Välkommen hem Dexter

Ja nu är han alltså här. En av de små vi hälsade på hos Ingrid fick flytta hem till oss och plötsligt är vi fyra i familjen. Det var Pirelli som fick den äran men till en början tyckte jag inte att det var kul alls att det kom in en liten räka här och började sno mina leksaker. Eftersom inte husse eller matte sa åt honom att låta bli så tog jag på mig den uppgiften själv. Tror ni han brydde sig nämnvärt om mina tillsägelser? Nej då, lillskiten svarade emot! Vad säger man...

Men det tar sig. Idag har vi lekt massor med varandra. Vi har haft dragkamp med typ alla våra leksaker (jo jag låter Dexter ha dem nu också utan tjafs) och så roar jag mig med att hoppa upp i sängen dit inte han kommer upp bara för att få se honom stå där nedanför och gnälla lite:P Och gnälla är inte det enda han gör. Han skäller! Jag som precis har kommit på att jag kan få fram ljud ur min mun blev mäkta imponerad av att se den där lilla ta ton på det viset. Husse och matte blev inte lika imponerade dock. Och som han äter också! Det är som om det inte finns någon morgondag när han stoppar ner huvudet i matskålen. Han kommer garanterat inte ha några problem med undervikt i framtiden.

Nej hörni, jag måste ta igen mig lite på soffan för det är så otroligt tröttande att ta hand om en valp så ni anar inte. Matte och husse säger att jag förvandlades till en vuxen och väldigt ansvarsfull hund över en natt, jag antar att det betyder att jag gör ett bra jobb.


Jag och lillfjant


Han är inte fullt så timid som man kan tro vid första anblicken


Vi delar på leksakerna


Dexter sover som min bror Ruf


Mys med husse