Johan har skakat liv i mattes hjärna igen

I morse när vi kom hem från jobbet fick vi finbesök! Det var Johan från fria hundar som kom hit för att hålla en privatlektion för mig och matte. Matte behövde tips och råd på hur jag ska tagga ner när vi är ute och går. Hon gillar tydligen inte att jag går längst fram hela tiden på promenaderna och är på helspänn för vad som ska komma runt hörnet. Jag som inte ens har förstått att matte tyckte att det var jobbigt att jag har ögonen med mig och scannar av omgivningen konstant efter bus:S Johan pratade om att jag måste lära mig att det är skillnad på att vara ute och jobba med matte där jag visst får vara alert och på g, och att bara vara ute på transport mellan sträcka A och B. Då ska jag bara slappna av och lunka fromt bredvid matte och inte framför henne med sträckt koppel och förväntansfulla signaler. Det här med att försöka hälsa på var och varannan hund skulle de också ta ur mig.

Ur mattes synvinkel gick lektionen väldigt bra. Hon fick lära sig att det var nolltolerans på att jag smet förbi framför henne ens en centimeter och förstärkte sitt nej med en vattenspruta när jag försökte. Har ni hört något så orättvist? Eftersom jag inte gillar vattensprutan så räckte det efter en dusch med att matte satte upp handen framför mig och sa nej och sen backade undan när jag visade med mina signaler att jag tagit åt mig av påminnelsen. Johan stoppade en massa förbipasserande hundar och frågade om vi fick träna på att gå förbi dem utan att hälsa och det fick vi. Det gick också bra. Egentligen är det ju matte som behöver lära sig och inte så mycket jag för när Johan tog kopplet kände jag att det inte ens var någon ide att försöka och gjorde jag det så var han på mig direkt med ett tydligt nej. Med matte fick jag några fler chanser på mig att ta mig fram till det roliga eftersom hon var lite mer tillåtande och velig i sitt nej. Men då fick hon lite bassning av Johan som sa till henne att hon måste vara tydligare så att det inte finns utrymme för missförstånd och se hon lyckades till slut hon också.

Efter promenaden tog Johan med sig en av sina hundar, Alva, in till vår lägenhet och då gick övningen ut på att jag inte fick hälsa på henne. Istället fick jag gå och lägga mig på vardagsrumsgolvet på vänta och bara titta och drömma om hur kul det skulle vara om jag fick springa fram och starta upp en lek. Men det var faktiskt inga svårigheter alls när matte var tydlig med vad hon ville utan jag somnade efter ett tag och så var det bra med det. Matte som tycker att jag kan vara lite stimmig inne blev irriterad på sig själv för att lösningen var så enkel. Att hon inte tänkt på det själv. Hon hade nog glömt bort att jag är över ett år nu och kan öka kravfasen betydligt på mig och så måste hon sluta se mellan fingrarna med vad hon tycker att jag gör knasigt. Konsekvens är ju trots allt viktigt för att jag ska förstå. För jag gör ju som hon säger bara hon verkligen är tydlig med vad hon vill! Ibland är lösningen lättare än vad man tror. Åter igen...det var en väldigt nyttig lektion för matte:)