Äntligen lite upprättelse!

Jag och Ozzy var i Eskilstuna idag och tävlade även denna helg i skönhet. Idag var det en domare som faktiskt varken glömt glasögonen eller den goda smaken hemma så jag fick ett mycket rättvist pris:) BIM minsann *stolt* För Ozzy gick det också bra såklart och han fick ett välförtjänt HP och blev andra bästa hane!

På vägen hem åkte vi förbi Ingrid igen men denna gång fick jag sitta kvar i bilen och vänta. När de kom tillbaka var de helt nedsölade i valpdoft och jag undrade varför jag inte fick med mig en hem som jag kunde snusa lite på. Tror ni jag blev glad eller när det visade sig att jag kommer få det också!!! Fast jag får vänta några dagar tills lillgrabben har varit hos veterinären och fått godkänt för flytt. Wow vad kul det kommer bli!!! Här nedan följer lite kort på lillkussen Pirelli. Ganska söt va? Får se vad jag väljer att kalla honom när jag lärt känna honom lite bättre.

MÖLO inoff. utställning 08-03-16

1:a jukl tikar med HP, BIM

Domarutlåtande:

Bra storlek och helhetsintryck. Feminint huvud, bra stop. Bra mask. En aning stora ögon. Bra bröstdjup. Något rak fram. Bra vinklar bak. Aningen sluttande kors. Bra överlinje. Medelkraftig benstomme. Öppen och tillgänglig. Normala rörelser.

Domare: Marion Humble

Kärt återseende

Igår morse sa matte till mig att vi skulle åka iväg med bilen någonstans. Jag blev superivrig och släppte henne inte med blicken på hela den halvtimmen det tog för henne att göra sig iordning, jag satt till och med i dörrposten och pep lite ömkligt. När vi äntligen kom iväg så verkade det som om bilturen aldrig tog slut. Vi åkte och åkte i mer än två timmar men det hindrade inte mig från att förväntansfullt titta ut genom bilrutan hela färden. Och som det var värt all väntan! För när vi kom fram upptäckte jag att vi var hos Ingrid, min uppfödare. Det var ett kärt återseende och inte nog med det så var både min syster Ettan och moster Pärlan där också. Vi åkte iväg med Ingrids bil till ett härligt promenadställe och tog en riktig långtur. Ettan och jag lekte tillsammans som om vi aldrig hade gjort annat. Pärlan passade jag mig lite för, hon var väldigt respekt-ingivande den damen. Att ta pinnen ifrån henne var inte att tänka på men jag försökte norpa den några gånger när hon hade glömt den. Fast då räckte det med att hon gav mig en blick så släppte jag den omedelbart. Hua...man ska passa sig för äldre brudar;)

Efter promenaden åkte vi hem till Ingrid och där fick jag träffa ett gäng med boxervalpar. Om jag tänker efter riktigt länge så kanske jag minns någonstans i bakhuvudet att jag och mina syskon såg ut sådär en gång i tiden. Men det kan inte vara möjligt att jag har varit så liten och ynklig, eller? Jag tyckte att det var smått obehagligt när de kom farandes mot mig med sina vassa tänder så jag spände upp mig och morrade. Det skulle jag inte ha gjort för då åkte jag på stryk av syrran. Jag taggade ner efter ett tag och lekte till och med lite med de små men Ettan vakade över mig som en hök resten av dagen. Hon förlät mig INTE för att jag höjde rösten åt "hennes" bebbar.

Fram emot eftermiddagen kom Marie, Eccos matte (min bror alltså) och vi tog bilarna och åkte iväg för att promenera igen. Nu var det jag, Ettan och Ecco som röjde järnet på fälten och det var bara helt underbart att träffa dem igen. Mörkret började falla vid det här laget och mina ögonlock likaså. Jag var dödstrött! Vi åkte tillbaka och sa hej då till bebbarna men vi ska tydligen åka tillbaka på söndag tillsammans med husse och titta på dem igen (undrar varför). När jag till slut fick hoppa in i bakskuffen på vår bil däckade jag innan matte ens startat motorn och sov ungefär ända tills nu.

Tack alla Örebroare för en härlig dag!!!



Ettan


Är det du syrran?


Men kom igen då!!


Jippi!!!


Haha jag har en pinne


Den ska jag snart ta ifrån dig!!!


Vackra Pärlan


Här var jag inte så kaxig


Ettan har span på en fågel


Jag, Ecco och Ettan


Pärlor söta som socker


Vad är nu detta?


Ettan ser till att jag håller mig i skinnet


Men det här var ju kul ändå


Jag och Pirre


Att en sån här liten struntsak ska få oss att åka ända till Örebro även imorgon. Räcker det inte med att titta EN gång?

Jag blev hotad

När vi var ute på prommis för ett tag sen så såg vi en fin svan ute i vattnet. Jag blev döimponerad och satte mig vid vattenbrynet för att titta på den helt oskyldigt. Då tar fågelskrället fart och siktar in sig på mig med vingarna utsträckta. Matte började ropa åt mig att komma dit där hon stod (bakom ett vägräcke) och först tänkte jag strunta i det för det var så spännande men när galningen med vingar började väsa åt mig valde jag att göra som matte sa. Ett snabbt skutt över räcket och jag var trygg igen. Irriterande nog cirkulerade svanen triumferande runt längs med kanten för att riktigt visa att jag skulle hålla mig borta och att han hade vunnit slaget. Pah! Precis som om jag var rädd, jag lydde ju faktiskt bara min matte. Jag ska nog visa honom en vacker dag.


Här satt jag helt oskyldigt och tittade


Svanen med sin inbillade triumf efter att han jagat bort...jag menar efter att matte hade ropat in mig


Jag var inte ALLS rädd!

Välförtjänt diplom

I måndags fick jag diplom för att jag genomfört fortsättningskurs 1 i allmänlydnad. Jag tackar så mycket och visar upp exakt hur duktig jag har blivit av kursen på följande sätt:

Bus och miljöträning

Upp men tuppen idag igen och åt en brakfrukost. Jag sov mig nämligen igenom middagen igår så jag var extra hungrig när jag vaknade. Anledningen till att jag sov så hårt igår kväll var helt enkelt att jag hade lekt med Ozzy på eftermiddagen, det tar verkligen på krafterna. Jag som redan hade varit ute på en långkörare blandat med hundlek tidigare på dagen orkade inte riktigt hålla samma tempo som jag brukar när jag träffar honom. Så igår var det han som retade mig med en pinne:) Jag får bjuda på det.

Vi fick våra mattar att sätta hjärtat i halsgropen när vi utan förvarning kolliderade i luften och kastades in i ett träd. Det såg ut som om vi båda skulle gå av på mitten och Ozzy tappade nog luften lite grann för han hostade liksom till när han slungades in i trädet (med mig efter). Med tassen på hjärtat så var det faktiskt mitt fel. Jag skulle genskjuta honom och i färd med det så rammade jag nästan ett träd, jag kände hur barken smekte kinden på mig och det fick mig att tappa fokus en smula för rätt var det var så var Ozzy mitt framför mig. Krocken var ett faktum och vi small in i varandra och ett annan träd så det sjöng om det. Lyckligtvis gjorde ingen av oss särskilt illa, jag haltade i några microsekunder och Ozzy kippade som sagt var efter andan en stund men vi skuttade snabbt vidare om än en aning lugnare nu. Vi blev ju lite omskakade av krocken. Dock höll den lugnheten bara i sig ett par minuter och sen var det fullt ös igen.

Nu på morgonen har jag och matte varit inne i stan och hälsat på en kompis till henne som jobbar i en klädbutik. Vi hann fånga henne innan hon skulle öppna butiken och gick på en promenad mitt inne i stan bland alla morgonstressade tvåbeningar. Jag var enligt matte kanonduktig och gick vid hennes sida hela tiden med slakt koppel. En gång var jag på väg upp i en lastbil som höll på att lastas ur med en massa backar. Det var en sån häftig ramp som åkte upp och ner av sig själv på baksidan av bilen och nyfiken som jag är ville jag klättra upp och provåka. Killen som lastade grejerna verkade inte så glad i hundar och muttrade något om att jag skulle ge fasen i att kissa på hans backar. Matte berättade då för honom att jag faktiskt är en tjej och att sådana bara kissar neråt. Just det, surgubbe!

Nu är jag lite trött i huvudet av alla intryck så jag ska sova lite till faktiskt.

Plötsligt händer allt på en gång

Kom precis in från en tvåtimmars promenad. Vi gick en sväng genom stan som jag sa förut men vi rörde oss ganska snabbt ut mot lite mindre trafikerade områden. Vi hamnade på Gärdet som är ett stort fält där många brukar släppa sina hundar lösa. Vi har aldrig varit där förut för matte har hört att det kan vara lite si och så med ordningen bland hundarna där. Alltså att det är många som bara släpper sina hundar lösa fast de inte funkar något bra med andra hundar och så blir det bråk och tråkigheter. Men idag bestämde vi oss för att gå dit och kolla läget och det gick ju hur bra som helst. I början fick jag vara kopplad tills matte hade fått en överblick över stämningen bland de hundar som var där men sen släppte hon mig lös och jäklar vad roligt det var. Det var ett helt gäng med labradorer som alla såg likadana ut och så en drös med andra busar också. Vi lekte och sprang så slemmet yrde men jag såg till att komma tillbaka till matte mellan varven när hon ropade på mig. Då blev hon glad och gav mig godis och så skjutsade hon iväg mig in i leken igen. A win win situation:) När vi gick vidare på vår promenad på egen hand var jag helt blöt i pälsen av allt dreggelnafsande, mysigt!


Bus


Hej på dig


På väg därifrån såg vi två ståltassar

Jag kan berätta att bara för att man väljer att inte knalla runt mitt i city så är man garanterad en lugn och händelselös runda (tur nog). Vi hamande i en minst sagt händelserik situation när vi stod i en vägkorsning och det liksom hände grejer överallt. Det var som om vi var huvudpersonerna i en filminspelning och regissören just hade ropat "action" åt alla statister som skulle agera runt omkring oss. Från det ena hållet kom det ett helt hunddagis promenerande, det andra en ståltass med en elegant ryttare ovanpå, det tredje en liten ståltass med en vagn bakom sig som det satt två tvåbeningar i (extrainfo till min tvåbenta mormor: den ena av tvåbeningarna var Gunilla från Skansenstallet) och ovanför oss flög det förbi en helikopter. Snacka om att vara i hetluften, jag visste inte vilket håll jag skulle titta åt. Matte lyckades få upp mobilen och filma spektaklet. Ingen film i oscarsklassen direkt men hon hade främst fokus på mig såklart:)

Wakey wakey!

Jag blev mycket riktigt lämnad ensam igår men vad gjorde väl det när matte kom hem med hela bilen full av mat till mig. Den där frysen vi köpte för ett tag sen är numera ordentligt välfylld. Bra jobbat!

Nu har vi precis ätit frukost. Jag fick kyckling och sen delade jag och matte på tre ägg, mums! Nu är vi laddade inför allt vad vi kan tänkas hitta på idag. Jag har hört rykten om en promenad i stan och att jag ska få träffa Ozzy fram emot eftermiddagen. Underbart! Hoppas er dag blir lika rolig som min förhoppningsvis kommer bli.

Hej hopp hälsar jag och matte!

Lägesrapport

Just nu ligger jag i soffan och fiser matte grön i ansiktet. Det var länge sen jag var gasig i magen men igår gav husse mig broccoli i middagsmaten och då kan ni ju alla lista ut hur det luktar om mina små oskyldiga moln. Matte säger att det knappt går att uthärda längre och funderar på att lämna hemmet...utan mig...hon skulle bara våga.

Slut på kursen

Idag var det sista gången på fortsättningskurs 1. Matte var sjukling så jag och husse åkte själva dit. Kul att få lite ensamtid med min kära husse, jag har nämligen blivit extra förtjust i honom den senaste tiden. Matte är sotis såklart men det kan inte hjälpas. Nu har jag gett henne så mycket kärlek att det sprutar ur öronen på henne. Nu är det husses tur att kärleksbombas!
På kursen var jag lös i stort sett hela tiden precis som gångerna innan och jag skötte mig exemplariskt. Jag satt kvar fint på vänta fast några av de andra hundarna fick springa lösa och leka en bit bort. Jag ställde mig bara upp några gånger men det är ju helt ok när man är på vänta. Sitt, ligg eller stå är valfritt så länge man stannar kvar på platsen. Vi fick även ställa oss i en ring varpå alla på Johans order började gå fram och tillbaka i ringen huller om buller. Meningen var att vi skulle hålla full koll på våra hussar och mattar och det gick jättebra för alla tills två stycken bestämde sig för att leka istället. De sprang iväg i full fart och resten av oss tappade såklart fokus en stund men jag stod trots den öerhörda retningen kvar hos husse! Gissa om han var glad. Kändes som en bra avslutning på kursen och nu blickar vi framåt mot nya mål. Vi har anmält oss till en tävlingslydnadskurs senare i vår och det ser matte fram emot så mycket att det har smittat av sig på mig också.

När vi kom hem fick vi med oss matte ut på en lekrunda. Vi hade med oss en störtkul boll och det var ju helt fantastiskt roligt eftersom jag sällan får leka med bollar. Vi gick tillsammans och så rätt vad det var så slängde någon av tvåbeningarna ut bollen framför mig och jag dök ju givetvis direkt efter. Men då hörde jag "Leah nej!" och det finns ju egentligen bara en sak det kan betyda. Låt bli bollen liksom. Ååhh vad trist tänkte jag men stannade ändå upp i min framfart eftersom jag har lärt mig att det oftast resulterar i något bra. När jag stannat fick jag beröm och sen sas det varsågod och jag sprang mot bollen på nytt bara för att höra "Leah nej" igen!!! Fasen vad taskigt att luras på det viset! Jahapp, bara att stanna igen då. Men sen gav de upp med sitt lurandes för nästa gång de sa varsågod så fick jag springa ända fram och ta bollen. Och då var det vekligen värt allt nejande på vägen. Johan har lärt mina tvåbeningar att ett varsågod måste kunna tas tillbaka, att det inte är för evigt. Om matte exempelvis säger varsågod till mig att springa ut på en äng och så plötsligt precis när jag har börjat springa så hoppar det ut en jätterolig hare eller något annat kul att jaga en bit bort, då måste matte kunna ta tillbaka sitt varsågod. Krångligt va? De har så mycket regler för sig men det är bäst att lära sig dem för då har vi så mycket roligare tillsammans i slutändan. Och framför allt så diggar jag att vara lös nästan jämt så varför riskera att bli av med den friheten?