning)


Så här mysigt sover vi i vår bur

Dagsformen...?

...jorå, ganska så skitsnygg!

(klicka för större bilder)

Ny kurs

Äntligen är jag mig själv igen!!! Jag har varit så seg, deppig och stingslig en lång tid nu och förutom att det har varit rätt jobbigt för mig så har matte och husse varit jätteledsna för att den vanliga och glada Leah har varit spårlöst försvunnen. Det var ju bara så att jag hade små molgans (ni som läst Alfons fattar) i magen som först var tvugna att växa i lugn och ro i magen och sen tas om hand såklart. Då fanns det liksom ingen ork eller lust till så mycket annat. Men nu är alla ungar utflugna och jag är gladare än gladast. Och matte är så lycklig att hon nästan bubblar över. Vi båda förstod att deppet var över nu under kvällen när vi åkte på en ny kurs. Det är en kurs i tävlingslydnad som ska hjälpa oss att kanske komma ut på tävlingsbanorna så småningom. För första gången på länge hade jag bara ögon för matte och det var bara hur kul som helst att träna tillsammans. Idag tränade vi på fritt följ och det är jag faktiskt redan rätt duktig på. Vi gjorde en hel del svängar åt båda hållen och halterna krossade jag på *mallig* Matte säger att jag inte ska ropa hej än utan att det finns en del jobb kvar men vadå, man måste väl få ha självförtroende:)

Ruf som också var med på den här kursen *weee* var tvungen att gå lite tidigare för han hade kursavslutning med sin fortsättningskurs 1-grupp och jag blev väldigt besviken över att vi inte fick leka som matte lovade igår. Men efter vår kurs var klar så åkte vi till stället där Rufs kurs var och det började spritta i hela kroppen när jag insåg att vi var där Johan håller sina kurser. Snacka om att det där stället är förknippat med mycket kul! Ruf var fortfarande upptagen med sin kurs när vi kom så vi tog en promenad och tittade på en ridlektion och sen tvingade matte mig att sitta och titta på en tradig tennismatch mellan två amatörer. Inte ens duktiga var de alltså, suck! Men jag satt så snällt så snällt tills matte sa, "titta Leah, där är Ruf" och jag flög upp och tittade åt alla håll jag kunde utom åt just det hållet där Ruf kom gåendes. När jag väl fått syn på honom så fick vi vänta på varsågod och sen sprang vi som aldrig förr. Ni kan inte förstå vilken glädje det var att träffas. Som jag älskar min bror, världens bästa Ruf! Vi tumlade runt och sprang ikapp som vettvillingar när jag plötsligt fick syn på Johan på andra sidan gräsmattan. Då slog det över i huvudet på mig av glädjefnatt och jag dundrade fram till honom som en orkan och tog ett jätteskutt rakt upp i luften och landade på hans bröstkorg, med andra ord en rejäl boxerkram (tackling enligt tvåbeningarna). Tur att han var beredd och kunde parera:) Han verkade också bli glad av att se mig och skrattade gott åt mitt och Rufs glädjerus. Helt slut sa vi hej då för den här gängen och åkte hem på varsit håll. Egentligen tycker jag ju att vi borde bo under samma tak, vi är ju syskon för böveln! Hemma väntade Dexter och husse och då blev det pusskalas igen. Jag visste inte riktigt vem jag skulle pussa mest på så båda fick sig en ordentlig omgång. Det är en lycklig tjej som somnar på soffan inatt:)


En massa ståltassar på en och samma plats


Väldigt spännande


Koncentrerad på tennismatchen

Årets första...

...sommarglass har landat i magen och det blev den gamla klassikern Lakritspuck som fick våra munnar att vattnas. Jag är visserligen inte så gammal i gemet men matte säger att det är en klassiker så jag får väl lita på det. Först åt matte litegrann och sen fick jag och Dexter dela på resten. Men tro Pelle att Dexter var en bitare!!! Ja, en sån som inte slickar lite försynt på glassen som en annan utan istället en sån som tar en rejäl tugga och så var den glassen slut. Han är så girig den där grabben så ni anar inte. Där fick man för att man ville vara snäll och dela med sig. Nästa gång så är det jag som biter först, det kan jag lova!

Sommar!!!

Idag är det strålande sol och VÄRME! Vi har varit ute i parken och lekt med matte och hennes kompis och blev alldeles svettiga på kuppen. Då är det tur att man har en vattenslang på gården. Svalkande och buskul på samma gång!


Dig känner jag minsann igen


Lite "motvind"


Om jag provar från den här vinkeln istället


Försiktigt...


Wouw...en spottkobra!


haha! där fick jag dig!


Shit pommes frites, en värdig motståndare


Tur att man har stora läppar att täppa igen läckan med


Gott med vatten!


Dexter var lite försiktigare


Trötter bestämde sig för att sola istället

Storstädning

Idag har vi storstädat här hemma. Eller vi och vi, matte jobbade och slet medan jag och Dexter mest lekte på gården. När det var dags för henne att knäskura vårt vita köksgolv tyckte vi att det faktiskt var dags att hjälpa till så vi övervakade henne noga och pekade ut de fläckar hon missade. Det konstiga var bara att ju mer vi pekade desto fler fläckar blev det på golvet. Matte skyllde på oss och sa att det var vårt fel och skickade ut oss på gården igen. Fräckt va? Vi hjälpte ju henne! Ja ja, inte grät vi för det. Mer lek och sol åt oss istället. Tills slut orkade vi inte busa mer utan la oss degade i solen, tror nästan att jag fick lite färg runt nosen.

När husse kom hem gick vi ut i skogen och jag fick röja loss ordentligt. Jag fick leta efter både husse och matte som gömde sig bland träden och det klarade jag ju galant. Tvåbeningarna sa att jag såg ut som en gasell där jag hoppade fram över stock och sten. Jo men man har väl ärvt morsans spänst:)


Här får man tassa noga


Värsta balansen


Plättlätt!


Lite flåsig efter allt spring


Men ack så fin säger tvåbeningarna