Mitt möte med hingstarna

Kommer ni ihåg att jag berättade om när jag stod öga mot öga med 6 hingstar på grönbete? Det var den händelsen som liksom blev avgörande för mitt framtida förhållande till ståltassar i allmänhet, hingstar eller ej. Det är bäst att ta det säkra före det osäkra. Matte säger att vi ska träna mig till en riktig gårdshund preci som Blessie en vacker dag och jag hoppas att det dröjer.

En bild från de rafflande sekunderna precis innan jag tog till flykt (*host* jag menar förstås innan jag såg något mycket mer spännande utanför hagen som jag var tvungen att titta närmare på) har nu dykt upp och det vill jag ju dela med mig av.


De ser ju ganska små ut på håll


Men så stooora på nära håll!


Jag är nog ganska glad att jag stack ändå


För så här nära vill jag inte komma en ståltass