På landet där min mattes mamma (mormor) bor finns det en urspännande tjej som heter Blessie. Hon är en riktig gårdshund med koll på läget. Hon ser till att familjen inte splittras när vi går ut på promenad och att ingen obemärkt kommer på besök till gården. Där Blessie befinner sig är det tryggt kan man säga. Tyvärr verkar hon ha världens största ego så att dela gård med mig var inget hon ens ville fundera över.
När jag precis hade flyttat till min nya flock och vi skulle hälsa på den här Blessie pratade matte i flera dagar om hur kul det skulle bli för mig med en ny kompis. Döm av min förvåning när jag hoppar ur bilen på gårdsplanen och möts av ett fnys och sen en svans!!! Jag provade allt, hänga henne i öronen, skutta runt henne i cirklar, lägga mig på rygg, you name it! Inget föll den här bruden på läppen.
Till slut orkade jag inte fjäska längre utan försökte iaf att låta henne vara (nåja, tvåbeningarna hade såklart ett finger med i spelet). Det verkade göra susen för nu får jag låna hennes leksak och till och med ligga så här nära utan att hon reser sig upp och går.
Och häromdagen när matte och mormor målade ett hus tog Blessie med mig ner till stranden för ett dopp, helt sådär bara. Inga vuxna, bara hon och jag!:)
Jag visste väl att jag skulle lyckas charma henne till slut. Man har ju italienskt blod i ådrorna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar