Andra dagen på Fårö

Idag var vi uppe med tuppen, närmare bestämt klockan 7. Jag hade stämt träff med Karin och Susanne klockan 8 på parkeringen för att åka ut i skogen och spåra med hundarna. Med några mackor i väskan och varm choklad i termosen (som för övrigt genererade några avundsjuka kommentarer - jag säger ju att det är godare än kaffe) kom vi iväg i tid.
Jag såg fram emot att spåra då det var länge sen sist. Vi kom av oss med spårningen i våras då vi körde fast och jag inte visste hur jag skulle komma vidare. Dexter är väldigt ivrig och kan slå ganska mycket samtidigt som allt går i en väldig fart. Jag har inte vetat hur jag ska få bukt med detta, om jag ska stanna och vänta ut honom eller om jag ska låta honom fara runt fast jag vet att han är utanför spårkärnan. Jag har haft svårt att se när han faktiskt jobbat eller om han bara ballat ur och börjat spåra efter annat. Men efter dagens spårning kan jag bara konstatera att har man bara bra människor runt omkring sig som ger RÄTT och POSITIVT stöd går allt att lösa. Jag behövde bara få några små enkla tips i spåret när det kommer till att läsa min hund och resten gick som en dans. Nu kunde jag ge honom rätt stöd och mitt självförtroende som var rätt kört i botten kom tillbaka. Dexter arbetade sig igenom sitt spår med bravur och jag förstod hans signaler mycket bättre nu när jag hade Susanne med mig som också var den som la hans spår. Tack för bra coaching!!!

Eftermiddagen tillbringade vi på lydnadsplanen där vi blev klickade av Yvonne Hollingworth i fria följet. Nyttigt och kanonbra med ett par extra ögon. Dagens lärdom är att vi behöver träna mer på positionering stillastående och öka bakdelskontrollen så att han inte svänger ut med rumpan när vi rör oss framåt. Vi gjorde även en klockren inkallning med bra fart och snygg ingång. Sen satt vi och pratade väldigt mycket så det blev en hel del passivitetsträning för alla fyra stora grabbar som var med på planen denna gång. Dexter brydde sig inte nämnvärt om sällskapet utan somnade nästan direkt när han inte var i arbete. Är det något jag är glad över att ha lyckats med i Dexters uppfostran så är det hans förmåga att koppla av när ingenting händer. Men samtidigt är han på hundra igen om jag pockar på hans uppmärksamhet och vill jobba. En bra av och på-knapp helt enkelt.

Nu var klockan 17:00 och jag insåg att vi faktiskt mer eller mindre hade varit igång med träning på ett eller annat sätt i 10 timmar. Vad passar väl bättre då än att springa ner till stranden och kasta sig i vågorna. Beväpnade med en tennisboll och provisoriska badkläder i form av shorts och linne gick vi således ner till vattnet och lekte först en bra stund i sanden med bollen. Det är så otroligt tacksamt att vara med Dexter. Han är så glad och hela hans väsen fullkomligen strålar av lycka när man leker med honom. Hur kan man inte vara världens lyckligaste människa själv då?
Vi fortsatte leken ut i vattnet och Dexter som i vanliga fall är försiktig i plurret kastade sig ut i vågorna efter bollen. Jag tänkte att jag skulle utveckla leken lite och uppmanade honom att hoppa över vågorna tillsammans med mig. Han kan ju inräkning eeeett....tvåååå....TRE!!! och så kan han "hopp" så jag la helt enkelt ihop dessa kommandon samtidigt som jag själv hoppade över vågorna för glatta livet. Och vet ni? Dexter hoppade också! Som han hoppade. Han hoppade högt och glädjefullt, fick tokryck och sprang ännu längre ut och hoppade ännu mer bredvid mig hela tiden. Sen tittade han på mig med sina vakna och glada ögon som verkade säga "fy fan vad kul vi har matte". Jag skrattade så det bubblade i magen medan vi sprang fram och tillbaka i vattenbrynet, tjoade och tjimmade och hoppade lite till över vågorna. Vilken lycka! Det här är ett minne som tyvärr inte finns med på bild men som för alltid kommer finnas sparat i mitt hjärta. Och när tillvaron känns mörk och trist kommer jag plocka fram detta ögonblick och känna värme i själen.
Min underbara älskade Dexter som skänker mig så mycket glädje!


Påsläpp


Ge mig!


Stark kille


Kramkamp


Knasunge


Standard efter genomfört arbete


Herre på täppan


Tilda visar att hon kan dansa


Dexter vill gärna vara med


Men attans vad trist det fick han inte


Naalas tur


Drickpaus


Susanne


Tilda i spåret


Tilda med slutapporten


Aslan i arbete


Karin peppar inför slutapporten


Bra jobbat!

Sommarlovet är slut

Jag har jobbat mest hela sommaren både på mitt vanliga jobb plus ett "sommarjobb". Det har varit fantastiskt roligt och vänligt för plånboken men det har även fört med sig att jag inte har haft så mycket tid över till hundlivet.
Dexter har varit mycket i Sorunda hos mamma, Pekka och Leah men även min bror och flickvän, Joanna med familj samt Caroline har ställt upp som hundvakter när det krisat. Tack alla ni!!! Utan er hade det inte gått! Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har ett såndant pass stort nät att falla i när jag behöver det.

Nu är det dock dags att sätta fart med gamla rutiner igen och för att få en riktig rivstart tog jag och Dexter båten över till Gotland och vidare till Fårö i morse för att delta på det årliga boxerlägret. Jag trodde inte att jag skulle ha möjlighet att åka i år pga jobb men nu fick jag i sista sekund en lucka och jag slog till på en spontanbokning. Det blir tredje året i rad för mig och Dexters andra. Det är inte lika stort och uppstyrt i år utan vad jag har förstått av samtalet med Susanne blir vi en liten skara i år med endast fyra ekipage. Men inte desto mindre roligt för det. Det betyder att det blir intensivt och intimt vilket jag tror kommer vara väldigt givande.

I skrivande stund sitter jag ute på gräsmattan utanför vandrarhemmet med Dexter bredvid mig i kvällssolen. Vi anlände till denna underbara plats för ca 1½ timme sedan och det första vi gjorde var givetvis att kasta oss ner på den oändliga stranden. Dexter var så lycklig över att vara tillbaka och firade med att springa upp och ned för sanddynorna i en ryslig fart och hade han kunnat tala är jag övertygad om att han hade skrikit Ronja rövardotters vårskrik.

Vi har hunnit träffa två väldigt trevliga herrar som bor jämte oss här på vandrarhemmet som liksom jag är hundmänniskor. De hade visst Suluki och labrador så det blev en hel del hundsnack och jag fick fina tips om vad man mer kan göra här på Fårö förutom att träna hund. Även om jag varit här två gånger tidigare har jag inte sett så mycket annat än en och annan rauk och så en väldig massa skog förstås. Vi får se om det blir någon ändring på det i år.

Internationell utställning

Jessica: Jag och Joanna fortsätter jakten på att bli bra handlers och åkte därför till SKK´s internationella utställning i Köping idag med bröderna snygg. Dagen till ära hade vi värmebölja vilket såklart påverkade oss alla. Det var flåsigt, svettigt, lite överkokning och tendenser till värmeslag men det var bara att göra det bästa av situationen. Dagens resultat blev 1:a i kvalité till båda killarna och sedan placerade sig Dexter 1:a i konkurensen och Povel 2:a. Några CK blev det inte men båda fick väldigt fin kritik och mer hade vi inte förväntat oss. Vi inser ju att vi inte direkt visar hundarna till deras bästa fördel nybörjare som vi är men vi vill verkligen lära oss detta och är nöjda med dagen.
Väldigt roligt idag var att båda killarna skötte sig så himla fint under dagen. Detta trots värmebölja som i alla fall i Dexters fall kan sänka toleransnivån en aning och ett myller av hundar (totalt anmälda för dagen var 1766 hundar!. Det var en lång promenad från bilen till utställningsområdet och vi fasade först lite inför att gå med väskor, burar OCH hund samtidigt genom den här cirkusen men det hade vi inte behövt göra. Dexter kryssade mellan människoben och hundar i slakt koppel hela vägen fram utan att ens titta på en annan hund. Skönt!!!

Kritiken löd:

Big boy. Nice type and proportions. Masculine head with excellent skull shape. Stop shouldn't be deeper. Slightly open eye. Large nostrils well placed. Decent strength of muscles. Nice bone. Angulation front and behind well balanced. Sufficient dry neck. Strong back and bones. Sufficient high tailset. Nice underline. Excellent condition. Balanced move

Ukl Kv 1, Kk 1

Domare: Bosch Bas

På vägen hem blev det matstopp och vi passade då på att träna grabbarna på kommandot vänta i en annorlunda miljö. Något de klarade med bravur


Klicka på bilden och hitta vovvarna:)


Där är de ju


Det är varmt i solen


Povel var också törstig

Grabbarna och jag

Här är lite filmer från när jag leker med mina bästisar Ruf och Povel. Alltid lika kul!


Springa springa springa med Ruf


"dragkamp". Ruf kämpar som tusan medan jag mest låtsas dra emot (fast det ju faktiskt är trädet som gör jobbet hehe)


Jag oh Povel slöbrottas. Det är jag som lägger mig på rygg hela tiden :)

Boxerspecial Hallstahammar

Igår blev det ingen sömn efter nattjobbet utan till Dexters stora förtjusning kom min mamma, min brors flickvän Rattana och Joanna med Povel och hämtade oss på jobbet direkt när vi slutade. Det blev en kort kisspromenad och sen fick vi kasta oss in i bilen för det var väldigt bråttom till Hallstahammar där utställningen började klockan 9.
Vi kom insladdande på två hjul 10 minuter innan vi skulle in i ringen och behöver jag säga att jag och Joanna var något stressade och än mer nervösa. Visst hade det varit skönt att komma tidigare men vad gör man när man måste jobba? Vi hann inte tänka så mycket utan det var bara att kasta sig in i hetluften och försöka visa våra hundar så gott vi kunde. Vi är båda nybörjare på handling och såg dagen som en kul dag med kära vänner och träning. Båda grabbarna fick 1:a i kvalité men sen tog det stopp. Oplacerade och med lite distans (vinnarskallen i mig vilar aldrig) var vi ändå nöjda med dagen och blickar framåt mot nya äventyr.

Maskulin. Bra skalle aning kort nosrygg. Mörka ögon dock brett placerade. Bra hakmarkering. Smalt bett. Bra Hals. Utmärkt bröstkorg och bröstdjup. Rygg önskas planare. Ok vinklad fram, önksar mer knä. Utmärkta ben och tassar. Bra hud och pälsfärg. Rör sig med bra steglängd men skjuter upp länden något.

Typ och helhetsintryck: Mycket god
Mentalitet: Utmärkt

Domare: linda Näslund

Tyvärr kunde vi inte stanna hela dagen då jag var tvungen att sova inför nattens jobb och både mamma och Joanna hade tider att passa på hemmaplan. Detta medförde att vi missade Kajsa och Nellie i ringen som vi gärna hade velat se. Men det går fler tåg. Tack alla vänner för en trevlig förmiddag!



Familjen Forsman


Vår kära vän Kajsa ger goda råd


In och ställa upp sig


Övning ger väl färdighet så småningom


Kläm och känn


Och lite spring


Joanna och Povel


Fick 1:a i kvalité


Ozzy fick också 1:a i kvalité


Han stod som en klippa i ringen

Lyckans ostar

Matte och jag är så glada att Povel hamnade här uppe i Stockholm hos en så trevlig familj. Tänk att både jag och matte har fått oss en varsin superbra vän tack vare det!
Idag kom de och hälsade på oss och vi tog först en promenad tillsammans och sen ville tvåbeningarna mätta magarna och vilka är vi att neka dem det. Vi uppförde oss som två stjärnor där vi låg lugnt och sansat nedanför bordet trots att det passerade människor och hundar mest hela tiden.
Lite senare gick vi till en sån där affär full med mat som tvåbeningarna turades om att gå in i. Och som de fyndade!!! Matte kom ut med en skattkista full med leverpastej, blodpudding, köttbullar och falukorvar bara till mig:)Sånt gillas!


Triss i hjärter


Vi gjorde bra reklam för restaurangen med vår närvaro:)


Jag välkomnade förbipasserande in


Lugn och cool trots mycket stoj och stim runtomkring


Sötnöt!


Sen gick vi och handlade


Vilken skatt


Ser du mig??!!


Tittut!

Sommarkräksjukan

Dexter: I går morse när vi gick och la oss var allt som vanligt. Vi hade jobbat på natten och såg fram emot ett sökpass efter att vi hade sovit. När vi hade gått på morgonpromenaden somnade vi som två klubbade så fort vi la huvudet på kudden (jag på mattes fötter). Men framåt eftermiddagen började min mage att kännas väldigt konstig och jag insåg att jag MÅSTE ut! Jag startade projekt "väcka matte" vilket för dagen visade sig vara näst intill omöjligt. Jag slickade henne i ansiktet och buffade på henne i flera omgångar men hon bara vände på sig och vaknade inte ordentligt. Jag var så tålmodig som jag bara kunde förmå mig till med en mage i uppror och försökte verkligen hålla ut och somna om. Men det gick bara inte så jag försökte väcka henne igen, och igen...och igen. Till slut vaknade hon och studsade upp när hon insåg läget. Det var med ett blödande hjärta och förbannelse över den koma nattjobbet kan försätta henne i som hon kastade på sig kläderna medan jag stod och flämtade vid dörren. Sen sprang vi till närmaste gräsyta och ja...det som hade legat och oroat min mage kom ut genom både mun och bak i fem olika omgångar på 10 minuter. Jag mådde sååå dåligt!
När krisen verkade vara över gick vi hem och ringde till veterinär som sa att det var viktigt att matte höll mig i vila och kontrollerade om jag kunde få i mig vatten utan att kasta upp. Om jag inte lyckades behålla något överhuvudtaget fanns nämligen risk att något jag ätit satt fast i magen och då skulle vi komma in direkt till sjukhuset. Vatten fick jag i mig så den enda "akuta" åtgärden matte vidtog var att kontakta sökgänget och ställa in. Tråkigt men det går fler tåg.

Istället hade vi hade en lugn kväll hemma tillsammans. Min mage lugnade ner sig och stabiliserade sig under kvällen, inga fler akuta rusningar ut med andra ord och senare på kvällen kunde jag till och med äta lite grann. Veterinären ordinerade fasta i 24 timmar och sen ris med fisk i små portioner men eftersom jag mådde så pass bra provade matte att ge mig lite redan under kvällen och det gick finemang. Snart är jag tillbaka med nya friska tag.


Sjukling

//Eder Dex