lördag 28 juli 2007

Sovdags

Tand sökes

Idag blev jag så snopen när jag skulle gnaga lite i mattes arm. Ni vet sådär försiktigt med bara en tand eller två. Jag gjorde den hemska upptäckten att en av mina pirayatänder inte fanns kvar! Matte sa att snart skulle alla tänder trilla ur munnen på mig och då blev jag lite skraj. Jag menar, no teeth - no fun!
Men jag kunde snabbt andas ut då hon berättade att det skulle växa ut nya tänder så småningom. Inga problem alltså!

torsdag 26 juli 2007

Kvällspromenad



Första dagen på jobbet

Idag har jag haft en heldag med husse. Först fick jag följa med honom till kontoret där han arbetar med datorer. Det var första gången jag var där och det var jättespännande. Jag träffase husses snälla arbetskamrater och en av dem sa att jag var den finaste hund han sett i hela sitt liv *mallig*
Vanligtvis brukar det vara en annan hund där om dagarna som heter Leja och hon hade en massa leksaker som jag kunde låna och leka med. Någon dag kanske jag får träffa henne och då kommer vi nog bli lite förvirrade när tvåbeningarna ropar på oss. Vi har ju så lika namn.

När vi slutade jobbet åkte vi till husses mamma och hälsade på. Hon bor högst upp i sitt hus så vi fick åka hiss för att komma till henne. Jag hade aldrig åkt hiss innan men jag är inte särskilt rädd av mig så det var inga konstigheter med det.
Det var iaf jätteroligt att vara där. Hon är så rolig och bryr sig om mig väldigt mycket. Och vem gillar inte att få uppmärksamhet?:)

När vi kom hem till matte igen hade vi saknat varandra så mycket så det blev pusskalas i flera minuter på hallgolvet innan vi gick ut på promenad tillsammans. Jag har haft en toppendag med husse såklart men gladast är jag när familjen är samlad!

onsdag 25 juli 2007

Hos veterinären

Idag spenderade jag flera timmar hos veterinären tillsammans med husse och matte. Vi skulle gå till botten med min hosta.
Jag fick träffa 3 olika tjejer som skulle undersöka mig på olika vis. Den ena var rätt kul. Hon pratade mest och tittade mig i munnen vilket självklart besvarades med en pussattack från min sida:) Hon sa att de skulle undersöka mig ordentligt för att se om det kanske satt fast något i min hals eller om det faktiskt var kennelhosta.

Sagt och gjort. Vi blev inskickade till en annan tjej som inte var lika rolig. Hon ville ha upp mig på ett bord för att röntga mig. Jag var tvungen att ligga alldeles stilla, först på sidan och sen på rygg och det tyckte jag inte alls om!
Det var så mörkt i rummet och husse och matte höll i mig så jag absolut inte kom loss. Jag provade allt. jag sprattlade, gnällde, försökte gnaga dem i händerna, fjäskade och gnällde ännu mer. Ingenting hjälpte. Ibland är de så envisa de där två. Tack och lov gick det över ganska snabbt och bilderna visade att det inte var något som satt fast i halsen på mig.

Efter det fick jag träffa den hemskaste av dem alla. Hon ville också att jag skulle ligga på ett bord. Ok tänkte jag, det var ju inte så farligt sist. Men ack vad jag bedrog mig! Hon stack in en stor nål i benet på mig och fyllde två små flaskor med mitt blod!!! Jo jag tackar jag, inte ens en godisbit fick jag när det var klart. Vilket sätt.

Till slut kom den snälla tjejen in igen och berättade att jag trots allt hade kennelhosta och att det kunde ta lång tid att bli av med den. Jag fick bättre hostmedicin och tabletter mot en infektion i halsen som hon sa att jag hade fått pga viruset. Förhoppningsvis ska hostan ge med sig ganska snart och snoret i nosen ska också försvinna. Håll tummarna för att jag blir frisk nu!

Det verkar som om att det kommer dröja ett tag innan jag får leka med andra hundar iaf...

tisdag 24 juli 2007

Husse och jag



Sol och bad

Nu är vi hemma igen efter en vecka på landet. Först var vi på husses landställe några dagar och sen packades bilen igen och styrdes mot "mormor".
Ni ska bara veta vad bra jag har haft det!
Jag har hjälpt till med trädgårdsarbetet. Det innebar att jag la mig på en stor sandhög och grävde frenetiskt så det yrde sand omkring mig. Vad nyfikna de var de där tvåbeningarna. De undrade så vad det var jag letade efter. Hah! Letade och letade...jag ville ju bara samla på mig så mycket sand i pälsen som möjligt. Dömysigt!

Sen har vi åkt med båten till en ö där matte försökte få mig att bada. Pyttsan heller. Jag lät henne stå där i vågorna medan jag själv badade i de gröna pölarna som fanns på klipporna. Det luktade så gott om tassarna när jag geggat runt där ett tag och dessutom var det mycket varmare vatten där. Självklart delade jag med mig av min glädje till mormor och kramades lite efter badet!

Jag hostar fortfarande en massa på nätterna. Flera gånger om dagen får jag slicka i mig någon jättesmaskig typ av vätska. Husse och matte säger att det ska hjälpa mot hostan. Egentligen har det inte hjälpt mycket alls men det smakar så himla gott så jag har låtit dem tro att det funkar. Men tydligen har dom synat min bluff nu för husse sa att vi ska åka till veterinären imorgon bitti och ska jag vara ärlig känns det ganska skönt. Det är faktiskt rätt jobbigt att ha den här hostan, även om man får god medicin.




Tuff flytväst va?


Solar mig lite


Mys efter badet


Ett stycke trubbnos

måndag 16 juli 2007

Hosta och bad

Nu är det så att jag har haft en himla hosta ett tag. Matte och husse har inte vetat vad det var riktigt så idag ringde dom till min uppfödare Ingrid som talade om för dem att jag nog hade fått kennelhosta. Matte blev himla rädd först men Ingrid berättade att det inte var farligt utan att jag bara skulle ta det lugnt ett tag och äta hostmedicin. Det tråkigaste är att jag inte får träffa några andra hundar tills jag är bättre men när jag blir det...då ska jag få träffa Ruf igen, det har jag blivit lovad:)
Vad bra hon är min uppfödare som kan så mycket saker!

Annars har jag varit hos mattes pappa idag på middag. Eller dom åt, tro inte att jag fick nåt..hmpf!
Han har iaf en liten damm på tomten som jag var tvungen att undersöka och just när jag stod där som bäst och tittade ner på botten så dratta jag i. Jag blev bra snopen och mäkta irriterad när tvåbeningarna bara skrattade åt mitt missöde så jag hämnades genom att ge matte en riktig björnkram innan jag hade skakat av mig vattnet:D Skrattar bäst som skrattar sist!


Leah innan plurret

lördag 14 juli 2007

Liten på jorden

När matte och husse var och hälsade på mig första gången var jag 6 veckor gammal. Eftersom de bara hade ögon för mig så glömde de bort att fota mina syskon också *virrpannor*. Men det här kortet på mig och Ruf fick de iaf med sig hem i kameran.
Tänk att vi har varit så små.

Leah växer


6 veckor

14 veckor

Blåbär till Leah!

Jag har lärt mig att plocka blåbär, alldeles själv! Jag fick följa med matte och hennes två bröder ut i skogen en regnig dag när de skulle plocka bär till en paj. Jag som fullkomligt älskar bär av alla dess slag försökte tjuva några ur mattes kopp utan framgång. Jag satte mig ner och funderade ett slag på hur jag skulle lyckas lura av matte bären och det var när jag satt där som jag gjorde upptäckten. Det fullkomligt kryllade ju av blåbär överallt omkring mig så det var bara att dyka ner i riset och smaska på. Lätt som en plätt!

På filmen kan ni höra mattes roliga bröder prata i bakgrunden om...hm..bärfisar?!:)

torsdag 12 juli 2007

Ruf fintar snyggt

Bus, bus och bus

Syskonträff

Idag fick jag äntligen träffa min bror Ruf för första gången sen vi flyttade till våra nya hem! Han har vuxit mycket mer än mig så jag kände mig lite pluttig bredvid honom. Det kompenserade jag dock med min kaxiga attityd.
Oj vad rolig han var, Ruf...och snäll! Ett tag trodde jag faktiskt att det gick att köra med honom hur mycket som helst men till slut tröttnade han och gav igen. Man måste ju testa gränserna;)
Jag kan knappt vänta tills vi får leka igen!


Ger du dig?


Hallå, hjälp mig istället för att bara stå där!

Otroligt vackra Ruf!


Vi kan sitta fint minsann


Nu börjar det hända nåt där borta


Lika som bär

onsdag 11 juli 2007

Se så stark jag är!






Det är något på gång

Igår när vi åkte iväg med bilen trodde jag förstås att vi skulle till landet i vanlig ordning. Men när vi var framme och bakluckan öppnades luktade det inte alls som på landet. Det luktade...HUND! När jag tittade ut såg jag mycket riktigt jättemånga hundar men de sprang inte runt och viftade på svansen och fjäskade som jag började göra. Istället verkade de vara väldigt upptagna med sin husse eller matte ute på nån gräsplan. Det var tydligen väääldigt noga med att jag inte sprang fram och störde så jag antar att det var något viktigt de höll på med.

Husse och matte började prata med en man där och jag är ganska säker på att de pratade om mig för de tittade åt mitt håll misstänksamt många gånger. Jag hörde inte allt de sa för jag var lite upptagen med att undersöka en påse grillkol som stod på golvet men några ord jag snappade upp var: "brukshundsklubb" och "mycket aktiviteter".
Jag förstod inte ett jota men matte verkade iaf himla glad och uppspelt.

Sen gick vi runt och tittade på alla gräsplaner och hundar och jag måste nog säga att det verkar vara ett helkul ställe att vara på. Efter att vi tittat runt ett tag var det dags att åka hem. Jag ville helst stanna kvar men matte och husse lovade att vi skulle komma tillbaka många gånger så jag gav med mig till slut. Det är iaf den officiella versionen. Egentligen blev jag så in i bomben rädd för en hund som skällde ut mig efter noter när jag råkade gå för nära hans bil. Efter det kändes det rätt skönt att få hoppa in i bilen kan jag väl motvilligt erkänna.
Men det stannar mellan oss!

måndag 9 juli 2007

Min nya kompis




På landet där min mattes mamma (mormor) bor finns det en urspännande tjej som heter Blessie. Hon är en riktig gårdshund med koll på läget. Hon ser till att familjen inte splittras när vi går ut på promenad och att ingen obemärkt kommer på besök till gården. Där Blessie befinner sig är det tryggt kan man säga. Tyvärr verkar hon ha världens största ego så att dela gård med mig var inget hon ens ville fundera över.

När jag precis hade flyttat till min nya flock och vi skulle hälsa på den här Blessie pratade matte i flera dagar om hur kul det skulle bli för mig med en ny kompis. Döm av min förvåning när jag hoppar ur bilen på gårdsplanen och möts av ett fnys och sen en svans!!! Jag provade allt, hänga henne i öronen, skutta runt henne i cirklar, lägga mig på rygg, you name it! Inget föll den här bruden på läppen.

Till slut orkade jag inte fjäska längre utan försökte iaf att låta henne vara (nåja, tvåbeningarna hade såklart ett finger med i spelet). Det verkade göra susen för nu får jag låna hennes leksak och till och med ligga så här nära utan att hon reser sig upp och går.

Och häromdagen när matte och mormor målade ett hus tog Blessie med mig ner till stranden för ett dopp, helt sådär bara. Inga vuxna, bara hon och jag!:)

Jag visste väl att jag skulle lyckas charma henne till slut. Man har ju italienskt blod i ådrorna!

Välkommen till min blogg!

Jag är en strålande söt boxertjej på dryga 3 månader och mitt vackra namn är Enchanter´s Enyas Elektra, stiligt värre va?! Konstigt nog envisas alla tvåbeningar jag träffar med att kalla mig för "Leah". Jag försöker få dem att förstå att jag faktiskt inte heter så genom att ibland helt enkelt strunta i att komma när de ropar på mig men de fattar ändå inte.
Jag kanske får ta och kapitulera snart iaf. Det känns som om det inte går att lära dem nånting och dessutom blir de så himla lyckliga när jag lyssnar till Leah och ger mig en massa klappar och godis. Jag menar...vem kan motstå det?

Jag bor med min matte och husse i en lägenhet i stockholm. Lyckligtvis ligger den på bottenplan så jag har nära ut till toan (innergården) Matte har sagt att det inte alls är någon toa utan att jag måste vänta tills vi kommer ut på gatan. Jag säger då det, prova själva att hålla er med en så liten blåsa som min. Stört omöjligt!

När vi är ute och går måste jag ha ett snöre (kallas visst koppel) fastsatt i mitt halsband. Vet inte riktigt vad jag tycker om det. För det första så kan jag ju inte gå dit jag vill och för det andra måste jag gå så nära den som håller i snöret att han/hon snubblar på mig hela tiden. De säger att jag måste lära mig att se mig för men vadå? Det är ju dom som snubblar på mig! Och vill de inte släppa mig lös kan de gott ha att jag hänger dom i byxbenen;)

Nu har allt skrivande om promenader gjort mig kissnödig. Får se om matte hinner fatta det innan det är försent. Annars blir det hallgolvet!