En boll borde alla ha

När vi hade varit på promenad i skogen idag och var på väg tillbaka till bilen som stod parkerad intill en rastgård vi har i området så såg vi att det kryllade av hundar där inne. Vanligtvis kanske det är max en eller två hundar där inne som struttar runt och skäller mest men idag var det ett helt gäng från ett hunddagis som var där . Matte brukar inte låta oss gå in där för det är ju roligare att komma ut i skogen än att bli utskälld av en hetsig terrier som det har slagit tilt i huvudet på (absoluuut ingen generalisering det är bara så det brukar vara där). Men idag gjorde matte bedömningen att stämningen i gruppen var lugn och avslappnad och såg ett bra tillfälle för Dexter att få lära sig lite annat språk än boxerspråk. Än så länge snackar han typ bara mitt språk. Så grym som hon är min matte så fick jag hoppa in i bilen medan Dexter fick den stora äran att beträda rastgårdens heliga mark. Hon ville inte att jag skulle vara med och påverka för tydligen blir Dexter lite extra tuff när jag är med och tvåbeningarna vill att han ska få en "egen identitet" som de säger. Fast det är ju inget konstigt med att han vill impa på mig förstås;) Men nu satt jag alltså där i bilen och blev vittne till hur en undergiven Dexter gick in i gården, hade jag inte sett det med egna ögon hade jag aldrig trott på det! Med mig är han allt en riktig liten tuffing. Efter att hundgänget hade sett efter vem den nya grabben var så fick han i lugn och ro undersöka läget i sin egen takt och sen var det bra med den saken. Han var lite försiktig men såg ändå ut att gilla läget. Efter ungefär en kvart kom matte och hämtade mig. Jag som hade suttit och småfnissat åt att Dexter var så blyg satte genast skrattet i halsen när en stor och ståtlig kille ställde sig 10 meter framför mig. Jag kan inte riktigt sätta tassen på vad det var för speciellt med honom men han behövde bara ge mig en blick för att jag skulle sätta mig ner på rumpan och vända bort huvudet med öronen fällda bakåt. Jag rabblade mantrat- om inte jag ser honom så ser inte han mig i 180 i huvudet men det hjälpte föga för plötsligt stod han ändå där bredvid mig och luktade in mig. Som tur var hade jag på mig min allra godaste parfym (lite hästbajs som jag hittade på en skogsväg) som han föll för, pjuh!
Sen hände det inte så mycket mer faktiskt. Alla hundar var så jäkla coola och faktiskt lite trötta för de hade varit ute och promenerat i 2 timmar så de ville mest slappa i solen. Men det gjorde inte så mycket för vi hade ju också varit ute på en sväng innan och följde glatt med matte till bilen igen när hon ropade.

När vi kom hem fick vi god lunch med efterätt i form av små köttben. Vi åt upp med god aptit och precis när vi började känna att maten och motionen tog ut sin rätt så klädde matte på sig ytterkläderna igen och gick...utan oss. Men när hon stängde dörren sov vi redan.
Vi vaknade igen av att husse kom hem och strax därefter även matte. Hon hade varit och shoppat och med sig hade hon en present till oss. Det var en boll och inte vilken boll som helst utan en FOTBOLL! Jag som precis har upptäckt att jag älskar fotbollar blev överlycklig!!! Vi gick ut i parken på en gång alla fyra där vi lekte tillsammans. Jag lekte mest med fotbollen och Dexter tränade på lite sitt och ligg och apport med hjälp av hans favoritleksak, en mjukisbanan som kan pipa. Han verkar ha fått ett sting av Ettans fasoner med sig hem till Stockholm för det där med att komma tillbaka med bytet, det var inget han tänkte ägna sig åt. Bytt är bytt och kommer aldrig igen. Det enda matte fick i byte var dock bara ett par snopna hängiga kinder:P

När vi gick hem så dribblade husse med bollen på marken men då fick jag inte röra den sa han. Leken var tydligen helt och hållet på hans villkor. Okej då, bara att gilla läget så jag travade så snällt bredvid honom hela vägen till porten. När vi väl kom dit så sa han "Leah varsågod". Jag visste väl att det var värt att vänta på tänkte jag och gjorde en sista attack mot bollen:)


Fina bollen

Här ligger vi så lydigt fast lilla Alvin kutar omkring på gården och skrattar som störning