.

tisdag 15 juni 2010

Pedagogik

Ibland får man offra sig för konsten...eller konstsim kanske är en närmare beskrivning? Dexter har ju vägrat att simma. Hela förra sommaren stod han och pep och gnydde med vatten till magen om man kastade ut en leksak fast jag vet att han kan simma. Istället lät han Leah apportera och stod och lurpassade tills hon var inom räckhåll och nöp den då ur munnen på henne. Lite svårt för henne att finta också när hon kommer simmandes så hon kom liksom alltid upp ur vattnet snuvad på vinsten *stackars* med en rejäl kallsup istället. Likadant har det varit hittills denna sommaren men eftersom jag ju vill att han ska kunna simträna nu när det är badtemperatur så var jag tvungen att komma runt hans simnoja. Vet ju att han kan bara han vågar lita på sin förmåga. Förra veckan var jag världens elakaste matte och vinschade ut honom på djupt vatten med hjälp av en lina. Ja fy så hemsk är jag. Slutresultatet blev ju bra och han simmade till slut flera gånger fram och tillbaka efter sin leksak utan att verka traumatiserad. Men även om jag stålsatte mig just då kändes det inte helt kul att dra ut honom så opedagogiskt mot hans vilja. För jo, det förekom en del matte-tänker-dränka-mig-gråt och plågade rymningsförsök. Nä, jag vill ju att det vi gör tillsammans ska vara lustfyllt och lika kul för oss båda så jag fick tänka om. Om han tycker att det är jobbigt får jag väl helt enkelt följa med honom ut och stötta honom. Såklart! Så idag tog jag med mig ett par badshorts till mig själv och gick med honom ut i vattnet med en leksak. Han skuttade glatt med men när vi kom till så pass djupt vatten att han började tappa fotfästet vände han snabbt in som han alltid gör och ställde sig bergsfast på samma fläck och glodde på mig. Då fick jag hjälpa honom lite på traven genom att samtidigt som jag lockade med leksaken lyfta honom utåt lugnt och försiktigt i flytvästen tills han simmade. När vi kommit så långt kastade jag ut leksaken på djupt vatten och han simmade genast och hämtade den och kom sen tillbaka till mig. Jag prövade då att kasta ut den direkt igen för att se om han var tillbaka på ruta ett eller om han faktiskt tagit klivet över tröskeln till ett riktigt simborgarmärke och se då hoppade han ut i vattnet som han aldrig hade gjort annat och simmade sen som en säl. Jätteroligt att han övervann sin osäkerhet! Jag är så glad och stolt över griseknoen!!! Vi varvade simträning med lekpass på stranden i drygt en halvtimme och sen avslutade vi med att ta en cykeltur hem. Mycket nöjda och glada.

Se på filmen hur glad och självsäker han är nu i sin simning. Så härligt att se!:)

Sen vill jag ge ett tips till alla barfotade tvåbeningar som leker med en grävande hund på stranden. Håll inte på att peta med foten på leksaken i ett försök att komma åt den! Det gör oooont att bli gräven på kan jag intyga och du kommer aldrig vinna!!! Men å andra sidan är det nog bara jag som är dum nog att göra något så ogenomtänkt. Två gånger dessutom *aj*

torsdag 10 juni 2010

Baywatch

Var meningen att vi skulle köra lite simträning idag men det kom ett badgäng till stranden där vi var just när vi skulle sätta igång så vi fick nöja oss med lek vid strandkanten. Lika glad för det var med all säkerhet Dexter som tycker det är som bäst när han når botten. Men han är lustig för det verkar bara vara själva "doppet" som är jobbigt, sen kan han simma i evigheter. Ut och hämta dummyn och tillbaka och lämna av den hos mig vid bryggan för att sen simma ut igen och hämta på nytt när jag kastat den. Om och om igen.

Hemsida

Nu ligger hemsidan till butiken uppe. Lite finputs kvar men så gott som klar.

Förresten...ser ni vem som är i loggan;)

tisdag 25 maj 2010

Häst och hund

Idag vad guldgossen med ut på ridtur. Alltid lika uppskattat. Nu har Dexter accepterat läget så pass att han inte längre smyger fram och "nyper till" hästarna i mularna som han har gjort innan. Måste säga att hästarna på gården är väldigt tålmodiga och snälla som har låtit honom hållas. Anledningen har varit att han tycker att de är skitläskiga och att de ska hålla sig på avstånd, allra helst från mig vilket kan bli ett problem när jag ska rida eller pyssla om dem. Han kommer liksom smygande i hukande position och sen BAM! så kommer det ett litet tjuvnyp i en inte ont anandes mule. Inte hårt förstås, mer en markering men såklart inte ok ändå.
Han är ändå rar för trots att han tycker att de är riktigt otäcka så trotsar han sitt inre motstånd och kommer och ska stå nära nära mina ben när jag står och håller i en häst samtidigt som han sneglar misstroget upp mot giganten ovanför huvudet. Liksom för att skydda mig och finnas nära till hands ifall det krisar haha. Gulle!
På fotona nedan när jag sitter på huk med Dexter i knät kan man se hur Frasse nyfiket nosar Dexter på ryggen vilket han tyckte var riktigt onödigt men han flyttar ändå inte på sig. Han gillar läget helt enkelt i sin nobla uppoffran:)

Obs. Viktigt att påpeka att jag aldrig tvingar Dexter att vara så nära hästarna och får honom att känna obehag. Snarare tvärtom vill jag att han håller lite avstånd. Men som sagt...han verkar känna att det är hans uppgift att finnas till hands.

Hästar i rörelse är däremot bara skitkul!

torsdag 20 maj 2010

Morgonpromenad på Långholmen

Vi har ju förmånen att jobba på en grönskande ö mitt i Stockholm och våra morgonpromenader den här tiden på året är helt magiska!

måndag 17 maj 2010

Så var det dags att borsta av sökvästen från allt damm den samlat på sig och ge sig ut i sökskogen. En som direkt var med på noterna när väskan packades var förstås Dexter. Oj vad glad han blev!
Vi åkte till Södra BK där vi mötte upp Joanna/Povel, Kajsa/Nellie, Marie/Mistra, Bianca/Blair och Filippa/Ester. Alltid kul med nya bekantskaper!
Dexter fick göra ett par vindövningar och sen några vanliga skick. Han var övertänd och tog slut på sig själv ganska fort vilket kanske var en av orsakerna till att han tog ner nosen i backen och delvis spårade de dolda figgarna. Hur som helst hade han fin energi, enorm glädje och så har grabben skaffat sig ett ordentligt tillkämpande under vintern. (Se där, då är inte min kroniska muskelbristning i axeln helt förgäves med andra ord;)) Han har tidigare gillat att bufflat och brottas med figgen samtidigt som han kampar men nu ville han bakåt och ÄGA sin sak. Bra!

Efter söket åke vi förbi klubben där vi körde en platsliggning och ett par budföringar var. Jag undrade lite över platsen då jag inte ens kan minnas när jag gjorde en senast. Var det ett år sen på tävlingslydnadskursen?? Det var i alla fall väldigt länge sedan och dessutom löper Nellie och Dexter friade förstås storartat.
Man kan inte annat än att misslyckas eller hur (och Dexter och Nellie-valpar skulle väl alla vilja ha hehehe:P) så jag låtsades som att vi tränat på det här hela vintern. Och vad stolt han gjorde mig min prins. Han låg lugnt och stilla fulla tiden ut och jag kunde gå en bra bit bort och upp på en kulle i en "skogsdunge" medan han låg och kikade nyfiket på vad jag hade för mig och verkade helt glömma bort Smellie för ett par minuter. Duktiga killen!

Jag fungerar ju så att jag måste träna i ett sammanhang för att hålla motivationen uppe. Med andra ord är jag väldigt beroende av träningskompisar för att det ska bli något gjort. Har jag inte den dragningen stänger jag av alla tävlingsambitioner och lever ett härligt hundliv på andra sätt istället. Men så räcker det med en träningskväll såhär så får jag blodad tand igen och vill träna hela hela tiden! Sen jag flyttat från stan och har dubbelt så mycket att göra blir det ju svårare att få ihop det med alla. Tur att kvällarna är längre nu så jag hinner lite mer på kvällarna. Då kanske det inte blir kattskit av det här ändå.