Idag bubblar bloggen över av kärlek

Matte igen:

Tack underbara ni för alla snälla och positiva kommentarer, gästboksinlägg och mail vi har fått! Rookie som jag ändå är inom detta med betydelser av olika beskrivningar och prov skenade jag nog iväg lite med mina känslor. Nu har jag funderat färdigt på det här och är väldigt stolt över hur väl Leah tog sig igenom beskrivningen och jag är givetvis precis lika tokförälskad i henne som jag alltid har varit, om inte mer. Som några nämnt är hon ju samma hund som vi hade i fredags och ingen kunde vara gladare över det än jag. Herregud, det är ju ingen katastrof detta med skotten, det förändrar absolut ingenting i vår vardag. Bara att vi fick ytterligare något vi kan lägga ner lite extra arbete på. Så tack igen för att ni har hjälpt mig på traven att komma till den insikten. En annan sak jag uppenbarligen behöver jobba på är mina egna prestationskrav och höga förväntningar, hur ska det annars låta i bilen på väg hem från den framtida debuten på apellplan;) Och då menar jag inte att det är Leah jag kommer sätta press på utan mig själv. En gammal skada jag har.

En liten parantes. Rufs husse Robert som var förare under Rufs beskrivning i lördags "erkände" idag att han faktiskt också blev lite skraj och smått stressad under spökmomentet...för det var ju TVÅ spöken och han hade bara räknat med ett! Hahaha förlåt för att jag outar dig nu Robban men jag tyckte att det var så jäkla kul:) Inte så svårt att förstå att hundarna får huvudbry av alla dessa tokigheter i skogen om till och med tvåbeningarna kissar halvt i brallan:P Gulle dig!