The more the merrier

Jag har en jätterolig nyhet att berätta. Sally kommer följa med oss till Fårö på boxerlägret i sommar. This is just getting better and better! Vi ser verkligen fram emot att träffa både Sally och hennes matte för många mysiga sprinterlopp längst med stranden (jo, Emelie du får allt springa lite du också:P)


Vackra Sally (bild lånad från hennes hemsida)

Händelserik dag igen

En sån dag vi hade igår. Anledningen till att vi åkte ut till landet var ju för att vår bil skulle lagas (tutan och spolarvätskepumpen). Matte pratade med dem flera ggr och de sa att pumpen skulle beställas samma dag och komma dagen efter (alltså igår) kl 12. Bra, då stannade vi alltså en extranatt hos Blessie, inte mig emot. Efter vår långpromenad igår med Blessie så packade vi ihop våra saker och gick ytterligare en långpromenad fast den här gången var jag och matte ensamma. Jag började känna mig lite trött i benen när vi äntligen stannade vid vägkanten. Nä matte, nu orkar jag inte gå längre tänkte jag protestera men just då kom det en buss och plockade upp oss. På bussen satt det en hel dagisklass, en sån där grupp full med människovalpar och de luktade grillad korv hela högen. Jag ville nosa lite närmare men matte sa åt mig att ligga ner och då gjorde jag det. Men jag luktade lite på avstånd i smyg hihi. Efter ungefär 20 minuter hoppade vi av bussen och gick till skomakaren där matte hade lämnat in ett par skor dagen innan. Jag fick sitta helt lös utanför på vänta och det gick jättebra. Jag såg matte hela tiden genom fönstret och hon hade dessutom lagt ut en godis ett par meter vid sidan av mig (extern belöning) så jag satt som ett ljus. När hon kom ut sa hon varsågod och så fick jag ta godisen. Vi gick vidare ner mot hamnen där jag fick sitta och vänta igen, den här gången utanför grillen och matte utom synhåll. Nu glömde jag bort att vara stilla så jag tog några steg åt sidan men då öppnade matte dörren blixtsnabbt och sa åt mig att vänta igen. Hon har ögon som en hök den där. Lika bra att göra det då tänkte jag så jag satt stilla tills hon kom ut igen och då hade hon en påse i handen som luktade urgott. Vi gick förbi tågstationen där det var massor av folk i rörelse eftersom tåget precis hade kommit in och jag fick fortfarande vara lös. Jag gick som ett frimärke vid mattes sida och den enda gången jag tappade fokus, när jag såg en annan hund, räckte det med att matte smackade lite med läpparna så var jag vid hennes sida igen. Vi satte oss på gräsmattan i en park i närheten och matte plockade fram hamburgare, pommes frites och korv, MUMS!! Hon delade upp korven i en massa bitar som hon spred ut på gräsmattan och sen fick jag leta efter dem. Smakade smaskens! När de var slut kastade hon ut några pommes också och de var också goda kan jag meddela. Medan jag letade som bäst såg jag i ögonvrån hur parkens alla fåglar närmade sig sakta men säkert. En ankfamilj kom vaggandes i sakta mak, lite fiskmåsar cirkulerade över oss och typ tusen kråkor kom skuttandes i tron om att de inte syntes. I början var de lite försiktiga och blev rädda när matte motade bort dem men efter ett tag märkte de att hon bara hade lösa skott i puffran så vi var nästan tvugna att fly därifrån. Sekunden efter vi hade lämnat platsen blev det helt svart på marken där vi hade suttit. Jäkla gamar gastade matte och jag tyckte också att de var bra jobbiga faktiskt. De åt ju upp mina sista pommes frites.


Jag på vänta utanför grillen


mmm gott med pommes


Kolla in gamarna som närmar sig

Vid det här laget var klockan tre och på verkstan hade de sagt att det bara skulle ta ca en kvart att sätta i den nya pumpen. De hade fortfarande inte ringt så vi bestämde oss för att åka dit och hämta bilen, den bara måste ju vara klar liksom, pumpen skulle ju ha kommit för tre timmar sen. vi hoppade på en buss igen och promenerade den sista biten till verkstan. Matte gick in medan jag fick sitta utanför och vänta och det enda jag hörde av konversationen var att matte sa "ok, ge mig bilen". Sagt och gjort, vi fick bilen och matte var så arg så hon grinade när vi åkte därifrån. Hon ringde till husse och berättade att de hade sett ut som frågetecken när matte frågade om bilen var klar. De hade glömt bort att laga den!!! Då hade vi åkt till landet speciellt för att få bilen lagad fast matte egentligen hade tusen andra saker att göra i stan och alltså "förlorat" två dagar förgäves. Jag tyckte inte att det var förgäves förstås och inte matte heller egentligen eftersom det var mysigt att komma ut på landet men ibland måste man prioritera viktiga saker först sa hon och tydligen hade hon en massa viktiga saker att göra i stan. Till saken hör också att de har strulat med oss redan innan så det här var liksom sista chansen. Det värsta var nog inte att de klantade till det utan det var deras bemötande efteråt. Inte en ursäkt fick vi utan de ljög och sa att de minsann aldrig hade lovat att den skulle bli klar tills dess och när vi sa att vi faktiskt hade åkt 12 mil tur och retur (pga att försäkringsbolaget hänvisade oss dit) samt lagt två dagar på att vänta på bilen så sa de bara "ja, men varför åkte ni hit då" Jo jag tackar jag. Den repliken ska matte ta med sig till sitt jobb på hotellet så får vi se hur långvarig hon blir där om de får missnöjda gäster:P

Men nu ska man inte gråta för länge över spilld mjölk så matte ringde till Ozzys matte Marie och frågade om de ville ta en promenad med oss och det ville de!! Vi hann precis ta en snabbrunda innan mörkret föll och vi fick till och med upp spår på två älgar, det ni! Efter den höjdpunkten åkte vi hem till dem där Nelli väntade. Tvåbenigarna fikade gott och vi lekte tills vi var så trötta att vi inte orkade stå på benen längre. Då la vi oss ner istället och kivades lite lagom mycket, men sluta det ville vi absolut inte göra. När matte tog på sig jackan sprang jag till dörren för hur kul det än att leka med Ozzy så orkade jag helt enkelt inte mer. Det var med glada och lätta hjärtan vi till slut kom hem till husse som väntade med middag till oss. Den bästa medicinen mot en ledsen och upprörd matte: goda vänner, lyckliga boxrar och en glad husse. Nu ringer vi en ny bilmeck:)

En liten hälsning från landet

Solen skiner, himlen är klarblå och vinden viner så pass att det går gäss på havet. Livet är med andra ord helt underbart!
Vi kom precis tillbaka från en långtur i skogen där vi hade så kul att klockorna stannade. Jag var superlydig och höll koll på matte hela tiden och kom varje gång hon ropade på mig. På slutet av promenaden hittade vi en stor pressening som fladdrade och prasslade i vinden och när jag först såg den hoppade jag nästan ur pälsen. Men det var bara för att jag blev så överraskad för när matte gömde godis lite överallt på och under presseningen kröp jag glatt runt och hittade alla bitar. Även de som låg gömda så att jag var tvungen att krypa under plasten. Man ska inte få tro att jag är en fegis!

Bilderna är även idag tagna med mobilkamera så de är inte av toppklass men vi resonerar fortfarande så att de är bättre än inget.


Härligt med havet


Blessie var glad


Det är så skönt att springa på ängarna


Vi hittade ett dugligt vattenhål


Full fräs i granodlingen


Och över berg och sten


Jag och Blessie på toppen av ett berg


Jag svalkar av tassarna i en vattenpöl

Livet på landet

Vilken lång dag det har varit. Den började redan i morse kl 7 när väckarklockan ringde. Jag och matte skulle åka och lämna in bilen på verkstan. Tutan hade gett upp och en sån måste man ju ha när man ska flörta med alla snygga fyrbeningar som åker runt i trafiken. Min tvåbenta mormor mötte oss på verkstan och tog med oss hem till gården där Blessie väntade. Det var jättemycket folk i rörelse i stallet idag och vi såg till att hälsa på och hänga med alla. Sen kom det tre speciella tvåbeningar på besök och två av dem var lite större människovalpar, ungefär 11 år sa matte att de var. Vi gick ner till stugan på berget och tvåbeningarna fikade medan jag tog igen mig lite på mattan, mitt i centrum såklart. Jag var så avslappnad trots att det var människovalpar i huset att jag inte ens reste mig upp när en av de stora tvåbeningarna hällde ut en kopp kaffe i knät (vad är det med tvåbeningar och lusten att dränka brallorna i varm vätska förresten?) och kastade sig upp från stolen samtidigt som hon hoppade och skrek. Jag låg lugnt och stilla kvar på min plats på första parkett och inspekterade roat spektaklet. Efter klädbyte gick vi tillbaka upp till stallet där ponnyn Domino gjordes i ordning för en promenad tillsammans med oss. Han fick gå i koppel medan jag och Blessie fick springa lösa, fria som vinden. Åh vad jag älskar det!
När vi kom tillbaka stuvade matte in mig lerig och dan i min tvåbenta mormors bil och så åkte vi till veterinären. Nej nej, jag var inte sjuk eller så det var bara det att kortisonet som vi har haft hemma in case of emergency (typ vid ormbett eller så) tog slut efter mitt allergianfall häromdagen. Veterinären ville träffa mig innan hon skrev ut nya tabletter och lyssna på att mitt hjärta tickade på fint och det gjorde det ju såklart. Jag var stencool där inne också förresten, jag la mig ner på golvet självmant medan hon lyssnade och klämde på mig. Matte blev förvånad eftersom jag i vanliga fall skulle ha pussat ihjäl veterinären och hunnit sökt av rummet 5 ggr om vid det här laget men vadå? Man har väl mognat lite;)

Efter det trevliga besöket åkte vi vidare till nästa anhalt och där fick jag vänta i bilen ett tag, lika bra det för jag var lite trött. Det tog kanske nån timme eller så innan matte kom och öppnade dörren åt mig och då stod även Malin och Ruf där. Lycka! Vi gav varandra en bamsekram och sen gick vi på en promenad tillsammans och vi var lika duktiga den här gången. Lugnt och fint gick vi sida vid sida förutom lite bus när Malin ville fota oss. Då tyckte vi att det skulle bli mycket finare kort om vi bjöd på lite bus. Det tyckte inte tvåbeningarna.
Hemma på deras tomt igen fick jag prova på Rufs hinderbana som han har fått. Det var skitkul och vi gick över däck och trippade över en stege. Jag vill också ha en egen hinderbana! Rufs husse Robert kom nerhoppandes på 4(!) ben och jag blev överlycklig av att se honom. Jag har ju hört att han har gjort sig illa och jag gav honom ett gäng med boxerpussar som plåster på såren.
Nu är vi tillbaka i Sorunda igen där vi ska sova över natten och jag tvivlar inte på att vi kommer somna ovaggade bägge två. Så nu säger jag god natt


Domino


Härligt gäng


Jag sprang bredvid ibland för att vara snäll


Inte bara snäll, snygg också


Det där longeringsspöt var kul att bita i

Ozzy

Det var inget lurendrejeri det matte lovade igår, Ozzy kom verkligen hit idag. Fast innan jag kunde visa att jag var glad över att se honom var jag tvungen att bli lite förbannad. Varför vet jag egentligen inte men jag har hört att tikar gör så ibland. Dessutom stod han på min innergård och tittade faktiskt på min benknota som låg där ute i regnet. Att jag inte har rört det benet på två veckor hör inte hit, det är en principsak.
När vi kom ut i härliga skogen så var det helt andra bullar som gällde. Vi sprang så fort benen bar oss och brottades lite också. Fast när vi stannade upp för länge i en närkamp började han bete sig lite märkligt, lite forcerande på något vis så jag kutade vidare för allt jag var värd. Det kändes bäst att hålla honom på lite avstånd.
En favoritlek när jag träffar Ozzy är att ta en pinne och sen låta honom försöka fånga den. Om, och nu säger jag OM, han skulle få tag på den så låtsas jag som om det regnar och att jag inte vill leka den leken något mer...ända tills han går på det och släpper den. Då springer jag dit och tar den igen hihi.

Väl hemma igen blev vi torkade med handdukar för vi var ordentligt blöta efter allt regn som fallit ner på oss. Ozzy blev klar först och fick alltså springa in före mig vilket jag tyckte var jättejobbigt. Jag ville ju ha koll på vad han gjorde här inne. Jag hörde hur han nosade runt i köket och sovrummet och matte var verkligen en plåååga som aldrig blev klar någongång. När hon äntligen var det så hade jag laddat upp så mycket att jag sprang in och gjorde mig osams med honom. Det var kanske onödigt men det är lätt att vara efterklok. Men fy fasen vad stark han har blivit. Han tyckte att jag skulle tagga ner lite när jag skällde på honom så han tryckte helt enkelt ner mig på golvet och höll fast mig där. Då var man inte så kaxig längre kan jag säga. När tvåbeningarna skulle fika så märkte jag på Ozzy att han blev så där konstig igen, så som han var när vi brottades ute i skogen. Han liksom luktade jättemycket på mig och blev helt kollrig i huvudet. När han blev för påflugen på mig så satte mattarna upp en grind emellan oss så att han skulle lugna ner sig lite. Då gav han sig på matte istället haha. Det var en syn för gudarna det. Tur att Marie var där annars vet jag inte vad som hade hänt för det såg ut som om Ozzy var mycket starkare än matte. Tvåbeningarna berättade att han började bli ordentligt könsmogen nu och att han förmodligen kände att jag precis hade löpt. Men nej nej, här blir det inga kusinvalpar gjorda Ozzy!
Nu är jag helt utslagen av trötthet. Har jag tur ska vi träffas fler gånger den här veckan och jag hoppas verkligen det för jag tycker om Ozzy jättemycket!


Catch me if you can!


Han knappar in


Stopp och belägg


Här hoppade han över mig:)


Jag kan också hoppa högt


Vägvinnande språng


Jag blir lite tillplattad


En galen boxer i hasorna


Är han fortfarande kvar?


Bäst att öka lite


Fångad


Men jag är inte den som bangar lite box


Vackra vovvar


Pussattack mot Marie


Bus-Ozzy

Varma koppen

En hund, en matte, en tvåbent kompis, ett fint promenadstråk, en termos med choklad, en flaska med sprutgrädde och en påse full med bullar = toppeningredienser för en lyckad dag. Iaf om man frågar matte, för mig räcker det med en skog för att vara nöjd:) Jag var verkligen i mitt esse idag och sprang upp och ner för bergen. Ni vet den där humörkurvan i min almanacka, där man kan fylla i dagens humör. Den kunde matte lika gärna ha struntat i att ta med i min personliga almanacka. Jag är ju på toppenhumör jämt! Dagens höjdpunkt var när mattes kompis tömde sin nyupphällda rykande varma choklad rakt i ner i knät! Först trodde jag att han inte var ordentligt rumsren-tränad och att det hände en pinsam olycka men när jag tittade närmare kände jag att det luktade choklad. Pjuh!
Efter promenaden gick vi hem till honom och där fick jag titta på bussarna från balkongen en stund innan det var dags att titta på tv. Det tyckte jag inte var så kul så jag knoppade in på hans säng istället. Mycket mysigare!

Imorgon ska vi träffa Ozzy och hans matte Marie...KUL!!!


Försök inte värja dig...


Det är obligatoriskt med en boxerpuss


Hahaha


Trött med snutte aka dödat gosedjur

Gaia

Precis som jag berättade sist träffade vi Gaia i rastgården igår, boxertjejen vi mötte i lördags. Vi lekte med två Borzoi-hundar som gav mig det lite hett om tassarna ett tag, de är ju så rysligt snabba. Det visade sig att Gaia bara häromdagen träffade på Monica och Niro som jag och matte tränade sök med i höstas. Stockholm är inte så stort ändå, tänk vad kul det vore om vi kunde träffas alla tre snart framöver:)

Jag läste på brorsans blogg att han inte var så impad av det där med sök. Det får vi nog träna lite mer på tillsammans senare i vår när vi drar igång igen. Då ska jag visa honom hur man gör på riktigt och att det faktiskt är skitkul. Knepet ligger i att leta efter människorna Ruf, inte grannhundarna;)


Boxers i enad front


Leka?


De är överallt!


Ok, let's go!


Attaaaack;)


Ett misslyckat försök att komma ikapp vinden


Jag är mycket bättre på närkamp


Det viner i läpparna

Lyckan är gjord när man stöter på en likasinnad

Husse och jag var ute på en 3-timmarspromenad igår. Och vad stötte vi på i skogen om inte en sprillans levande boxer! Det var en väldigt snygg dam som gav ett lugnt och självsäkert intryck. Hon hade fått ett gäng valpar för inte så länge sen och det märktes på hennes trygghet att hon var mamma. Hon verkade liksom vara van vid stökiga snorvalpar som tog pinnen från henne;) Husse och hennes tvåbeningar bestämde träff även idag. Vi ska ses i rastgården och busa ännu lite mera, jippi!!!


Snygging


Jag fick ta pinnen


Hon funderade lite på att ta tillbaka den


Men bestämde sig för att ingen katastrof var skedd


Det är tråkigt att titta in i kameran jämt


Hela världen ligger framför mina fötter


Husse och jag tog en paus bland löven


Skönt att vila lite på en sån långpromenad


Mattes favoriter!