Varning för ståltassarna!

Vad var det jag sa. De där jättehundarna, även kallade hästar, ÄR farliga! Nu är det bevisat. Vi var ute på promenad i skogen idag och hade det verkligen jättekul tillsammans ända tills fyra hästar uppenbarade sig lite längre bort. "Ok...kom matte så drar vi åt det här hållet istället" sa jag och la benen på ryggen. När jag vänder mig om för att kolla att den virrpannan är med så ser jag att hon har gått fram till hästarna istället. Åh nej!!! Hon ropar på mig att jag ska komma och kvittrar med rösten som om det vore fyra fågelungar hon hittat. Att hon alltid ska utsätta sig för fara! Som den trogna kamrat jag är hade jag inget annat val än att gå dit och hämta henne och när jag väl kommer fram gör jag allt för att visa att vi minsann inte vill ha något bråk. Jag vänder bort huvudet, stoppar svansen mellan benen och praktiskt taget kryper fram på ändan. Men de bara står där och stirrar på mig med tom blick och till råga på allt fnyser de också. Vilket jäkla muck alltså! Matte som vid det här laget har stoppat in handen innanför staketet som endast består av en tråd (!) verkar inte uppfatta faran så jag buffar på henne och försöker få henne att komma med mig. Men nej nej...inte hon inte, hon skulle tydligen inte ge sig förrän jag också hade hälsat på vildarna. Jag stålsatte mig och smög försiktigt, försiktigt fram mot staketet där de stod. Det var nu bara drygt en meter mellan mig och ståltassarna och de kom närmare...och närmare...och...PANG!!!
Min nos genomborrades plötsligt av en underlig smärta och jag fullkomligt flög baklänges och ylade för allt vad jag var värd. De fick mig! De fick mig! Spring matte! Jag förstod absolut ingenting när jag trots det som precis har skett ser henne sitta kvar och dessutom ville att jag skulle komma tillbaka igen. Min gräns var nådd och jag vägrade givetvis. Jag visste att man inte kunde lita på dem och jag tänkte definitivt inte göra om samma misstag två gånger.
Nu vill hon få mig till att tro att det inte alls var hästarna som orsakade min smärta utan att det var staketet. Men så lättlurad är jag inte. Jag vet nog vad jag såg...