Kusin och syskonträff

Idag blev jag ordentligt överraskad av mina tvåbeningar. Jag, matte och Dexter låg och sov i godan ro medan husse var på jobbet när mattes alarm ringer. Jag reagerade som vanligt lite före henne och gick och pussade på henne så att hon ska få en bra start på dagen. Hon brukar vakna lite fortare då:) Men idag låg hon inte och drog sig utan efter att ha läst något på mobilen så kastade hon sig upp ur sängen och klädde på sig. Plötsligt stod även husse i dörren och de började stressa tilsammans med att fylla våra vattenflaskor och ta fram koppel och såna saker. Aha..vi ska ut, tänkte jag och ställde mig vid dörren. Mycket riktigt så gick vi snart ut men jag kunde fortfarande inte förstå varför det var så bråttom. Jag menar skogen står väl där den alltid har stått. Men när vi kom runt hörnet så stod det några tvåbeningar med en boxer och en spaniel av något slag (jag är inte så bra på andra raser) och väntade på oss på gatan. Det var tydligen dem vi skulle träffa. Matte sa att det var min kusin Sally (Enchanter's Pumas Pussa på) men jag vet inte jag. Sist jag såg henne var samma dag som matte och husse kom och hämtade mig hos Ingrid när jag var 8 veckor. Hon hade precis fötts och hon var så liten så liten. Det är ju så jag minns Sally och skulle hon nu alltså vara lika stor som jag själv? Nääee det vete sjutton om jag köper. Hur som helst så gick vi tillsammans till rastgården och där väntade ännu en överraskning. Ozzy och hans matte Marie stod och väntade på oss! Jag blev jätteglad. Först fick jag, Sally och spaniel-tiken gå in i gården och hälsa på varandra och det var inga problem så då kom Dexter och Ozzy efter. Sen lekte vi tills våra ben knappt bar oss längre. Dexter och Ozzy blev stormförtjusta i varandra och lekte som ler och långhalm. Det var bara vid två tillfällen som Dexter blev putt på Ozzy och ryade till ordentligt och vet ni? Ozzy backade undan. Mest för att han blev så paff tror jag men det var ändå kul att se att den där lilla kunde få tuffa Ozzy att häpna. Säga vad man vill men det verkar onekligen så att den där lillkillen är helt på det klara med vad han vill och inte vill här i livet.

Tack Sally och Ozzy med tvåbeningar för en supermysig lekstund! Det var jättekul att träffas igen efter så lång tid Sally (även om jag inte riktigt smält att du har blivit så stor ännu) och mina tvåbeningar tyckte att det var skitkul att träffa dina! Nu ser vi ännu mer fram emot augusti då vi ses igen på Gotland:)

Nu är vi hos mormor på landet och glömde att ta med oss kabeln till kameran så tyvärr kan vi inte lägga upp några bilder från idag men så fort vi kommer tillbaka till stan så ska ni få se hur härligt vi hade det.

Imorgon ska vi åka båt och mysa i det fina vädret och matte och husse har sagt att till och med dom kanske ska bada med oss. Jag har badat i en månad nu så det tycker jag verkligen är på tiden. På kvällen ska vi grilla hemma hos Ruf och hans familj. Kul kul!

Tills vi hörs nästa gång- ha en underbar helg allihopa!

Kurskväll

På kursen igår tränade vi på apportering. Jag tycker mest att det liknade en av våra vanliga lekar när tvåbeningarna kastar något åt mig som jag ska hämta men om de vill vara fina i kanten och nu helt plötsligt kalla det för apportering så ska inte jag vara den som är den. Jag ser bara inte vitsen i att hålla fast den när jag har kommit fram till matte. Hon vill väl att jag ska hämta den av en anledning, rigth? Att jag ska ge den till henne. Men nej nej, inte kan man nöja sig med det om man är en tjej med två ben och kallas matte. Då ska jag fortsätta att hålla i den tills hon säger att det räcker. Nä hörni, sånt där maktmissbruk har jag varken tid eller lust med. Då hamnar apportbocken på marken helt enkelt.


Ska vi leka nu?


Ja jag är peppad, nu kör vi!


Kasta då!


Jag tar den!


Snabb vändning tillbaka


jubel och applåder


ok, en liten stund kan jag väl hålla i den;)


Vattenpaus

Husse och Dexter var med också och när jag pausade och drack vatten så tränade matte med Dexter istället. Det var första gången han höll i en apportbock och han fullkomligt älskade den. I ren och skär lycka for han runt med den i munnen och det var riktigt härligt att se. Matte tyckte att jag blev lite off efter ett tag så jag fick sitta hos husse och "sukta" efter att få träna vidare som hon sa medan hon och Dexter körde vidare. Men säg mig varför jag skulle sukta efter att träna med matte när husse satte mig med ryggen vänd mot henne och matade mig med mjukglass med en sked. Haha mattes gråa hårstrån växte ut igen och hon muttrade på husse att nästa gång fick han stanna hemma. Hon uppskattade inte bristen på sammarbete men vadå? Jag och husse sammarbetade faktiskt utmärkt!


Dexter provar på apportbocken


Så lycklig så det värmer i hjärtat


Titta den svävar!


Bra energi


Jodå, den var klart godkänd tyckte han

Sen var det dags för lite platsliggning och tandvisning och det var ju inga konstigheter med den saken. Bara ligga där och vänta tills matte kom tillbaka och löste upp mitt liggkommando. Bit av en kaka liksom.


Inväntar instruktioner


som jag väntar


Ok, plats som gäller


platsliggning- 4 boxrar och en flat


Dexter fick också vara med på ett hörn


Det gick bra för alla


Slut för idag tack för idag!

Morgonbad

Några ord från matte:
Vill bara förtydliga att jag absolut inte har varit låg pga av att Leah fick en 2:a på förra utställningen. Det rör mig inte i ryggen faktiskt. Är mycket väl medveten om hur det fungerar i dessa sammanhang, toppar och dalar:) Detta med utställning är ju mer en chans att träffa vänner och se på andra fina hundar och går det sen bra i ringen är ju det såklart ett extra plus. Men nu mina vänner tycker jag att vi låter Leah berätta något kul igen eller vad säger ni?

Så nu har man då äntligen fått tillgång till datorn igen. Den här veckan har det ju varit så fint väder och då är det lite trist att sitta inne och knappra framför skärmen. Det har nästan varit skönt med en liten bloggpaus så jag kunde ladda om och nu är jag på g igen, jag känner det ändå ut i klospetsarna!

I morse var vi ute på en ordentlig runda och den sköna promenaden bjöd även på ett härligt bad. Jag älskar att bada numera och det är nog inte helt omöjligt att jag ger mig på simningen under sommaren. Jag plaskar och bubblar så mycket jag hinner med när vi är vid ett vattenhål men än så länge håller jag mig där jag känner botten. Kanske om mamma Enya visar hur man gör sen så simmar jag nog som sagt snart också. Dexter bubblar på han också. Vi gillar att koka kaffe, det gör vi. När man gör det så kan man samtidigt hitta en massa roligt på botten. Idag hittade vi stora musslor som vi plockade upp. Matte envisades med att slänga i dem hela tiden men det gjorde inget för vi var två mot en så det var ändå alltid fler musslor på land än i vattnet;) Nu ska jag iväg på kurs. Undrar om jag ska lyssna på matte idag. Min nya grej är nämligen att ignorera henne totalt. Ropar hon kom så stannar jag bara, ropar hon häråt så kommer jag "häråt" först efter ca 30 sekunder, säker hon åt mig att sakta ner när vi går i koppel så ökar jag farten, ja såna grejer. Det hon inte vet är att jag har upptäckt den för mig nya leken "tvärtomspråket" (det var en hund som berättade om den i söndags på utställningen) och jag finner den heeeelt fantastisk. Haha det är så kul att se hur frustrerad hon blir. Jag är helt övertygad om att hon lekte den leken med sina föräldrar när hon var liten men det har hon väl glömt bort. Jag gör henne snarare än tjänst när jag retas med henne för hon sliter ju bort sina gråa hår när jag gör det- då blir hon ju ung på nytt igen...eller?

Matte igen

Blogglusten är inte rekordhög just nu, därav uppehållet. I söndags var vi i Österbybruk på utställning. Dexter fick hänga med på lite miljöträning och Leah deltog i cirkusen;) Även Ruf med familj var där samt ett gäng andra Enchanter's. Tyvärr startade inte dagen så bra för min del så när det var dags för oss att gå in i ringen så var min energi och glädje som bortblåst. Detta kände ju Leah såklart av direkt och blev även hon väldigt låg och skruttig. Det gick att se så tydligt på henne hur hon från sprudlande glad och lekig med husse bara pyste ur när jag tog kopplet fast jag försökte låtsas som att jag var gladast i världen. Jag kämpade på för att få henne alert men hon gick inte på mitt skådespel, såklart. Så det var ett bedrövligt lunkande när vi sprang varvet i ringen och när domaren skulle titta på henne så började hon äta gräs. Snark! Vi åkte ut med en 2:a och kass kritik.

"Elegant female. Could be a little bit stronger. Could be better in front. Need more forchest and wider in front. Could be better ang. movement could be more free. Need energy and temperament."

Typ och helhetsintryck: Mycket god

Domare: Rita Kadike-Skadina, Lettland

Så var det med det. Domaren gjorde en rättvis bedömning av Leah där och då och det var inte mer än en 2:a. Min lilla tjej som är så signalkänslig. Där får hon åtminstonde högsta betyg:)


Ruf och Malin däremot sprang hem en 4:de-placering. STILIGT!
Grattis gullungar!!!


Fina Ruf!

Dessutom fick vi träffa Leahs kusin Pax som var supersnygg och placerade sig 2:a, grattis! Och sist men absolut inte minst vill vi dundergratulera Bosse som blev Champion!!! GRATTIS Mia och Bosse!

Lunch i city

Idag lunchade vi tillsammans med husse. Hans jobb ligger mitt inne i city så det var väldigt spännande när matte tog med oss dit. Medan vi väntade på husse utanför sushistället där vi hade stämt träff såg vi på när några sopgubbar tömde en hel container med tomglas, det skramlade HÖGT kan jag lova. Fast vi brydde oss inte nämnvärt om det bortsett från lite flackande med öronen för det fanns ju så mycket annat att studera. När husse hade kommit och maten var köpt gick vi vidare till en liten park där vi mös vidare i solen tills det var dags för husse att gå tillbaka till jobbet. En riktig toppenlunch var det men andra ord. Det här måste vi göra om!

I väntan på sushi


En liten "nära-belöning"


Tränas på att inte hälsa på förbipasserande hundar


Det gick ju fint


Men längtansfulla blickar är väl inte förbjudna?


Även matte fick äran att gå med oss


Vill hon prata i telefon eller gå med oss?


Såja, nu är hon med oss igen


Mysig lunch!


Vi fick dock vår lunch hemma

"Den där har du fått för dina synder"

Ja så sa en god vän till matte angående Dexter häromdagen. Ingen nämnd ingen glömd:) Personen i fråga syftade på att Dexter är snäppet "mer" än vad jag är när det gäller...allt. Och matte har alltid varit så stolt och mallig över hur lätthanterad jag är samt mjuk och försiktig med andra hundar. Annat verkar det vara med Dexter som inte lägger sig platt på rygg om någon behagar detta. Inget fel i det...bara väldigt annorlunda.

Vi träffade på en terrier igår, en kille på 2 år. När han och Dexter hade nosat lite på varandra så bestämde han sig för att börja jucka mot Dexter sådär lite lagom demonstrativt. Det han inte hade räknat med var att Dexter minsann inte tänkte låta sig juckas på ett dugg trots sin ringa ålder. Han gjorde en helomvändning, hoppade upp på terrierns rygg och låste fast honom med framtassarna samtidigt som han vrålade det värsta morr han kunde åstadkomma. Och detta i preciiiis samma ögonblick som matte sa till terrierns ägare "Han är bara 4 månader så han är nog lite för ung för att sätta sig upp än så länge". Nu vet hon bättre! Jag vet inte vad hon trodde men jag har iaf hela tiden vetat att det inte är någon mespropp till hund. Och vem vill bli juckad på för den delen?

Efter det lekte vi en stund till och alla var glada och snälla. Det var även två andra hundar med i leken som var stencoola. Men sen såg jag att terriern fick något lömskt i blicken igen och började cirkulera kring Dexter. Men innan han hann omsätta tanke till handling var jag framme hos honom och sa till på skarpen "ge fan i min lillebror!" (Ungefär som min syster Ettan visade mig min plats när vi var och hälsade på Dexter och hans bröder första gången och jag var lite grining). Då la han ner och struntade sen i Dexter. Efter det flöt det på bra igen och vi lekte en stund till innan vi bröt upp och gick åt varsitt håll.

På kvällen tog hela familjen en promenad in mot stan och tränade Detxer på att gå fint i koppel...och även mig. Vi var jätteduktiga och gick så fint så. Dexter glömde visserligen bort sig ibland och drog iväg mot något som luktade gott men det är ju också därför vi tränar. Han skötte sig kanon tyckte vi allihopa när vi kom hem!


Alltid minst ett öra på vift


Mina ligger där de ska


Dexter är inte sen på att komma när matte ropar. Här forcerade han ett gäng taggiga buskar itället för att gå runt på stigen.


Själv tog jag stigen...i lagom takt


Det var varmt i solen


Nä du, den gubben gick inte.

En boll borde alla ha

När vi hade varit på promenad i skogen idag och var på väg tillbaka till bilen som stod parkerad intill en rastgård vi har i området så såg vi att det kryllade av hundar där inne. Vanligtvis kanske det är max en eller två hundar där inne som struttar runt och skäller mest men idag var det ett helt gäng från ett hunddagis som var där . Matte brukar inte låta oss gå in där för det är ju roligare att komma ut i skogen än att bli utskälld av en hetsig terrier som det har slagit tilt i huvudet på (absoluuut ingen generalisering det är bara så det brukar vara där). Men idag gjorde matte bedömningen att stämningen i gruppen var lugn och avslappnad och såg ett bra tillfälle för Dexter att få lära sig lite annat språk än boxerspråk. Än så länge snackar han typ bara mitt språk. Så grym som hon är min matte så fick jag hoppa in i bilen medan Dexter fick den stora äran att beträda rastgårdens heliga mark. Hon ville inte att jag skulle vara med och påverka för tydligen blir Dexter lite extra tuff när jag är med och tvåbeningarna vill att han ska få en "egen identitet" som de säger. Fast det är ju inget konstigt med att han vill impa på mig förstås;) Men nu satt jag alltså där i bilen och blev vittne till hur en undergiven Dexter gick in i gården, hade jag inte sett det med egna ögon hade jag aldrig trott på det! Med mig är han allt en riktig liten tuffing. Efter att hundgänget hade sett efter vem den nya grabben var så fick han i lugn och ro undersöka läget i sin egen takt och sen var det bra med den saken. Han var lite försiktig men såg ändå ut att gilla läget. Efter ungefär en kvart kom matte och hämtade mig. Jag som hade suttit och småfnissat åt att Dexter var så blyg satte genast skrattet i halsen när en stor och ståtlig kille ställde sig 10 meter framför mig. Jag kan inte riktigt sätta tassen på vad det var för speciellt med honom men han behövde bara ge mig en blick för att jag skulle sätta mig ner på rumpan och vända bort huvudet med öronen fällda bakåt. Jag rabblade mantrat- om inte jag ser honom så ser inte han mig i 180 i huvudet men det hjälpte föga för plötsligt stod han ändå där bredvid mig och luktade in mig. Som tur var hade jag på mig min allra godaste parfym (lite hästbajs som jag hittade på en skogsväg) som han föll för, pjuh!
Sen hände det inte så mycket mer faktiskt. Alla hundar var så jäkla coola och faktiskt lite trötta för de hade varit ute och promenerat i 2 timmar så de ville mest slappa i solen. Men det gjorde inte så mycket för vi hade ju också varit ute på en sväng innan och följde glatt med matte till bilen igen när hon ropade.

När vi kom hem fick vi god lunch med efterätt i form av små köttben. Vi åt upp med god aptit och precis när vi började känna att maten och motionen tog ut sin rätt så klädde matte på sig ytterkläderna igen och gick...utan oss. Men när hon stängde dörren sov vi redan.
Vi vaknade igen av att husse kom hem och strax därefter även matte. Hon hade varit och shoppat och med sig hade hon en present till oss. Det var en boll och inte vilken boll som helst utan en FOTBOLL! Jag som precis har upptäckt att jag älskar fotbollar blev överlycklig!!! Vi gick ut i parken på en gång alla fyra där vi lekte tillsammans. Jag lekte mest med fotbollen och Dexter tränade på lite sitt och ligg och apport med hjälp av hans favoritleksak, en mjukisbanan som kan pipa. Han verkar ha fått ett sting av Ettans fasoner med sig hem till Stockholm för det där med att komma tillbaka med bytet, det var inget han tänkte ägna sig åt. Bytt är bytt och kommer aldrig igen. Det enda matte fick i byte var dock bara ett par snopna hängiga kinder:P

När vi gick hem så dribblade husse med bollen på marken men då fick jag inte röra den sa han. Leken var tydligen helt och hållet på hans villkor. Okej då, bara att gilla läget så jag travade så snällt bredvid honom hela vägen till porten. När vi väl kom dit så sa han "Leah varsågod". Jag visste väl att det var värt att vänta på tänkte jag och gjorde en sista attack mot bollen:)


Fina bollen

Här ligger vi så lydigt fast lilla Alvin kutar omkring på gården och skrattar som störning

Efter "allvar" kommer bus

Samma dag som jag gjorde mitt MH så gjorde även Ruf sitt bara en kvarts bilfärd därifrån. Så när jag var klar åkte vi dit så att matte och husse kunde titta på. Jag och Dexter fick inte komma ur bilen innan han var klar med beskrivningen, för att han inte skulle bli distraherad sa tvåbeningarna. Men efteråt, då fick vi leka och det var så härligt att få ägna sig åt normalt boxerbus efter alla knäppa saker vi hade varit med om. Här kommer lite bilder från den dagen.


Vi klär husse rätt bra, eller hur;)


Dexter har raketer under tassarna


Weehooo


Järngänget


Fläng och bus


Min min min!

Idag bubblar bloggen över av kärlek

Matte igen:

Tack underbara ni för alla snälla och positiva kommentarer, gästboksinlägg och mail vi har fått! Rookie som jag ändå är inom detta med betydelser av olika beskrivningar och prov skenade jag nog iväg lite med mina känslor. Nu har jag funderat färdigt på det här och är väldigt stolt över hur väl Leah tog sig igenom beskrivningen och jag är givetvis precis lika tokförälskad i henne som jag alltid har varit, om inte mer. Som några nämnt är hon ju samma hund som vi hade i fredags och ingen kunde vara gladare över det än jag. Herregud, det är ju ingen katastrof detta med skotten, det förändrar absolut ingenting i vår vardag. Bara att vi fick ytterligare något vi kan lägga ner lite extra arbete på. Så tack igen för att ni har hjälpt mig på traven att komma till den insikten. En annan sak jag uppenbarligen behöver jobba på är mina egna prestationskrav och höga förväntningar, hur ska det annars låta i bilen på väg hem från den framtida debuten på apellplan;) Och då menar jag inte att det är Leah jag kommer sätta press på utan mig själv. En gammal skada jag har.

En liten parantes. Rufs husse Robert som var förare under Rufs beskrivning i lördags "erkände" idag att han faktiskt också blev lite skraj och smått stressad under spökmomentet...för det var ju TVÅ spöken och han hade bara räknat med ett! Hahaha förlåt för att jag outar dig nu Robban men jag tyckte att det var så jäkla kul:) Inte så svårt att förstå att hundarna får huvudbry av alla dessa tokigheter i skogen om till och med tvåbeningarna kissar halvt i brallan:P Gulle dig!

Mentalbeskrivning

Matte:

Idag gjorde Leah sitt MH. Resultatet bearbetas fortfarande i min hjärna men jag kan väl säga så mycket som att hon inte riktigt var i sitt esse. Inte alls så att hon gjorde dåligt ifrån sig men hon var lite olik den Leah vi är vana vid. Inte lika taggad och mer konfunderad till situationen som sådan. (Att vi sen gick ut efter en schäfer och en malle kan ju ha bidragit något till att min för dagen något blockerade hjärna fick en förväntning av hur det "skulle se ut" , det är ju en viss skillnad där förstår ju till och med jag när jag bara har sansat mig lite). Men om man nu bara tittar på Leah som sig bör så var hennes annars stora intresse för kamp och jakt betydligt lägre idag. Hon ville inte riktigt komma igång och den känslan satt i allt igenom. Men under avståndsleken visade hon verkligen att det var vår Leah som var ute på banan. När figgen gömde sig under trädet gick Leah först ut i bra hastighet en (kort) bit, saktade av till lite mer avvaktande trav och mot slutet började hon krypa fram som Gollum några meter bara för att slutligen kasta sig på rygg framför figgen. Jag får väl hålla med Ingrid där, en riktig fjompa är vad hon är som alltid vill vara alla till lags och visa hur SNÄLL hon är:) Även när figgen bjöd upp till kamp med trasa direkt efter var Leah mer intresserad av att pussa henne i ansiktet än att bita i nån äcklig återanvänd trasa. Vad ska jag säga, charmigt?

Skramlet och dumpe gick klanderfritt och spökena var förjäkla fula tyckte Leah. När hon väl gick fram visste dock glädjen inga gränser och de var kanske inte fullt så fula trots allt. Särkilt inte när man tittade noga uppe i ansiktshöjd.

Skotten fick hon dock en 4:a på. Säger jag att jag är nöjd med det så ljuger jag såklart men samtidigt visade hon inga tecken på rädsla och det måste jag ändå försöka finna lite tröst i med tanke på att hon blev ordentligt traumatiserad som valp av ett dunderfyrverkeri här i stan förra sommaren. Sånt kan ju sitta i. Och även om det var med gråten i halsen jag åkte därifrån idag så har jag nu nog någonstans landat i resultatet och det är bara "att gå vidare" som en klok gumma sa. Även i detta moment var hon bara halvengagerad i leken och när första skottet gick av så låste hon sig mot skytten och ville inte fortsätta leka. Se film nedan.

Det mentalbeskrivaren och övriga funktionärer som närvarade poängterade var att Leah var en otroligt charmig, social och glad hund och det kan jag bara hålla med om!

Nu måste jag avsluta med att säga att det här blogginlägget var lite som terapi för mig. Hjärnan har arbetat på högvarv med att bearbeta, sortera intrycken, analysera och förstå allt som hände nu under skrivandets gång och det är skönt att säga att jag iaf är halvvägs med arkiveringen i hjärnbanken:P

Jag vill vidare passa på att be om ursäkt redan i förväg över filmerna som inte är av världsklass. Slutade med att vi använde vår fotokamera ändå som det även går att filma hjälpligt med, därav den taskiga bilden (och sen var det en jädra massa träd i den där skogen som stod i vägen). Men på med glasögonen så ser ni nog en boxer flänga runt där någonstans i mitten:) Den intressantaste filmen ligger sist där mentalbeskrivaren går igenom hela protokollet!


Avståndslek - Leah slänger sig på rygg framför figgen


Spöken


Skott


Summering - notera att på frågan om vi kände igen hunden svarar jag nej samtidigt som Micke svarar ja...hmm samspelta eller?

MH imorgon

Vi var förbi Rufie en sväng idag. Vi fick låna en filmkamera som vi ska använda imorgon på min mentalbeskrivning. Det knasiga är bara att när vi kommit hem igen fick vi sms från Malin som berättade att Ruf också kom med på ett MH imorgon alldeles i sista minuten. Men om vi hinner åker vi dit efter jag är klar och filmar honom också.

Kolla vad riktigt jäkla skitsnygga vi var idag under äppelträdet i Rufs trädgård.


Jag och lillebror


Jag och storebror


Tripp trapp trull