.: Kalas...men vi var inte bjudna

I morse när vi gick på morgonpromenad med matte hittade jag som nästan alltid till mitt vattendike. Jag älskar att plöja fram och tillbaka i det och riktigt känna hur vattnet yr runt omkring mig. Nu har det ju varit så fint väder ett tag så det hade torkat ur lite och diket bestod väl idag egentligen bara av en härlig lervällning. Inte mig emot! Och inte kunde väl jag veta att vi skulle hoppa in i bilen och åka hem från skogen precis när jag bestämde mig för att lägga mig ner i leran så att jag blev blöt ända upp på ryggen. Matte såg lite panikslagen ut och började stamma n-n-n-nej när hon såg vad som komma skulle men det var redan försent. Åååhh vad nöjd jag var där i mitt lerdike. Dexter har till mattes stora glädje inte riktigt förstått glädjen med att springa i vatten än, men det kommer. Ja, vad hade matte att välja på annat än att slänga in mig i bilen med lera och allt? Inte mycket inte, men det blev en ordentlig omgång med duschslangen när vi kom hem.

På eftermiddagen åkte vi på människovalpskalas. Snopet värre fick inte vi vovvar komma in men vi hade full insyn från bilen in i vardagsrummet. Där satt vi med låååånga ansikten och gav tvåbeningarna dåligt samvete istället. Till slut fick vi iaf komma ut en stund och spela fotboll med husse och då var alla onda tankar jag hade tänkt som bortblåsta:)