Nya leksaken

Hemma hos Ruf

Så...nu har vi varit hos familjen Simonetti och hälsat på igen. När vi hade parkerat bilen och husse öppnat bakluckan kände jag igen både doften och området. Jag som vanligtvis brukar vara jätteduktig på att sitta kvar i bilen tills tvåbeningarna säger varsågod hade svårt att hålla mig idag. Jag ville bara uuuuut till Ruf! Bara för det skulle matte självklart hålla på och fixa med kopplet en evighet. Jag lovar att hon gjorde det bara för att jäklas.

Ruf visade oss "sin" skog och vi hade som vanligt buskul. Jag hann inte se så mycket av skogen dock eftersom jag och Ruf hade fullt upp med att brottas och springa runt. Malin och Robban tyckte att jag var som en gummiboll och säger att jag har ärvt min spänst och snabbhet av mamma Enya. Tack morsan för de fina egenskaperna!

När vi kom hem igen bjöds det på brakmiddag för både två- och fyrbeningar. Jag som inte brukar vara så stor i maten glufsade i mig mat för ett helt kompani. Man blir ju hungrig av att leka så mycket och dessutom kan jag ju inte vara sämre än brorsan, eller hur?


Robban, husse och Malin


Får jag ta pinnen?


hmpf...vilket sätt att inte dela med sig!


Det ska du allt få för


Nu är du inte så tuff längre Rufie


Kom igen, nu springer vi!

Promenad och överslag

Jag har haft en toppendag! Först hängde jag med husse hela förmiddagen. Vi lekte bland annat med min nya leksak som jag tycker så mycket om och promenerade i parken. Sen tyckte jag att det var dags att väcka matte. Eftersom hon jobbar på nätterna brukar hon sova ganska länge men jag brukar säga till när jag vill att hon ska vakna. Enklast gör man detta genom att helt enkelt ställa sig på henne i sängen och pussa henne i precis hela ansiktet. Det brukar göra susen. Så även idag:D

När hon hade masat sig upp kom "mormor" på besök och vi gick på en lång promenad i skogen. Det var underbart! Nästan två timmar var vi ute så när vi kom hem var jag så trött så det slog över i huvudet på mig. Jag fick ett såkallat boxerryck. Jag sprang ut genom dörren, in genom dörren, runt runt överallt och ingenstans och sen började jag tok-brottas med matte. Tydligen var jag ganska jobbig för hon blev inte alls glad utav min lekinvit (nåja, nerbrottning) utan reste sig upp och gick därifrån. Jag hörde henne säga något till husse om att jag skulle vara övertrött. Hah! Jag, trött? Jag var ju i mitt esse för tusan. Vad är det för hundkännare man har att göra med.
Husse kom iaf och la sig bredvid mig på golvet. Yes! Här ska det brottas tänkte jag. Men istället för att busa klappade han mig försiktigt samtidigt som han pratade lugnande med mig. Det var som att trycka på en knapp. Jag somnade som en stock!
Han måste kunna trolla min husse för jag lovar, jag var verkligen inte det minsta trött!

Imorgon (söndag) åker vi och hälsar på Ruf och hans familj. Jippi!

Ny leksak

Jag fick en ny leksak idag. Matte och husse kom hem med en massa matkassar som jag såklart var tvungen att undersöka. Det mesta var tråkigt i hundväg men mitt i allt nosande och kikande fick jag syn på ett snöre som stack upp ur en av kassarna. När jag drog i det lite visade det sig att det var ett sånt där snöre med en boll på i ena änden. "Den är till mig" tänkte jag samtidigt som jag drog upp den ur kassen och sprang ut med den på gården. Och vilken rolig leksak sen. Man kunde kasta och slänga runt med den och den var perfekt till att ha dragkamp med husse och matte. Det var kärlek vid första ögonkastet!

Tidigare på dagen var husses mamma, pappa, ena bror och svägerska och hälsade på en stund. Woho...huset fullt, sånt gillar jag. Och imorgon kommer mattes mamma och hälsar på. Vi ska ta en promenad och visa henne vår härliga skog. Hoppas hon har med sig snarr!

Hösten är mysig

Jag gillar hösten. Det är så härligt att fara runt i skogen så att löven riktigt yr runt omkring mig. Sen hittar vi på roliga saker också. Häromdagen gick vi förbi ett ställe där det stod "stubbar" uppställda i rad. Den första var jättelåg och sen blev de högre och högre efter hand, som en trappa ungefär fast med hål mellan stegen då:) Matte sa åt mig att gå upp på den lägsta stubben och sätta mig. Jag gjorde det och fick massor av beröm och godis. Vi gjorde så några gånger och sen tyckte hon att det räckte. Hon sa att vi skulle träna mer under hösten på det där så att jag till slut kunde gå på alla stubbar, även den högsta.
Va!? Kunde det verkligen vara så att hon underskattade mig så pass mycket att hon trodde jag skulle behöva en hel höst på mig för att lära mig balansera på några stubbar? Nej ni hör ju själva, så kan jag inte ha det. Jag bestämde mig helt enkelt för att överraska henne nästa gång vi kom dit vilket visade sig bli redan nästa dag. Vi började med den lilla stubben som vi hade tränat på och matte var så nöjd och glad. "duuuktig tjej" sa hon och tryckte i mig köttbullar. Men istället för att hoppa ner på marken igen så fortsatte jag till nästa stubbe, och nästa och nästa....ända tills jag satt på den allra högsta. Ni kan ju tro att hon blev snopen:)
Hon blir så fantastiskt glad för småsaker min matte. Men det är inte mig emot för en glad matte = en glad Leah!

Finbesök

Igår hade vi finbesök hos oss. Gissa om jag blev överraskad.
Matte och husse stack iväg en stund på dagen och lämnade mig hemma själv. Regnigt och ruggigt som det var ute bestämde jag mig för att ta en tupplur inne i värmen istället. Just som jag låg och snusade som bäst kom de hem igen. De ropade på mig att vi skulle gå ut och jag som aldrig bangar en prommis skyndade mig ut i vätan.
Vi gick som nästan alltid ner i parken som ligger precis runt knuten och väl där måste jag gnugga mig i ögonen både en och två gånger. En bit bort såg jag nämligen en mycket välbekant filur. Nej, det kunde väl inte? Eller jo kanske...var det inte Ruf?? Jo ta mej tusan där stod ju Robban och Malin också...i MIN park! Wohoo!

Mäkta mallig fick jag sen visa Ruf och hans flock (minus lillhusse) runt i mina neighbourhood och sen vidare hem till oss. Väl hemma visade Ruf mig en jätterolig lek som gick ut på att springa runt runt och hoppa upp och ner i både soffa och säng. Skitkul tyckte jag som annars inte får vara där;) Jag i min tur passade på att visa leken "kurragömma". Jag utnyttjade min ringa storlek och la mig under vardagsrumsbordet. Haha, Ruf var för stor för att komma under så där stod han och gnällde på mig att komma fram. Na na nanana!
Medan vi lekte, lagade tvåbeningarna middag tillsammans som vi inte var ett dugg intresserade av. Vi hade vi det laget fullt upp med att finta varandra med ett grisöra, dessutom var det rå fisk som stod på menyn. Har ni hört något konstigare?

Ruf som hade varit ute och plockat svamp i skogen innan de kom till oss blev trött lite fortare än jag. Men vad vore jag för lillasyster om jag inte jävlades lite med honom när han ville kasta in handduken? Så istället för att låta honom vara så gnagde jag honom i benen, tuggade på hans öra, ställde mig på honom osv tills alla tvåbeningar sa att det fick vara nog och gjorde något så oerhört orättvist som att sätta mig i hallen utanför köket med ett kompostgaller i vägen. Jo jag tackar jag, i mitt eget hem!
Lyckligtvis varade min utvisning inte särskilt länge och vi kunde snart leka vidare. Då hade Ruf dock samlat på sig mer krafter för jäklar vad kaxig han var helt plötsligt. Nu var det jag som fick mig några tjuvnyp i öronen:)

Jag och min flock tyckte att det var supermysigt med så fint besök hemma. Lyckans ostar är vi också för idag kommer vi träffas igen, på valpkursen:)

Kantareller

Igår var vi ute i skogen och hade det mysigt. Jag sprang runt i full speed mest hela tiden men jag såg hela tiden till att hålla koll på tvåbeningarna. Ibland var dom alldeles för långt ifrån varandra enligt mitt tycke och då sprang jag tillbaka till den som gick längst bak för att skynda på farten lite grann.
De sprang inte runt och lekte som jag utan gick och tittade ner i marken hela tiden. Ibland tjoade de till och plockade upp något gult som tydligen hette kantarell. Varje gång de dök ner i backen så rusade jag dit för att kolla vad det var. Matte är nämligen en rackare på att hitta godis ute i skogen. Vet inte hur hon bär sig åt men det lönar sig iaf alltid att hålla sig nära henne när vi är ute på promenad för titt som tätt hittar hon något på marken. Snopet nog var det där gula inte alls till mig och jag blev bortputtad när jag försökte ta det hon hade hittat. Hon skrattade och sa något om "oanande konsekvenser".
Istället för godis ville de få mig till att nosa på kantarellen och sen hjälpa till att leta efter fler. Det var jag inte så intresserad av, jag hade ju fullt sjå med att leka och hålla koll på att alla hängde med.
Jag ställde iaf upp på att posera lite.

Visselpipa

Idag var vi på en stor gräsplan och lekte. När matte ropade
"Leah kom" rusade jag dit i full fart eftersom jag har lärt mig att det betyder lek, godis eller kel och det vill man ju inte missa. Samtidigt som jag var på väg till henne så blåste hon två korta toner i en visselpipa. Pip pip...vad tusan var det? tänkte jag men brydde mig inte så mycket om det utan jag sprang vidare till matte där lite dragkamp väntade. Matte eller husse ropade "Leah kom" en gång till och jag sprang dit för att kolla vad som skulle hända den här gången. Himla rolig lek tycker jag, gav ju någon slags utdelning varje gång! Så där höll vi på. Varje gång de ropade på mig och jag var på väg dit hörde jag samtidigt de där två pipen. Undrar om det betyder samma sak som kom?

Så här såg det ut.


Matte har ropat (och pipit)


Full fart


BRA tempo in


Yes! Det blev dragkamp


Glädjedans! Notera hur synkade vi är;)


Mys med husse

Leah 23 veckor

Valpkurs 3

Igår på kursen fortsatte vi att träna på stanna och nej samt att gå i koppel tillsammans allihopa utan att dra. Vi får även lära oss att skilja på kom och häråt. Kom betyder att jag ska komma ända fram till matte/husse och häråt betyder "häng med åt det här hållet". Det är ju faktiskt två helt olika saker och jag tycker att det är bra att det finns två olika kommandon. Hur ska man annars förstå vad det egentligen betyder när tvåbeningarna ropar kom, om det ibland är helt ok att bara springa åt samma håll och sen i nästa sekund måste man tydligen komma hela vägen fram. Nej, vill de att vi hundar ska förstå vad de verkligen vill får de också vara tydliga. Annars blir jag bra förvirrad. Som tur är berättade Johan det här för min matte och husse redan i somras när han var hemma hos oss så vi har hyfsad koll.

Efter kursen stannade vi kvar en stund och jag fick leka fritt tillsammans med Ruf, Leonbergern Smulan och Amstaffen Blanca. Väldigt roligt!

Boxerspecial Tyresö

Jag har varit på utställning igen. Även denna gång utan placering. Så här löd kritiken:

Feminin tik. Mörka ögon, ögonränderna kunde vara stramare. Ganska bra djup och bredd i nosparti. Aning stora öron. Ädel hals, kunde vara stramare. Ganska välkroppad. Markerat förbröst. goda vinklar. Bra päls, färg och teckning. Rör sig ganska vägvinnande. Trevligt temperament. Välvisad.

Nu ska vi vänta med att ställa ut mig tills jag har vuxit till mig lite. Så får vi se vad det blir av det hela. Tack Marie för att du hjälpte till och visade upp mig! För mina syskon gick det lite bättre.
Ecco fick en fjärdeplacering. Ruf blev 2:a med HP i valpklassen och placerade sig sen 4:a i konkurrensen. Ettan blev också hon 2:a med HP i sin klass och blev sen reserv i konkurrensen.
Vi fick alla tillsammans HP i både uppfödargrupp och avelsklass.

Efter utställningen blev vi alla hembjudna till Enya(morsan) där tvåbeningarna åt god mat och vi hundar röjde järnet i vardagsrummet. Det var precis som förr, när vi fortfarande bodde hos Ingrid, bara att vi alla var något större nu:) Himla kul var det. Jag och matte följde sen med hem till Ruf där vi fortsatte leken till sent på kvällen. Både Enya och Ruf somnade efter ett tag men jag vägrade. Jag tänkte som så att somnar jag nu så tar ju allt det roliga slut. Och det ville jag verkligen inte.
Till slut tyckte matte att det fick vara nog. Hon tog upp mig i famnen och vägrade släppa taget om mig. Då tog det bara några sekunder och sen sov jag också som en stock.

Tack allihopa som var där och förgyllde dagen. Tvåbeningar som fyrbeningar, vi hade jättekul ihop, eller hur?

Gästbok

Det har visat sig att det inte alltid går att ge kommenterer i bloggen. Därför finns det nu en gästbok att skriva i för dem som vill skicka en hälsning.
Vi blir såklart jätteglada om ni gör det!
Gästboken hittar ni till höger bland länkarna.

Boxerpussar
Leah

Sök

När vi var på gotland träffade vi två trevliga tvåbeningar som har glädjen att dela sin tillvaro med en varsin trubbnos. Det var Ann med Tassa samt Monica med Niro. De berättade för min matte att de brukade träffas och träna sök tillsammans med ett tredje ekipage, Karin och Lollo. De var så snälla att de bjöd med oss att träna med dem...eller nåja...matte kanske bjöd in sig själv snarare:)
Hur som helst träffades vi i fredags på vår brukshundsklubb och gav oss ut i skogen. Vi hundar fick först sitta fastbundna vid varsitt träd medan tvåbeningarna traskade omkring bland träden alldeles själva. Jag som är en ganska självständig tjej tyckte inte att det var så jobbigt fast än det var en helt ny skog utan väntade snällt på att matte kom tillbaka. Jag har ju lärt mig att hon alltid gör det...kommer tillbaka alltså så det är ingen idé att oroa sig.

Jag var först ut. Matte kom och hämtade mig och så ställde vi oss på stigen och tittade ut i skogen. Jag såg något röra sig i där ute och visade matte att jag ville kolla vad det var. Efter att ha fått kommandot sök kastade jag mig ut i skogen där jag hittade en av tjejerna! Jag blev såklart glad, kanske lite för glad. Jag råkade nämligen ge monica två fläskläppar (vid två olika tillfällen) Förlåt Monica, jag ska försöka ta det lite lugnare nästa gång.
Tydligen har jag ett högt "figurantintresse" och hög motivation. Matte säger att det bådar gott inför framtiden.
Jag gillar verkligen den här leken och det var härligt att få hänga med Niro, Lollo och Tassa i skogen. Hoppas det blir snart igen!

Valpkurs igen

I måndags var det ju valpkurs för mig och Ruffie och det var lajbans som vanligt. Vi fick först visa upp en och en att vi hade tränat på "nej" hemma och vår instruktör Johan valde ut en av oss som fick börja? Han valde Ruf.
Johan tog hans koppel, gick in med honom i mitten av ringen som vi stod i, slängde några godbitar på marken och sa "Ruf nej". Johan ville förstås kolla hur Ruf reagerade. Skulle han dyka direkt på godiset eller skulle han lyssna på Johan och söka ögonkontakt? Hah! som om Ruf skulle gå på den lätta. Han fattade galoppen direkt och kastade en blick åt mitt håll som sa: "kolla nu syrran". Sen spände han ögonen i Johan och släppte honom inte med blicken. Johan som ju vill att vi ska söka ögonkontakt och liksom fråga om lov innan vi tar godiset kunde inte annat än att vara supernöjd med Rufs resultat. Ruf fick sin kompensation (godis) och sen bestämde han sig för att briljera ännu mer. Han satte sig på Johans vänstersida och varje gång han tog ett steg i nån riktning flyttade Ruf efter och satte sig i position, hela tiden med ögonkontakt, tills Johan sa "Ruf varsågod" och lät honom ta godisen som låg kvar på marken. Det är i såna lägen man är redigt stolt över sin bror:)

Nu ska vi öva mer på "nej" hemma fast i mer verkliga situationer. Vi ska också träna på "stanna". Det har vi redan tränat på massor hemma hos oss men det är alltid bra att repetera så man inte glömmer bort. När vi övar det kommandot får vi inget godis utan då är belöningen istället att man får ett "varsågod" så man kan gå vidare. Det räcker gott och väl åt mig för inte vill jag väl stå och stampa på samma ställe hela dagen. Anledningen till att vi inte får godis i samband med "stanna" är för att vi inte ska få någon förväntan på snarr och springa tillbaka till husse/matte istället för att stå stilla. Stanna betyder alltså - Stå still tills matte/husse är vid din sida och säger varsågod.

Fårö igen

Utifall jag inte var så tydlig i inlägget nedan så är alltså Svea en av de vovvar som ingår i Susanne Nyströms flock, en av arrangörerna för lägret.På hennes hemsida kan ni läsa mer om Fårölägret, allt ifrån själva konceptet till att spana in bilder från tidigare läger.
Så här kommer länken en gång till.


Susanne Nyström


Yvonne Hollingworth

Boxerläger på Fårö

Jag och min flock har varit på läger tillsammans med en hel drös andra boxrar! I fem härliga dagar var vi på Gotland där vi tränade och umgicks tillsammans både fyrbeningar och tvåbeningar. Lägret som var beläget på Fårö arrangerades för 5:e året i rad av Susanne Nyström och Yvonne Hollingworth. Av boxerälskare - för boxerälskare. Vi bodde i en stugby där vi delade boende med Emil 2 år, Diva 3 år och deras mattar Marie och Ketty. Först ryggade jag till när jag såg Emil för han var så stor och livlig men det visade sig att det var den bästa lekfarbrorn man kan önska sig och vi blev bästisar på en gång.
Det kryllade ju av boxrar men de vi umgicks mest med var Emil, Diva och de två kullsyskonen, Oscar och Naala 6,5 månader.
Stugorna låg precis vid havet så på kvällarna fick vi springa fritt tillsammans på stranden och ni kan ju föreställa er hur kul vi hade. Ner i vattnet, upp på sanddynorna, ner i vattnet igen, rulla runt i sanden osv osv. Jag tror jag aldrig har varit så lycklig. Emil och Diva hade störtkoll på mig och kom till undsättning när Naala och Oscar körde syskonkupp mot mig. Vad trodde dom? Klart jag hade allierat mig redan på färjan. Vi höll ihop hela veckan vi tre och en av kvällarna fick jag till och med sova tillsammas med Diva i hennes säng medans Emil var en gentleman och låg bredvid på golvet. Det var så myyysigt!

Vad gjorde vi på dagarna då? Vi fick verkligen prova på allt möjligt. Första dagen tränade vi följsamhet på fotbollsplanen under förmiddagen och efter lunch och vila åkte vi ut i skogen och provade på något som tydligen kallades för spår. Vi gick i skogen när jag helt plötsligt kände att det luktade bekant i marken. Men vad var det för något? Var det inte...? Jo...nä men dra på trissor. Det luktade ju husse! Bäst att kolla vad han hade haft för sig. Jag följde doften en bit in i skogen och fick till min stora glädje syn på mina nycklar där i snåren. Inte för att jag fattade hur dom hamnat här men WOHOO! Jag blev jätteglad!
Efter att vi lekt lite med dem gick vi vidare och ganska snart kände jag att det luktade husse igen. Nu kände jag igen den här leken. Ner med nosen i backen och följ doften. Efter en bit kom jag på att jag faktiskt var bajsnödig så jag tog mig en välbehövlig paus mitt i alltihop. Något lättad satte jag ner nosen i backen igen och traskade vidare. Bingo igen! Där stod en skål med skinka i. Min lyckodag.

Andra dagen åkte vi ut till skogen igen och provade på något som heter sök. Jag och matte stod på en stig när jag plötsligt såg någon hoppa upp i skogen från ingenstans och ropa "popup!" och sen försvinna lika snabbt igen. Jag blev ju såklart otroligt nyfiken så jag rusade in i skogen för att titta efter. Halvvägs fram kom jag av mig lite. Vart tog hon vägen...och skulle jag verkligen bara springa rakt fram till en främling i skogen utan vidare...hmm...jo KLART JAG SKULLE! På med nosen och hoppelihopp så var jag framme och blev överöst med korv och beröm av Lotta som vi hade tränat följsamhet med dagen innan. Det här var ju kanonskoj!
Matte kom och hämtade mig och så gick vi tillsammans tillbaka till stigen. Väl där avlägsnade sig Lotta och vi tittade på nytt ut i skogen, fast åt andra hållet. "Popup!" hörde jag igen och jag såg en till figur skymta bland träden. Nu hade jag ju fattat vinken så jag sprang så fort jag kunde och letade upp filuren som hade gömt sig. Det var Jörgen som låg där och även han hade godis till mig. Allra gladast blev jag över att ha vågat mig fram trots viss tveksamhet och jag ville aldrig sluta pussa på honom.

Tredje dagen tränade vi inkallning och fick även nosa lite på rapport. Rapport tyckte jag också var himla kul och hade inga som helst problem med att springa i full kareta från matte till Susanne. Trots att jag inte kände henne så bra. Men hey...jag är ju en boxer och vi älskar alla!
Nu tycker både jag och matte att alla grenar var så otroligt roliga så vi vill träna precis allting. Det går liksom inte att välja!

Jag har haft fem underbara dagar varvade med roliga övningar, lek och mys. Det har varit toppenkul att få träffa så många trevliga hundar och tvåbeningar samt prova på de olika bruksgrenarna. Matte hälsar och vill tacka Lotta, Susanne och Jörgen mfl för att ni svarade på alla hennes frågor om tävlingslydnad och bruks osv. Nu är hon taggad till tusen och går runt här hemma med något pilimariskt i blicken. Tydligen har hon stora planer för oss inför framtiden och det låter bara bra tycker jag:)

Det finns en tant som bloggar precis som jag. Svea heter hon och det är tur att hon fortfarande kan skriva för hör, det gör hon knappt längre. Första dagen på stranden kom hon travandes mot oss till synes helt ovetandes om att hennes matte Susanne hängde henne i hasorna och ropade så högt på henne att vi andra nästan fick sätta tassarna i öronen. Jo jag sa ju det...tant! ;). På hennes blogg kan ni iaf läsa mer om lägret samt även titta på fler bilder.

Hoppas att vi alla ses igen nästa år!


Ps. Alla bilder är klickbara för större format.



Så här underbart hade vi det






Diva håller koll på småttingarna


Jag på en snäv innerkurva


Emil älskar att bada


Diva flyger fram


Naala och Oscar


Valphög


Husse och jag


Stilige Emil


Jag och matte innan jag skulle spåra


Ett härligt gäng med boxrar på väg ut i skogen


Ketty tillsammans med mig, Diva och Emil


Jag har hittat första figgen, Lotta


Och så den andra, Jörgen


Emil skickas ut av sin matte Marie


Vi hann se några raukar också


Emil fick fnatt och klättrade upp i en:)


Såhär bodde vi


Middag för tvåbeningarna


Grillning sista kvällen

Valpkurs

Jag och Ruf har börjat på valpkurs. Det var förra måndagen som vi var på vår första skoldag och nu har vi ytterligare 7 roliga måndagar framför oss. Det kändes tryggt att ha brorsan med sig första dagen i skolan när man inte riktigt visste vad som väntade.
Vår lärare Johan känner jag sen tidigare. Han har varit hemma hos oss en gång i sommar då han höll en "privatlektion" för mig. Både jag, husse och matte tycker om honom jättemycket och han gav oss en del smarta tips och idéer så vi har kunnat tjuvträna lite under sommaren.
På kursen pratade vi om vad "nej" betyder och när det ska användas. Jag tycker att nej verkar vara ett ganska roligt ord för när jag hör det har jag lärt mig att jag ska sluta upp med det jag håller på med och istället får jag godis och beröm av matte/husse. Det är alltså inte trååååkigt när matte ropar "Leah NEJ!" utan jag får lära mig att det istället lönar sig att stanna upp och söka kontakt med henne.

Imorgon är det dags igen för nästa kurskväll och hela familjen längtar. Allra mest efter att få träffa Ruf, malin och Robban förstås:)



Ruf tränar "nej" med matte Malin och husse Robban


Jag och Ruf spanar in de andra hundarna

Boxer-SM

Så har jag varit på min första utställning som ägde rum på självaste boxer-SM! Jag tycker ju som så att ska man debutera så ska man göra det med buller och brak så vi packade väskorna ock styrde kosan mot Ånnaboda. Vi kom ner redan på fredagen och stannade till på söndagen så att vi skulle hinna titta på alla duktiga Enchanter´s som var med och tävlade under helgen och självklart också umgås massor med hela tjocka släkten.
Vi var ett gäng Enchanter´s som bodde tillsammans i två stugor och i vår stuga bodde det 5 hundar! Bland annat bodde vi tillsammans med mina kusiner Panzar och Cesar som var två ståtliga killar. Oj vad vi hade skoj...efter att jag bestämt hade talat om vilka lekregler som gällde förstås. Jag kanske är liten men jag vet vad jag vill.
Jag fick även träffa pappa Alex som jag i ärlighetens namn tyckte var ganska läskig, mamma Enya, en massa kusiner, alla mina kära syskon (utom Evita som tyvärr inte kunde komma) och en massa andra släktingar. Det var en riktig familje-fest!

Självaste utställningen var kul men väääldigt tröttande. Jag var tvungen att stå upp och sträcka på kroppen på ett högst ovilsamt sätt och springa fram och tillbaka i ringen flera gånger. Det var jättekul i början men jag blev trött på slutet och ville hellre gå och sova. Domaren som tittade på mig tyckte att jag var fin men jag fick ingen placering.
Kritiken löd:

"Fem. elegant a bit long in loins. Corr for the age developed chest. Corr angulation. Typical fem head and expression. Dark eyes and good bite. In move the topline not yet stabil"

Låter bra tycker jag:)
Som sagt, ingen placering för mig men Ruf, han kom 3:a!!! och Ecco 5:a! GRATTIS GRATTIS till mina stiliga brorsor!:)
Sen blev Enchanter´s utsedd till bästa uppfödargrupp. Inte illa!
Också grattis till alla andra fina resultat Enchanter´s vovvar slog till med. Bla Guld och silver i söket. Vilken släkt jag har!

Efter den långa dagen fick vi hundar stanna hemma och vila medan tvåbeningarna gick på restaurang och roade sig och det var riktigt skönt att få sova ordentligt ett tag utan en massa tjo och tjim i stugan.
När middagen var slut kom matte och husse och hämtade mig så gick vi ut tillsammans med några av våra nyvunna vänner. Det var Panzar och hans husse Jarmo samt moster Puma och lill-kusin Tisla med tillhörande tvåbeningar Helena och Martin.
Vi hundar fick springa lösa och leka av oss ordentligt. Jättekul! Jag var dock lite trött och ruggig så jag var bara med ett litet tag innan jag kröp upp i Helenas knä och rullade ihop mig till en liten boll. Känns ju lite pinsamt såhär i efterhand att till och med lilla Tisla orkade hålla igång längre än mig. Men jag ska nog visa henne nästa gång vi ses;)

På söndagen var det dags att åka hem igen och det kändes riktigt tråkigt att åka ifrån alla nya kompisar. Men jag och tvåbeningarna här hemma hoppas att vi ses snart igen! Några kommer vi iaf träffa redan den 8/9 då det är dags för utställning igen. Denna gång i Tyresö.


Bästa uppfödargrupp. ENCHANTER´s!!! (klicka på bilden för större)


Mamma och pappa med barn, Evita saknas tyvärr (klicka på bilden för större)


Ingrid visar upp mig


Stolt matte


Mamma Enya


Jag och pappa Alex