Syskonträff

Idag fick jag äntligen träffa min bror Ruf för första gången sen vi flyttade till våra nya hem! Han har vuxit mycket mer än mig så jag kände mig lite pluttig bredvid honom. Det kompenserade jag dock med min kaxiga attityd.

Oj vad rolig han var, Ruf...och snäll! Ett tag trodde jag faktiskt att det gick att köra med honom hur mycket som helst men till slut tröttnade han och gav igen. Man måste ju testa gränserna;)
Jag kan knappt vänta tills vi får leka igen!

Ger du dig?


Hallå, hjälp mig istället för att bara stå där!

Otroligt vackra Ruf!

Vi kan sitta fint minsann


Nu börjar det hända nåt där borta


Lika som bär