Arbetande hundar

Det var fem händelserika dagar på Gotland och jag hann inte med uppdateringen av bloggen som jag hade velat. Vi hade det i alla fall vansinnigt roligt i vanlig ordning och jag njöt av varje minut trots att både Dexter och jag stundtals var så trötta att det var svårt att hålla ögonen öppna. Det är vad för mycket frisk luft gör med dig. Är man hund kan man dock slå igen korpgluggarna närhelst det ges tillfälle och det gjorde min unga herre Dex varje "ledig" stund. Ibland trodde jag inte att jag skulle få liv i honom. När man öppnar bildörren och han knappt lyfter på ögonlocken...ja, då vet man att man har stimulerat sin hund mer än väl.


Deeeex! Dags att jobba.

Obs! Ölen har INGENTING med hundens tillstånd att göra;)

Borsett från Susanne, Karin och Yvonne som vi känner sen tidigare år på Fårö fick vi några nya mycket trevliga bekantskaper. Dels Marie och Tommy med sin snygga boxerhane Simson som bara var ett par månader yngre än Dexter. En livlig och glad kille som visade sig gilla aktiviteten spår väldigt mycket. Undra sa flundra om jag inte ska utmana dig Marie på en apellstart inom kort;)
Ja nu ska jag inte sitta här och ljuga allt för mycket för Peter träffade jag faktiskt förra året också men då pratade vi inte så mycket i och med att vi var så många fler då och det blev större spridning på ekipagen i skogarna. I vilket fall som helst var det väldigt kul att lära känna Peter och få ta del av alla hans fantastiska historier.
Tack allihopa för ett gäng mycket trevliga och givande dagar på vackra Fårö. Jag hoppas att vi ses nästa år igen!

Jag kommer pyttsa ut bilder från de olika träningarna vart efter och kanske skriva en rad eller två. Mestadels låter jag nog bilderna tala för sig själva...


Yvonne i spårskogen


Här förbereder hon Mojo


Lugnt och metodiskt arbete


upphittad apport som låg gömd under mossan


Min, bara min!


Marie och Simsons tur


Dags för påsläpp


Hej jag heter Simson och jag är liiite ivrig:)


En glad matte som troligtvis precis just i detta ögonblick insjuknade i spår-influensan;)


Peter fixar med sina nyinköpta snitslar


Maffiga Ragge som är Peters hund skulle såklart också få arbeta


Här går starten


Han tuffade på som tåget i sitt spår


Glad herre efter avslutat arbete


Dexter letar apporter


Hund i arbete


Efter arbete kommer belöning

Andra dagen på Fårö

Idag var vi uppe med tuppen, närmare bestämt klockan 7. Jag hade stämt träff med Karin och Susanne klockan 8 på parkeringen för att åka ut i skogen och spåra med hundarna. Med några mackor i väskan och varm choklad i termosen (som för övrigt genererade några avundsjuka kommentarer - jag säger ju att det är godare än kaffe) kom vi iväg i tid.
Jag såg fram emot att spåra då det var länge sen sist. Vi kom av oss med spårningen i våras då vi körde fast och jag inte visste hur jag skulle komma vidare. Dexter är väldigt ivrig och kan slå ganska mycket samtidigt som allt går i en väldig fart. Jag har inte vetat hur jag ska få bukt med detta, om jag ska stanna och vänta ut honom eller om jag ska låta honom fara runt fast jag vet att han är utanför spårkärnan. Jag har haft svårt att se när han faktiskt jobbat eller om han bara ballat ur och börjat spåra efter annat. Men efter dagens spårning kan jag bara konstatera att har man bara bra människor runt omkring sig som ger RÄTT och POSITIVT stöd går allt att lösa. Jag behövde bara få några små enkla tips i spåret när det kommer till att läsa min hund och resten gick som en dans. Nu kunde jag ge honom rätt stöd och mitt självförtroende som var rätt kört i botten kom tillbaka. Dexter arbetade sig igenom sitt spår med bravur och jag förstod hans signaler mycket bättre nu när jag hade Susanne med mig som också var den som la hans spår. Tack för bra coaching!!!

Eftermiddagen tillbringade vi på lydnadsplanen där vi blev klickade av Yvonne Hollingworth i fria följet. Nyttigt och kanonbra med ett par extra ögon. Dagens lärdom är att vi behöver träna mer på positionering stillastående och öka bakdelskontrollen så att han inte svänger ut med rumpan när vi rör oss framåt. Vi gjorde även en klockren inkallning med bra fart och snygg ingång. Sen satt vi och pratade väldigt mycket så det blev en hel del passivitetsträning för alla fyra stora grabbar som var med på planen denna gång. Dexter brydde sig inte nämnvärt om sällskapet utan somnade nästan direkt när han inte var i arbete. Är det något jag är glad över att ha lyckats med i Dexters uppfostran så är det hans förmåga att koppla av när ingenting händer. Men samtidigt är han på hundra igen om jag pockar på hans uppmärksamhet och vill jobba. En bra av och på-knapp helt enkelt.

Nu var klockan 17:00 och jag insåg att vi faktiskt mer eller mindre hade varit igång med träning på ett eller annat sätt i 10 timmar. Vad passar väl bättre då än att springa ner till stranden och kasta sig i vågorna. Beväpnade med en tennisboll och provisoriska badkläder i form av shorts och linne gick vi således ner till vattnet och lekte först en bra stund i sanden med bollen. Det är så otroligt tacksamt att vara med Dexter. Han är så glad och hela hans väsen fullkomligen strålar av lycka när man leker med honom. Hur kan man inte vara världens lyckligaste människa själv då?
Vi fortsatte leken ut i vattnet och Dexter som i vanliga fall är försiktig i plurret kastade sig ut i vågorna efter bollen. Jag tänkte att jag skulle utveckla leken lite och uppmanade honom att hoppa över vågorna tillsammans med mig. Han kan ju inräkning eeeett....tvåååå....TRE!!! och så kan han "hopp" så jag la helt enkelt ihop dessa kommandon samtidigt som jag själv hoppade över vågorna för glatta livet. Och vet ni? Dexter hoppade också! Som han hoppade. Han hoppade högt och glädjefullt, fick tokryck och sprang ännu längre ut och hoppade ännu mer bredvid mig hela tiden. Sen tittade han på mig med sina vakna och glada ögon som verkade säga "fy fan vad kul vi har matte". Jag skrattade så det bubblade i magen medan vi sprang fram och tillbaka i vattenbrynet, tjoade och tjimmade och hoppade lite till över vågorna. Vilken lycka! Det här är ett minne som tyvärr inte finns med på bild men som för alltid kommer finnas sparat i mitt hjärta. Och när tillvaron känns mörk och trist kommer jag plocka fram detta ögonblick och känna värme i själen.
Min underbara älskade Dexter som skänker mig så mycket glädje!


Påsläpp


Ge mig!


Stark kille


Kramkamp


Knasunge


Standard efter genomfört arbete


Herre på täppan


Tilda visar att hon kan dansa


Dexter vill gärna vara med


Men attans vad trist det fick han inte


Naalas tur


Drickpaus


Susanne


Tilda i spåret


Tilda med slutapporten


Aslan i arbete


Karin peppar inför slutapporten


Bra jobbat!

Sommarlovet är slut

Jag har jobbat mest hela sommaren både på mitt vanliga jobb plus ett "sommarjobb". Det har varit fantastiskt roligt och vänligt för plånboken men det har även fört med sig att jag inte har haft så mycket tid över till hundlivet.
Dexter har varit mycket i Sorunda hos mamma, Pekka och Leah men även min bror och flickvän, Joanna med familj samt Caroline har ställt upp som hundvakter när det krisat. Tack alla ni!!! Utan er hade det inte gått! Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har ett såndant pass stort nät att falla i när jag behöver det.

Nu är det dock dags att sätta fart med gamla rutiner igen och för att få en riktig rivstart tog jag och Dexter båten över till Gotland och vidare till Fårö i morse för att delta på det årliga boxerlägret. Jag trodde inte att jag skulle ha möjlighet att åka i år pga jobb men nu fick jag i sista sekund en lucka och jag slog till på en spontanbokning. Det blir tredje året i rad för mig och Dexters andra. Det är inte lika stort och uppstyrt i år utan vad jag har förstått av samtalet med Susanne blir vi en liten skara i år med endast fyra ekipage. Men inte desto mindre roligt för det. Det betyder att det blir intensivt och intimt vilket jag tror kommer vara väldigt givande.

I skrivande stund sitter jag ute på gräsmattan utanför vandrarhemmet med Dexter bredvid mig i kvällssolen. Vi anlände till denna underbara plats för ca 1½ timme sedan och det första vi gjorde var givetvis att kasta oss ner på den oändliga stranden. Dexter var så lycklig över att vara tillbaka och firade med att springa upp och ned för sanddynorna i en ryslig fart och hade han kunnat tala är jag övertygad om att han hade skrikit Ronja rövardotters vårskrik.

Vi har hunnit träffa två väldigt trevliga herrar som bor jämte oss här på vandrarhemmet som liksom jag är hundmänniskor. De hade visst Suluki och labrador så det blev en hel del hundsnack och jag fick fina tips om vad man mer kan göra här på Fårö förutom att träna hund. Även om jag varit här två gånger tidigare har jag inte sett så mycket annat än en och annan rauk och så en väldig massa skog förstås. Vi får se om det blir någon ändring på det i år.