Boxerpromenad nummer 4 i ordningen

Dags för boxerpromenad igen och när jag och Dexter promenerade till bilen som står parkerad ca en kvart från där vi bor (pga orimligt dyr parkeringavgift innanför tullarna) blev vi bägge rejält dyngsura av det ihärdiga regnet. Jag hade ett regnställ på mig som är helt ok när det regnar lite lagom men skyfall klarar det baske mig inte. Men jag har en Jessica i mig som tittar fram lite då och då som jag tycker väldigt mycket om. Hon som planerar och tänker ett steg längre än den Jessica som vanligtvis sköter spakarna. Så vad hittar jag i ryggsäcken om inte min dundertäta regnjacka + en extra torr tröja. Jippi!

Väl ute på samlingsplatsen för promenaden var det lyckligtvis något bättre väder och uppehåll och då kändes livet ännu lite roligare. Vi var lite tidiga och hann med lite lek och bus innan de övriga kom och det uppskattades högt av Dexter-kakan.
Totalt kom det 5 tappra hundägare och hundar med inställningen att "promenera ska man ju ändå trots väder" och vi gick en mysig runda på ca en timme tillsammans.
Efteråt blev det lite ringträning på stora grusparkeringen inför boxerspecialen nu på söndag med Kajsa som instruktör. Tänk vad mycket kul man kan hitta på tillsammans. Ingen dag är den andra lik!


Jäääätteglad


Favoritbollen var med


Sen fick han syn på en annan hund


Det var en ny bekantskap, Bonnie med matte


Marie och Ozzy kom också:)


Joanna och Povel tyckte att det var mysigt på boxerpromenad


Snickeli snack


Ozzy höll ställningarna


Lattjo lajban


Vackra Nellie och duktiga Kajsa


Bonnie


"vad har du där?"


Joanna och povel är proffs!


Dexter ser inte alls Nellie som en framtida fästmö utan tycker mest att hon är pest och pina när hon vänder ut och in på sig själv i fjäskningsritualen. För det mesta behandlar han henne som luft men har även tagit på sig rollen att fostra henne precis som en tik skulle göra när hon enligt hans tycke blir för mycket. Till Nellies stora sorg...


När vi skulle fota dem här tillsammans for Nellie runt och visste inte till sig hur hon på bästa sätt skulle blidka Dexter. Han i sin tur ruttnade totalt på flamsfian och brottade helt sonika ner henne och sa bestämt till henne att "nu är det nog". Det här kortet är taget precis sekunden innan och nog kan man se på Dexter att läpparna har dragits upp i ett besvärat grin och att bägaren med tålamod är på väg att rinna över. Vi får väl se vem som svassar efter vem när det vankas löp.

Tack för ytterligare en härlig dag tillsamamns med våra hundar!