Leah har blivit utmanad

REGLER för utmaningen lyder som följer:
Varje utmanad hund ska skriva 6 underliga/konstiga fakta om sig själv och samtidigt ange reglerna för leken på sin hemsida. Sedan väljer man 6 nya hundar och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver personen en kommentar i de utmanades gästbok för att de ska knappa in och läsa på ens egen hemsida för mer information.

1. Leah har vid flera tillfällen lyckats smita in till grannen och blivit så till sig av bedriften att hon kissat på sig på deras golv, alla gångerna!

2. När man är hemifrån med henne och hon blir riktigt trött tittar hon på en med de mest bedjande ögonen och kryper med en tass i taget långsamt upp i knät. Den proceduren kan ta ett par minuter men det spelar ingen roll, huvudsaken är ju att man inte märker något...tror hon.

3. Leah tycker mycket om att gnaga på olika slags tuggben. Efter en stund kommer hon dock nästan alltid till någon av oss, släpper det slafsiga benet i knät på en alternativt trycker det lite vänligt mot ens kind vilket betyder att man ska hålla i det medan hon gnager vidare.

4. Barn är det absolut bästa Leah vet. Blotta synen gör att hon blir helt bananas. Barnskrik och skratt från barnvagnar resulterar alltid i en tvärnit och intensivt viftande på svansen. Detta har fått oss att på allvar fundera på om vi inte ska uppfinna en slags "inkallningspipa" med barnskratt istället för pip. Finns det redan så tipsa gärna!

5. Att åka bil är kul! Leah har sin plats längst bak bilen och sitter alltid så fint och stilla. Nu har hon dock helt på egen hand lärt sig att kombinationen av att vi stiger ut ur bilen och ljudet av centrallåset betyder "varsågod hoppa fram" och knölar sig obesvärat igenom de 20 centimetrarna som finns till övers mellan taket och nackstöden. Vi trodde att det bara var råttor som kunde göra sig platta.

6. När hon får hälsa på folk på stan förvandlas hon till en hal, studsande pussboll. Hon blir så lycklig och har i sin entusiasm lyckats dela ut ett antal fläskläppar till främlingar. En person sa att hon borde vara sponsrad av Synsam och gå under namnet glasögonknäckarn. Inte så smickrande tycker vi och tränar vidare...

Leah utmanar följande:

Svea

Tilda

Naala

Godispyramiden

Den här leksaken är väldigt rolig. Den går ut på att man ska få ut godisarna som är gömda i den och det är inte det lättaste. Matte och husse säger att jag måste tänka lite extra för att lyckas och det hela gör mig alldeles trött i huvudet. Men som sagt...kul är det!

Helgkul och träningsplaner

På fredag fyller matte år och då ska hon och husse åka iväg och bo på hotell under helgen. Jag hörde att matte frågade i telefonen om de fick ta med mig också men de sa nej. Men ni ska veta att jag inte är ledsen för det för gissa vad jag ska få göra istället? Jag ska få bo hos Ruf heeela helgen! Wohooo!

Valpkursen är ju slut nu och fortsättningskursen kommer vi inte börja på förrän jag och Ruf är ungefär 9-10 månader. Men alla i vår grupp ville så gärna fortsätta att träffas så Johan har satt in 4 extraträffar till att börja med för oss i måndagsgruppen som han kallar oss. Dessutom har vi bokat in en privatlektion med honom tillsammans med Ruf så att vi kan finslipa lite. Han är populär vår favorit-instruktör men nu kommer det nog att bli ännu svårare att boka tid för lektion med honom. Han är nämligen med i det senaste numret av Härliga hund där han har blivit utsedd till årets hundvän!!! Jag kan inte annat än att hålla med. Han är så lyhörd för vad vi hundar säger. GRATTIS Johan!

Att synas i mörkret

Nu när det börjar bli så mörkt är det viktigt att man har reflexer på sig så att man inte blir påkörd av en bil. Jag har fått ett fint sele som gör att jag nästan lyser i mörkret och en liten reflex med en lampa på. Den lilla reflexen kan man hänga i mitt halsband och när man trycker på en knapp börjar lampan lysa. På det viset ser husse och matte mig hela tiden. Smart va?


Full mundering, sele och lampa


Se så lite jag skulle synas om jag inte hade selet på mig

Ozzy på besök

Nu har jag äntligen träffat kusin Ozzy och det var såklart superkul! Jag och husse var uppe tidigare än matte eftersom hon hade jobbat natt och det var så jobbigt att vänta på att hon skulle vakna. Efter ett bra tag orkade jag inte vänta längre så jag tog med mig mitt slafsigaste tuggben och sprang in i sovrummet. Där tog jag ett jätteskutt upp i sängen och landade med framtassarna på mattes axlar vilket resulterade i att hon vaknade med ett tjut. Full effekt med andra ord! Därefter släppte jag tuggbenet i ansiktet på henne så att hon liksom skulle vakna ordentligt. Ni kan ju förstå vad besviken jag blev när hon kastade iväg slafsisen och sa åt mig att gå min väg. Det var tydligen inte alls dags för henne att stiga upp än. SUCK! Bara att fortsätta vänta alltså.
När hon så äntligen gick upp berättade hon för mig att brorsan Ruf hade gjort sig lite illa i benet under promenaden igår så han kunde inte komma på släktträffen:( Den där klumpedunsen alltså...förra veckan sprang han med huvudet före rakt in i en skottkärra. Finns det ingen hejd på vad han tar sig för?? Jättetråkigt eftersom jag hade sett fram emot hans besök hela veckan men glädjande nog så var Ozzy iaf på väg. Jippi!!! När han och hans matte Marie kom så hade de med sig jättefina presenter till mig. En rolig leksak och smarrigt godis:) Tack snälla Ozzy!!!
Vi gick ut på en promenad och lekte så det stod härliga till. Jag visade honom runt i min skog och vi mötte till och med två hästar. Jag sneglade lite på hur Ozzy reagerade men han verkade inte bry sig så mycket och då kunde ju inte jag vara sämre så vi sprang bara vidare. Vi busade tills vi var helt slut båda två men jag kunde ju inte visa mig vek för lill-kussen så istället för att kasta in handduken så retade jag honom lite med en pinne som jag hittade. Jag sprang varv efter varv runt ett träd och han försökte komma ikapp mig och ta den men där gick han bet sörrni *hihi*. Än så länge är jag fortfarande större än honom och springer lätt ifrån honom. När tvåbeningarna sa åt oss att det räckte och kopplade oss så andades jag ut inombords. Jag var så trött och hade nog inte orkat springa en meter till. Han tog sig mot slutet den rackarn.
Efter att vi hade sagt hej då och kommit in igen tog det ungefär en en minut innan jag sov som en stock. Trött men lycklig!
Tack Ozzy för en helkul dag. Det gör vi om snart!



Hej hej...vad är du för en?


Vi är ju familj...ge mig en kram


Och så lite lek


Vi kan vara fina också...mot betalning i form av godis


En del har mer tålamod än andra


Fina presenterna jag fick av Ozzy


Slagna hjältar

Min polare Alvin

Promenad i city

Hejsan hallå.
Storstads-tjejen här! Idag promenerade jag med husse mitt inne i city på den största shoppinggatan i hela stan. Vi skulle hämta vår kamera som vi glömde hos mattes kompis förra veckan och eftersom hon jobbar i en butik där så passade husse på att miljöträna mig lite. När matte vaknade på eftermiddagen och hörde var vi hade varit höll hon på att sätta frukosten i halsen och blev alldeles nojig. Va!? Drottninggatan!! Men varför tog du med henne diiit??" Ja kan ni tänka er, så fjompig hon är. Tur att det är lite ruter i husse så att man får chansen att visa upp sitt snygga tryne i city. Tänk...jag kanske blir upptäckt och får vara modell;)
Husse berättade om hur duktig jag hade varit och att jag gick vid hans sida hela tiden utan att bry mig om de andra människorna överhuvudtaget. Han berättade också att jag hade varit väldigt cool och ståtlig där jag spatserade fram med svansen i topp. Matte blev så lättad och glad när hon hörde det. Jag undrar just om hon tror att jag är en fegis...hmpf!
Det var riktigt roligt att se så många tvåbeningar på en och samma gång men jag insåg snabbt att det var bäst att jag skötte mig ordentligt så att vi inte tappade bort varandra. Det var liksom inte ett sånt läge då man drar igång ett boxer-ryck om ni förstår vad jag menar.

Bus på söndag

Idag är jag extra glad. Jag fick reda på att vi förhoppningsvis får besök på söndag av inga mindre än Ruf och Ozzy!!! Ozzy är vår kusin och det ska bli så kul att äntligen träffa honom. Han har också en blogg och han verkar vara en helskön kille.

Seg dag

Idag har det inte hänt så mycket. Husse har jobbat och matte har legat sjuk. Vi gjorde lite skojiga saker inomhus mellan tupplurerna. Matte gömde godis till mig lite varstans som jag fick leta efter. De klurigaste var de som hon gömde under upp och ner-vända bunkar men efter lite huvudbry kom jag på att det lättaste sättet var att putta dem över mattkanten och då fick jag tag på snarret. Sen la hon ut en hel rad med godis som jag fick plocka i en viss ordning efter att ha frågat om lov mellan varje gobit. Ibland glömde jag bort mig och tänkte ta två i rad men då sa matte "Leah nej" och då kom jag ju på att jag skulle fråga först. När jag gjort det fick jag ta en till osv.
Matte i all ära men förutom den skojiga leken var det inte mycket fart i henne idag så när husse kom hem visste min glädje inga gränser. Vi har alltid en ordentlig lekstund på vardagsrumsgolvet när han kommer hem men han ska alltid envisas med att hälsa på matte först. Idag kunde jag inte vänta så jag hoppade upp och la mig på dem i soffan när de kramades och klämde mig in mellan dem. Självklart ivrigt pussandes för att fjäska lite extra. Familjemys när det är som bäst!

Efter kramkalaset busade vi som attan och sen fick jag följa med honom och köpa pizza. Han är världens bästa husse!!!

Varning för ståltassarna!

Vad var det jag sa. De där jättehundarna, även kallade hästar, ÄR farliga! Nu är det bevisat. Vi var ute på promenad i skogen idag och hade det verkligen jättekul tillsammans ända tills fyra hästar uppenbarade sig lite längre bort. "Ok...kom matte så drar vi åt det här hållet istället" sa jag och la benen på ryggen. När jag vänder mig om för att kolla att den virrpannan är med så ser jag att hon har gått fram till hästarna istället. Åh nej!!! Hon ropar på mig att jag ska komma och kvittrar med rösten som om det vore fyra fågelungar hon hittat. Att hon alltid ska utsätta sig för fara! Som den trogna kamrat jag är hade jag inget annat val än att gå dit och hämta henne och när jag väl kommer fram gör jag allt för att visa att vi minsann inte vill ha något bråk. Jag vänder bort huvudet, stoppar svansen mellan benen och praktiskt taget kryper fram på ändan. Men de bara står där och stirrar på mig med tom blick och till råga på allt fnyser de också. Vilket jäkla muck alltså! Matte som vid det här laget har stoppat in handen innanför staketet som endast består av en tråd (!) verkar inte uppfatta faran så jag buffar på henne och försöker få henne att komma med mig. Men nej nej...inte hon inte, hon skulle tydligen inte ge sig förrän jag också hade hälsat på vildarna. Jag stålsatte mig och smög försiktigt, försiktigt fram mot staketet där de stod. Det var nu bara drygt en meter mellan mig och ståltassarna och de kom närmare...och närmare...och...PANG!!!
Min nos genomborrades plötsligt av en underlig smärta och jag fullkomligt flög baklänges och ylade för allt vad jag var värd. De fick mig! De fick mig! Spring matte! Jag förstod absolut ingenting när jag trots det som precis har skett ser henne sitta kvar och dessutom ville att jag skulle komma tillbaka igen. Min gräns var nådd och jag vägrade givetvis. Jag visste att man inte kunde lita på dem och jag tänkte definitivt inte göra om samma misstag två gånger.
Nu vill hon få mig till att tro att det inte alls var hästarna som orsakade min smärta utan att det var staketet. Men så lättlurad är jag inte. Jag vet nog vad jag såg...