Grattis på födelsedagen...

...önskar jag mig själv och alla mina coola syskon som befinner sig utspridda över vårt avlånga land. Jag och Ruf har precis haft kalas och jag önskar att ni alla hade varit där och ätit tårta med oss. Nu fick vi nöja oss med lill-kusinen istället men det gick bra det också. Han var en hejare på att äta tårta iaf.
Nu är jag klapp kanon dödstrött så jag orkar varken berätta mer om kursen idag eller om kalaset. Men jag lovar att skriva mer imorgon istället. Sov gott!


Vår supergoda tårta!

Klickerkurs

I morse kom Malin och Ruf och hämtade upp mig och matte för att åka till Waxholm på klickerkurs. Vi fick inte hälsa på varandra utanför bilen utan jag fick hoppa in direkt i bakluckan till Ruf som blev sååå glad över att se mig. Jag själv som genomgår någon typ av "nu-fan-gör-alla-hanhundar-som-JAG-säger-period" kände mig extremt tvungen att påminna honom om just den regeln innan jag kunde yttra min glädje över att se honom. När jag hade gjort det var dock allt som vanligt igen.

Kursen var jätterolig och superlätt. Det enda vi hundar skulle förstå idag var i princip att så fort vi hörde ett klick så var det dags att inkassera godis. Sen spelade det inte så stor roll vad vi valde att göra för att klicket skulle komma. Jag nishade mig dock ändå mot slutet och valde att buga så pass många gånger att matte till slut kunde lägga kommando på det. Våra mattar fick däremot jobba snäppet hårdare. De hade mycket teori under dagen medan vi fick vila i bilen så de var nog mörare i huvudet än vad vi var. De fick tydligen också prova på hur det är att vara hund och bli klickad till önskat beteende. Det var verkligen inte så lätt berättade de. Matte blev klickad av Niros matte Monika och efter att ha provat allt utom just det Monika ville att hon skulle göra så blev hon totalt ofokuserad och tappade stinget helt. Det tog liksom stopp i hjärnan och hon satte sig bara på golvet och tittade upp i taket och låtsades att hon var ensam i rummet. Det var en viktig tankeställare att få för att inse vikten av att lägga träningen på rätt nivå. Dessutom kommer hon definitivt bli snabbare på att läsa mina signaler och dess innebörd när jag seglar iväg i tankarna.

Imorgon kör vi hela dagen igen och då ska vi hundar få vara mer delaktiga. Ska bli hur kul som helst! Sen på kvällen efter kursen är det 1-årskalas för mig och Ruf hemma hos Simonettisarna. Woho! Jag har sett några paket skymta förbi och matte är i full färd med att göra en tårta åt oss så det kan ju inte bli annat än kul det heller.

Fredagsmys

Kvällen till ära har vi fått ett varsit stort köttben att gnaga på. Jag var lite girig i början och ville ha båda två för mig själv men efter ett litet samtal oss tjejer emellan i hushållet så nöjer jag mig nu med ett. Supermysigt har vi det framför finalen i lets dance på TV.
Imorgon åker vi på klickerkurs tillsammans med Ruf och Malin. Ozzy blev förkyld och är tvungen att stanna hemma och kurera sig. Hoppas han också får något smaskigt att gnaga på som plåster på såren.


Smask


gnag gnag


Lugna puckar


Här delar vi till och med på samma ben

Utelåsta

Tidigare idag var vi ute en ganska lång stund i parken jag, Dexter och matte. Dexter fick leta efter godisar som låg utspridda på gräsmattan och jag fick mina godisar gömda på en nedfallen trädstam där det finns många gömmor. Vi gick på en liten koppelpromenad också och Dexter är riktigt duktig. Han lyssnar på mattes röst när hon byter riktining och håller tempot som om han vore ett proffs på koppelpromenader som jag själv. Men å andra sidan har han ju mig att snegla på, the master;)

Iaf när vi kom tillbaka till porten så hade proppen gått till portlåset så det gick inte att öppna dörren med koden som man brukar göra och självklart hade matte just idag glömt både nycklar och mobil hemma så det var väl rätt kört kan man säga. Först satte sig matte bara ner på trappsteget som om hon var tvungen att sortera tankarna medan jag stod som en filbunke bredvid henne. Dexter däremot började gnälla och gny för han ska ni veta, är en kille som gillar att komma hem (ja hela vägen hem alltså, inte bara till porten). Efter någon minuts betänketid gick vi till vår lilla lokala butik som ligger på hörnet och där var matte tvungen att binda upp oss hundar så att hon kunde gå in och låna telefonen. Jag kan ju det där jättebra, till och med lös, men Dexter däremot har ju inte blivit tränad på det viset ännu. Men det var verkligen ett nödläge så hon satte oss bredvid varandra fastbundna i en stolpe och gick in och lånade telefonen för att försöka få tag på eventuella räddare i nöden. Vi hade hela tiden full koll på varandra eftersom det bara var en glasdörr oss emellan men det var likadant här som med koppelpromenaden. Det var som om Dexter aldrig hade gjort annat än att sitta och vänta lugnt och stilla på matte, inte ett pip gav han ifrån sig. Någon minut senare kom matte ut igen med jättemycket beröm till oss båda men med dåliga nyheter. Det hade inte gått något bra med hjälteinsatserna utan vi fick helt enkelt vänta på att någon granne skulle dyka upp. Men nu ska man ju försöka vända allt till något positivt så matte såg det här som ett ypperligt tillfälle att träna lite kontaktövningar med oss och sen passivitet. Dexter var så trög med att fatta att matte hade godisarna i munnen så jag knep dem innan någon hann blinka ens. Efter fem snabba vinster på rad tyckte matte att jag åtmistone kunde ge Dexter en chans så hon spred ut lite snarr bland kullerstenarna till mig och tränade vidare med honom själv. Efter lite trix och fix såg jag i ögonvrån att poletten slutligen trillade ner hos honom också. Det finns hopp alltså.

Vi satt väl där i solen i kanske 45 minuter tills en av våra kära grannar hade den goda smaken att dyka upp och släppa in oss. Det är väl då tur att vissa tvåbeningar bär sina nycklar med sig! När vi kom in fick vi lunch och efter det tog vi en välförtjänt tupplur. I framtiden får nog jag se till att vara ansvarig för nycklarna.


En av våra charmerande sovstilar

Finbesök

Just nu har matte två kompisar här och jag visade stolt upp mina fina rosetter från utställningen i lördags. Richard gjorde sig lite lustig över dem men det fick han snabbt sota för. Straffet? En slafsig boxerpuss såklart:)


Va? Lipar du åt mina rosetter?


Nä nu...


Bäst du censurerar för här ska det slabbas


Vad sa du? Börjar du få nog?


Be om nåd


Så ja. Nu skrattar du inte åt mig igen:)

Leah ♥ Simonettisarna

Den här eftermiddagen har vi spenderat i Tyresö, Rufs hemmaplan. Vi stora hundar gick på en långkörare med mattarna och Dexter passade Robert i vanlig ordning. Han kanske inte behöver passas så mycket men däremot behöver han passas upp på nu när han har gips på foten och det sköter Dexter alldeles utmärkt. Pussar och mys i massor och promenadträning plus stretching fixar han genom att kissa på hallgolvet (Dexter alltså:P). Prima!

Jag och Ruffen hade toppenskoj som vanligt tills jag sprang ner i ett snötäckt dike och slog i ena benet på något konstigt sätt. Det blev till att halta hem den sista biten och sen pang bom snark i soffan. Ruf och Dexter fick hålla ställningarna när det gällde buset, jag var finito kan man säga. Men det gjorde inte så mycket för de där två grabbarna har verkligen ett gott öga till varandra. Dexter är döimpad av stora Ruf och ena sekunden är han jättetuff och framåt bara för att en sekund senare komma på att Ruf faktiskt är jättestor och trilla baklänges av häpnad. Mycket underhållande att se på. Ruf är som världens bästa storebror och leker jättesnällt med honom. Kärlek till dig Ruf för att du är så snäll!

Nu är vi hemma igen och jag har fått lite värmande massage och bästa platsen i soffan för mig själv. Imorgon hoppas jag att det onda är borta.

Äsch då...

Vi sover bara middag. Inga som helst konstigheter.

Hemma hos min tvåbenta morfar

Vi var där i söndags och mös nästan hela dagen. Vi gick bla på en riktigt långpromenad i solen tillsammans med mina tvåbenta brorsor och morfar och det var verkligen härligt. Dexter stannade hemma i huset som vanligt när det är dags för långsträckorna, undrar när man kommer ha någon nytta av honom egentligen;) Närå, han är jätterolig att busa med men han orkar bara inte med att gå så långt än. Ska bli kul att se om han blir lika snabb som jag när han blir större.
Vi lekte även på tomten där Dexter plurrade i dammen hoho. Han trodde att man kunde gå på vattenskorpan den dummern. Själv har man ju gått på den niten ett par gånger redan så jag höll mig torr om tassarna. Husse däremot verkar inte vara fullärd än för han plurrade han med när vi var ute i skogen och gick. Hela skon blev full av lera hihi.

Efter promenad och lek så var matte, jag och Dexter megatrötta så vi tog igen oss lite på kökssoffan medan maten blev klar. Skönt att bli ompysslade så:) Matte läste tidningen för oss och vi lyssnade halvhjärtat mellan snarkningarna. Det var som att lyssna på en saga kan man säga...sövande.

Tack för en trevlig söndag morfar!

Ps. Klicka som vanligt på bilderna om ni vill se dem större


Busfrallan spelar besegrad


Men så fort man vänder ryggen till kommer han farandes med tänderna i högsta hugg


Det gör ont när du bits!


Jag hittade ett guldfynd


Dexter på väg ner i plurret?


Nej då, attack på mig istället


Liten men tuff


Don efter person - klart grabben ska ha en liten pinne


Världens lyckligaste


Lite på efterkälken men lycklig han också


Vad ska vi göra husse?


Söndagsmys på kökssoffan


Det såg så skönt ut att jag valde att delta


Lycka är att ha en kompis


Funkar bra som huvudkudde också

Påskafton

Dagen inleddes med att matte och jag åkte iväg på min första officiella utställning och tack vara min skönhet samt proffsiga handlers i form av Marie och Ingrid gick det jättebra för mig. Tack snälla ni för att ni visade mig så fint för med mattes hjälp kommer jag nog inte långt:P Det blev en ganska lång dag på utställningen och trots att det var kul att träffa ett gäng med kompisar och roliga tvåbeningar samt att jag fick ett fint pris *stolt* visste min glädje inga gränser när vi väl kom hem igen och jag fick sträcka ordentligt på benen. Men vi blev inte långvariga hemma. Det blev bara en snabbrepa i parken och en snabbis hem för att hämta upp grabbarna i familjen och sen bar det av i bilen igen. Jag tyckte att jag hade suttit stilla nog för den dagen men skönt nog blev inte heller bilturen särskilt långvarig. Bakluckan åkte upp och jag insåg snabbt att vi var hemma hos Ruf. Toppen! Jag sprang före resten av gänget upp till huset och blev mött i dörren av busbrorsan. Helt underbart kul som vanligt. Hans matte Malin var med oss på utställningen hela dagen så jag hade ju känt hans närvaro på något sätt, typ i näsborrarna, men det är såklart alltid bäst att träffa hela honom och inte bara hans doftpartiklar. Husse och Dexter gick in och bänkade sig i soffan medan jag, Ruf och våra mattar gick ut på en skön bensträckare. Vi busade först en del men sen fick tvåbeningarna för sig att vi skulle tränas lite också så vi fick gå en lååång sträcka i skogen lösa bredvid våra mattar på kommandot nära. Det var jättesvårt att hålla sig i skinnet när jag hade busbrorsan bara några meter framför mig men vi klarade det ändå galant båda två. Belöningen kom när vi kom fram till hundängen och först fick sätta oss bredvid varandra och sen efter ögonkontakt med tvåbeningarna fick varsågod till lek. Lycka!!!

När vi kom tillbaka kom Dexter ut och lekte en liten stund med oss på gräsmattan och sen gick vi in och väntade på att Rufs husse Robert skulle komma. När han hade gjort det åt tvåbeningarna middag medan vi fyrbeningar lekte och gosade om vartannat. Och påskafton som det var så fick vi påskpresenter alla tre! Ruf och Dexter var väldigt nyfikna på varandra och tycks tycka om varandra en heeel del. Det verkade nästan som om Dexter var en magnet som Ruf inte kunde motstå för han drogs liksom till honom hela tiden. Och det är ju precis som det ska vara, vi är ju en flock nu kan man säga. Första gången de sågs kände jag mig dock tvungen att uppfostra Ruf ordentligt så han var på det säkra med hur man skulle umgås med en sån liten parvel och sen passade jag på honom som en hök så att han inte var för påflugen på "min unge". Det var han ju inte heller men det är bäst att ta det säkra före det osäkra. Nu känner jag att jag kan slappna av och att vi tre fungerar precis lika bra tillsammans som vi två gjorde innan Dexter kom. Skönt!


Det där repet är alltid lika roligt


Dexter och Ruf busar


Han hittade en tuggring som han snodde åt sig


Och tog med till husse


Hos oss sitter tvåbeningarna på golvet;)


Liten...


...lite större


Dexter gillar att sova på, under och mellan soffkuddar


Vart tog han vägen? Titta noga


Där!


Biabädden blev också godkänd


Golvet dög även det


Liksom knopp mot knopp med Ruf


Vi "lite" större vovvar har ju redan listat ut vilken plats som är allra bäst

Debut officiell utst. Lilla Sthlm 080322

1:a jkl, 4:a i jkk med HP
samt uppfödargrupp med HP



Domarutlåtande:

Mkt feminin tik med fint huvud. Utmärkt skalle och nosparti. Bra haka. utmärkt hals. Lite lång i länden. Behöver stabiliseras bak i rörelse och bli stramare alltigenom.

Domare: Dan Ericsson

Äntligen Ruf!

Igår var vi och hälsade på Ruf och hans familj och det är alltid helt underbart att träffa brorsan, ja de andra också förstås men de kommer liksom lite i skymundan när vi ses. Ruf har blivit så pass bra i benet nu så att vi kunde gå ut på en promenad tillsammas i skogen och till och med vara lite lösa och lekiga. Wohoo, typ det bästa som hänt på år och dar! Lillfjant fick vara hemma med Rufs husse Robban under tiden och det var lite skönt att det bara var "vi" igen för ett tag. Nog för att jag har börjat tycka om det lilla livet mer och mer men det blir så fjuttiga promenader när han är med. Idag när matte sov efter jobbet så låg vi bredvid varandra, Dexter och jag, nära, nära matte i sängen och snarkade på rygg ända tills hon vaknade. Det var duktigt av honom tycker jag att inte ens pinka på golvet under den långa tiden. Sen vet jag inte varifrån han får all sin energi, kanske var det just för att vi sov så länge, men efter besöket hos Simonettisarna var iaf jag helt färdig och sov resten av kvällen. Man kan ju tycka att Dexter också skulle ha varit trött. Inte för att han var fysiskt ansträngd men vi hade ändå varit borta ett tag och träffat nytt folk och när jag var liten blev jag dödstrött av såna miljöombyten. Hur som helst så var han i full färd med något nytt hyss varje gång jag tittade upp från min sovplats i soffan under kvällen, till synes outtröttlig. Jag hoppas husse och matte är lika outtröttliga med att underhålla honom för jag säger då blankt nej till att vara barnvakt dygnet runt. Jag behöver min skönhetssömn.

Matte presenterar stolt...

...världens bästa, finaste, snällaste och underbaraste tjej!


Foto: Robert Simonetti

Välkommen hem Dexter

Ja nu är han alltså här. En av de små vi hälsade på hos Ingrid fick flytta hem till oss och plötsligt är vi fyra i familjen. Det var Pirelli som fick den äran men till en början tyckte jag inte att det var kul alls att det kom in en liten räka här och började sno mina leksaker. Eftersom inte husse eller matte sa åt honom att låta bli så tog jag på mig den uppgiften själv. Tror ni han brydde sig nämnvärt om mina tillsägelser? Nej då, lillskiten svarade emot! Vad säger man...

Men det tar sig. Idag har vi lekt massor med varandra. Vi har haft dragkamp med typ alla våra leksaker (jo jag låter Dexter ha dem nu också utan tjafs) och så roar jag mig med att hoppa upp i sängen dit inte han kommer upp bara för att få se honom stå där nedanför och gnälla lite:P Och gnälla är inte det enda han gör. Han skäller! Jag som precis har kommit på att jag kan få fram ljud ur min mun blev mäkta imponerad av att se den där lilla ta ton på det viset. Husse och matte blev inte lika imponerade dock. Och som han äter också! Det är som om det inte finns någon morgondag när han stoppar ner huvudet i matskålen. Han kommer garanterat inte ha några problem med undervikt i framtiden.

Nej hörni, jag måste ta igen mig lite på soffan för det är så otroligt tröttande att ta hand om en valp så ni anar inte. Matte och husse säger att jag förvandlades till en vuxen och väldigt ansvarsfull hund över en natt, jag antar att det betyder att jag gör ett bra jobb.


Jag och lillfjant


Han är inte fullt så timid som man kan tro vid första anblicken


Vi delar på leksakerna


Dexter sover som min bror Ruf


Mys med husse

Leah the nanny

Jag var barnvakt åt Alvin i lördags. Vi tog en promenad tillsammans med matte och husse in till stan där vi hälsade på mattes kompis som jobbar i en klädaffär i en stor galleria. Det är inte hundförbud i den gallerian som det är på många andra tvåbenings-ställen så jag fick följa med in i den något konstiga miljön. Det fanns inga träd, gräsplättar eller andra normala saker där inne utan det var som att gå omkring i jättestora garderober fyllda med kläder till bredden. Det fanns också konstiga trappor som rullade av sig själva men de fick inte jag gå i utan jag gick i en vanlig stillastående trappa. Trots allt konstigt där inne tog jag det hela med ro och höll mest koll på vad Alvin gjorde, min huvuduppgift för dagen. Vi avslutade utflykten med att åka buss hem den sista biten och där satt jag också helt lugnt och stilla och kikade ut genom fönstret. Jag är nog en ganska cool brud iaf:)


Min första barnvagns-promenad


Kul faktiskt


Inne i gallerian


Står du stadigt där grabben?


nä, nu lägger jag mig ner ett slag