torsdag 19 februari 2009

Far och flyg:P

I måndags var jag och brorsan i mina gamla hoods, Djurgården och gjorde stället osäkert. Vet inte om det blev särskilt osäkert dock för någon annan än morsan faktiskt. Det var när vi gjorde några övningar på en äng som hon fick känna på the power of Dex....oops!
Det var så att jag hade min långa lina på mig eftersom bruden i andra änden har fått för sig att hon inte kan lita på mig helt hundra (testa själva att gå i enbart koppel under flera månader och se vad det gör med ert frihetsbehov). Långt bort i andra änden av ängen kom det tre hästekipage galopperande i full kareta och morsan fick för sig att hon skulle filma mig och hästarna medan de var på ingång och sedan dundrade förbi. Jag tyckte givetvis att det var mycket spännande när jag såg dem komma mot oss och samtidigt hade matte påhejandes i ryggen, "titta Dexter" "titta hästarna" stod hon och hetsade. Jag frustade och trampade på stället och var tydligen skitsnygg för matte filmade som bara den och var mycket nöjd. När de kom upp i jämnhöjd med dem tänkte jag att "nu ska jag göra matte extra stolt" och gjorde mig redo för en löpning av inte denna värld. Sen gick allt mycket fort. Jag drog iväg i hundra blås och hann precis höra hur hon skrek åt mig att stanna (varför ska hon alltid förstöra allt det roliga?) och sen tog det tvärnit. Min lina hade snurrat sig ett varv runt hennes fot och det i kombination med att jag gjorde en klockren hundrameter- rivstart resulterade i att matte inte längre kände någon trygg mark under fötterna. Hon flög upp i luften med fötterna före, svingade iväg kameran x antal meter bort bakom sig och drog sedan i backen med dunder och brak. Snopet! Inte minst för mig som hade laddat för den där rushen ordentligt.

Hästarna då? Jo, strax efter att mattes ända tog i mark så landade även en av ryttarna "mjukt och fint" i gräset en bit bort. Vilken kalabalik haha. Matte trodde att det var vi som hade skrämt hästarna men Povels matte sa att den där ryttaren såg ut som fallfärdig frukt redan långt innan vi lekte kast med liten matte. Hmmm....i vilket fall som helst... f'låt *goofy*.

Hade det inte varit för att kameran fick sig en sån smäll att minneskortet åkte ut hade vi haft en riktigt rolig film att titta på nu. Tänk er, förväntansfull matte med uppmuntrande röst, frustande och trampandes Dex, en fin avståndsbedömning och sen PANG ut på jaktfältet och sen....luftvolt och en hel del fula ord på det. Kanske lika bra att den förblir osedd hehe.


Moi


Dragkamp



Vinst!



Mycket spring i benen

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hahaha!
Underbar situation, hoppas att du inte skadade dig.

Anonym sa...

Tror inte det egentligen behövs film. Du berättar så bra Dexter att jag spelar upp en egen jätte rolig film i mítt huvud. Resultatet är... förlåt Jessica, att jag skrattar så att tårarna sprutar. Jessica du måste vara lite öm i koroppen??? kram malin & Ruf