Road trip till Dalarna

Det var en dag i varmaste juli som matte och min tvåbenta mormor bestämde sig för att åka med oss hundar på en road trip till Dalarna. De har tillbringat en massa dagar där tidigare i sina liv då vänner till familjen har bott/bor där men nu var det länge sen sist och således dags för en repa igen. Det bestämdes att vi skulle sova första natten hos en kompis till min tvåbenta mormor och den andra natten skulle vi sova ute i skogen! Vi fyllde bilen med sovsäckar, stormkök, riktig campingmat till tvåbeningarna och vanlig mat till oss hundar. Vi känner oss vilda nog ändå med vårt kött som vi sätter i oss dagligen och behöver inte äta frystorkat för att vara macho:P. Sen bar det av för tvåbeningarna, Dexter, Blessie och jag. Vårt första stopp blev i Avesta där vi fick sträcka ordentligt på benen, kissa och förevigas med den jättestora dalahästen som finns där. Matte hade lite av en ide att vi skulle fotas vid varje speciell grej vi gjorde så det blev ett evigt uppställande dagarna i ända. Trots det lyckades både jag och Dexter glömma bort betydelsen av sitt varje gång det var dags så tvåbeningarna fick kämpa lite för att få till det. Men inget i livet är gratis, eller hur;)


Stor häst och små hundar


Man kände sig inte så kaxig

Vi åkte vidare och kom så småningom fram till Vikarbyn där vi skulle bo första natten. Tvåbeningarna blev inkvarterade i en jättemysig gäststuga medan vi fyrtassade fick sova i bilen. Vi kunde inte komma in i stugan pga att det ibland brukade komma allergiska tvåbeningar på besök och då var det ju inte så bra om vi låg där alla tre och gonade in vår ypperligt väldoftande päls. Men vi sov så skönt där i bilen och dagen efter gick vi upp tidigt innan det hade hunnit bli någon värme i bilen.


Äntligen framme!


Två finfina sovplatser - en bil och en mysig stuga


Dexter och jag så nära stugan vi fick komma


Inte ett dugg trumpna över det...


De tre musketörerna

Vi började dagen med att promenera drygt en mil. Vi gick genom en stor härlig skog full med blåbär och tallar (säkert björn också) och kom fram till en liten by där tvåbeningarna hade varit mycket förr. Det var en fin liten by vid namn Röjeråsen som vi strosade genom innan vi tog promenadslingan tillbaka till stugan där bilen stod.


Skylten som ledde oss in i skogen


Mormor och Blessie


Matte jobbar med att organisera oss


Slutresultatet

Efter promenaden blev vädret lite sämre, eller sådär alldeles lagom för att strosa runt på stan alternativt sitta i bilen mellan stoppen. Så medan vi fick vila oss lite gick tvåbeningarna ett varv på stan och kollade utbudet. Efter det var det dock dags även för oss fyrbeningar att vara turister igen så vi åkte upp till ett över 100 år gammalt utsiktstorn uppe på ett berg. Där tittade vi på den vackra utsikten över Siljan och Rättvik och fotades såklart:) Därifrån kunde man även se den långa brygga vi senare skulle ut och knata på. Hela 628 meter lång är den, det kallar jag brygga!


Tornet "vidablick" i sin helhet med utsikt över Siljan


Tornet med tre små prickar...hrmh..hundar nedanför


Här ser man oss lite bättre


Långbryggan


Innan vi går ut på långbryggan


Traska traska traska


Vi klarade det!


Lite välförtjänt bus på det va?


Där uppe bakom oss i det inringade ser ni tornet "vidablick"

Efter dessa strapatser började klockan närma sig skogsdags. Vi skulle med andra ord börja förbereda oss för vårt äventyr ute i skogen. Hua...tänk om björnen skulle komma? Vi åkte till en affär där de sista nödprovianterna inhandlades (såsom folköl för att ta spetsen av mattes björnrädsla:P Some campers huh?) och lite batterier till kameran. När vi satt i bilen någon kilometer från skogen där vi skulle campa så öppnade sig himlen totalt och det bara vräkte ner. Tvåbeningarna började prata om att det kanske var ödet att vi inte skulle sova i skogen och sånt tjafs men innan de hann ändra sig så slutade det plötsligt och solen tittade fram igen.
Vi parkerade bilen och medan tvåbeningarna tog all packning på ryggen kunde vi hundar leka som aldrig förr under promenaden till vindskyddet vi skulle sova i. Leken fortsatte även under tiden som tvåbeningarna samlade knaster och ved för att kunna göra upp eld och långt efter att de hade ätit upp sin delikata middag som bestod av frystorkad pasta carbonara. Men sen kände vi att krafterna började tryta och vi rullade ihop oss på vår medhavda fårfäll uppe på bänkarna inne i vindskyddet. Blessie var hard core - hon sov direkt på marken hon:)

Elden värmde riktigt skönt och vi hade det så mysigt där vi låg och skulle sova. Dock ringde husse för att säga godnatt och lyckades på kuppen (i all välmening) skrämma upp matte med diverse tips om hur man skulle hålla björn borta från lägret till den så grad att hon till slut sprang runt med ryggsäckar som skulle hängas upp högt i träd och liknande briljanta saker. Så mycket för den folkölen, testa en whiskey nästa gång matte haha. Och till husse säger jag bara suck!! Vilket pedagogiskt geni du är:P När hon iaf äntligen lugnade ner sig till sist så somnade vi alla så gott så. Ända tills jag vaknade av att elden hade slocknat och det var ruskigt kallt. Jag löste problemet genom att lite försynt pussa på matte som sömndrucket gläntade på den stängda sovsäcken åt mig. Mig behöver du inte be två gånger tänkte jag och påbörjade min resa ner till sovsäckens fotände. Det var mödosamt och trångt men med intensiva kravlande tassar och lite jävlar anamma lyckades jag faktiskt. Matte sa sen att det såg ut som om hon hade en ailien i magen som försökte ta sig ut. Där nere var det iaf vansinnigt varmt och skönt och jag somnade snabbt om. Problemet var bara att syret sinade snabbare än sanden i ett timglas där nere så jag fick ganska snart bråttom ut igen. Och i mina utbrytningsförsök lyckades jag kasta mig själv över kanten till bänken som vi låg på och matte som precis hade lyckats somna vaknade av att hon släpades ner från bänken med buller och brak rakt ner i den hårda marken. Tro fasen det när det ligger 27 kilo sprattlande boxer i fotändan (som för övrigt inte heter Houdini i andranamn).
Ok, nytt försök. Den här gången förvägrade matte mig en plats i sovsäcken men hon gav upp sin extrasovsäck och la över mig vilket gjorde susen. Tyvärr resulterade detta i att hon istället frös så mycket att hon hade dödsångest. Men vad gör man inte för sina hundar tänkte hon tappert och fortsatte att hacka sina tänder sönder och samman. Då var det Dexters tur att vakna för lite närhet och värme. Han kurade ihop sig till en liten boll mellan väggen och matte där på bänken och nu kunde även matte somna med hjälp av värmen från Dex. Slutet gott allting gott? Nej du. Dexter bestämde sig plötsligt för att sträcka på sig sådär smidigt som bara en boxer kan och sköt därmed ut alla fyra ben raklånga mot väggen i full kraft och kastade ner matte i marken ytterligare en gång. Behöver jag säga att hon var sådär lagom glad? Mitt i stöket vaknade jag och var kissnödig så jag stack iväg ut i mörkret på egen hand vilket fick hysto-matte att greppa ficklampan och viskropa på mig att komma tillbaka. Jag vände mig om så att bara mina ögon lyste i ficklampans sken likt två reptilögon (spoookey) och sen tog jag några snabba skutt och försvann runt hörnet på vindskyddet. Matte var gråtfärdig och livrädd för både björn och den kalla döden ute i skogen vid det här laget så jag vände om och kom tillbaka när jag hörde hennes bräckliga stämma bland tallarna. Jag vill ju inte skrämma ihjäl henne haha.
Nåväl, genom allt detta tumult sov tvåbenta mormor och Blessie 11 timmar i sträck utan uppehåll. Ingenting hörde dom. När de äntligen vaknade sträckte mormor på sig och sa: vad braaaa man sov här ändå. Vid det laget satt redan matte färdigpackad, hålögd och redo att lämna skogen för att aldrig mer återvända. Jag tror nog jag gillar det här med camping mer i teorin än i praktiken sa hon och satte av mot bilen. Sen sov hon hela resan hem till Stockholm.


Okej hörni...om vi kommer bort från varandra så möts vi vid bilen ok?


Lets go camping!


Musketörena framför ett vattenfall som inte syns på bilden tyvärr


Vindskyddet


Mormor löser korsord medan vi leker rumporna av oss


Det var MYCKET knott



Tvåbeningarnas delikata middag


Elden som höll oss varma...tills den slocknade. (man kan även få en skymt av den inte alltför sköna marken att ramla ner på. Check out the rocks)


Ska vi verkligen sova här? Är du inte riktigt klok??!!



Lugnet före stormen


Matte och Dex gosar


Myyyyys


Va? Skulle jag ha ställt till det?

Söndagsmys

Idag har jag sovit nästan hela dagen. När matte och jag slutade jobba i morse tog vi en promenad på Långholmen som är en jättemysig ö i Stockholm. Solen kikade fram och gjorde oss båda glada och det var spännande att promenera på en ny plats. Väl hemma igen kastade jag mig över matskålen och sen störtkraschade jag på vardagsrumsgolvet innan matte ens hann borsta tänderna. Inte kunde jag ana att det var så utmattande att jobba!


Jag ägnar mig åt min dagliga syssla, tvättning av Dexters öron


Men det är mysigt att bara kramas också

Nattvakten Leah

Det är jag det!
Jag har varit med matte på jobbet inatt för första gången. Det är nämligen så att jag har siktat in mig på ett nytt snyggkoppel som jag kan ha när jag vill vara extra fin men eftersom jag redan har två koppel så sa tvåbeningarna att jag faktiskt fick jobba ihop mina egna slantar så här sitter jag nu...som nattreceptionist. Smaka på den ni=)
Det har känts lite upp och ner att matte sprang omkring och jobbade mitt på natten. Kroppen sa ju åt mig att det var sovdags men samtidigt så var det ljust på kontoret där jag låg bakom matte och hon var ju vaken och uppe och gick med jämna mellanrum så jag visste varken ut eller in. Sova eller vara vaken? Jag bestämde mig till slut för något slags mellanting då jag sov när det var lugnt men när det kom gäster så gick jag och ställde mig och tjuvkikade lite i smyg så att jag hade koll på läget liksom. Matte sa åt mig att gå och sova istället och att hon faktiskt klarade sig själv med gästerna och hälften av gångerna gjorde jag som hon sa men den andra hälften så stod jag där i dörrposten och svajjade med kroppen och hela ansiktet tilltrasslat. Matte skrattade åt mig och gosade nästan ihjäl mig dessa gånger så söt tyckte hon att jag var och det var mysigt tyckte även jag så jag kramades tillbaka och sen somnade jag om.
Matte tycker att jag har skött mig exemplariskt och varit stabil som tusan och om det skulle vara så att jag får följa med fler gånger i framtiden som kommer jag ju vänja mig mer och mer vid att matte springer lite fram och tillbaka medan jag själv lugnt kan snusa vidare.



I min sovhörna


Lagom tilltrasslad

Den som söker finner

Och fann vi gjorde...

I torsdags kom Povel och hans matte Joanna hem till oss och hälsade på. Povel är verkligen en kul grabb fast han inte riktigt vet hut ibland och bara clownar sig istället för att lyssna på mina reprimander och Joanna är supertrevlig tycker tvåbeningarna så vi är så glada över att ha träffat dem. Vi gick ut i skogen och lekte den skitroliga leken sök. Vi hundar fick springa ut en i taget och leta upp en av tvåbeningarna som låg gömd bakom en buske eller liknande och vi var riktigt duktiga alla tre. Dexter var som vanligt som en ångvält när han hittade figgen. Han har så mycket känslor i sig som han inte vet var han ska göra av den där grabben så pang bom mos verkar vara det han har bestämt sig för funkar bäst när det gäller närkontakt. Jag och Povel var lite mjukare men dreggel och slem i håret och ansiktet bjöd vi lika friskt på alla tre:)

När vi var på väg tillbaka från skogen mötte vi en polis som sa att han gillade boxrar och funderade på att skaffa en men han var tveksam till dregglet. "Näää våra boxrar dregglar ALDRIG" sa matte stolt samtidigt som polisens byxor blev alldeles vita av skumdreggel. "jo men alltså, det är ju bara nu för att de har tränat..." fortsatte hon ursäktande. Nåja...polisen såg lite tveksam ut och vi såg när vi gick därifrån hur han stod och försökte borsta sina byxor rena. Ingen boxer för honom antar jag. Well, det är väl ändå hans förlust, inte sant?

Tvåbeningarna bestämde att vi ska ses nästa vecka igen och träna sök fast denna gången får även Ruf hänga med. Det blir alltså två snygga syskonpar där ute i trollskogen, myyys! Och snart åker vi på läger till Fårö också. Vi kommer vara där mellan den 24-31 augusti så en hel vecka blir det med rolig träning, mys och en himla massa skoj. Vi kommer dela stuga med Simonettisarna och jag längtar verkligen. Ozzy och Sally kommer också vara där och sätta guldkant på veckan. Såg att det är en boxerspecial den veckan i våra hemtrakter men den missar vi alltså. Men vad är väl en bal på slottet när man får en hel vecka på boxerläger?!

Sandhamn

En av dagarna på semestern så kom Ruf och hans kära tvåbeningar ut till landet och hälsade på oss. Det var en sån där dag när solen gassade på som bara sjutton och det var supervarmt så vi bestämde oss för att låna min tvåbenta farmors båt och åka till Sandhamn. Det är ett mysigt ställe uti skärgården där det finns en massa restauranger och butiker och en "handfull" tvåbeningar som bara myser. Båtturen svalkade skönt och vi njöt i fulla drag när vi svepte fram över vågorna. Väl i Sandhamn var det jättemånga som tittade och pekade på oss vovvar och sa till varandra att vi var sååå fina tillsammans. Ruf, Dexter och jag (nåja, även tvåbeningarna) blev såklart lite malliga över detta och sträckte lite extra på oss när vi klev i land:P


Hej vad det går. Ser ni mig i fotöljen?


Kärlek mellan mig och Malin


Och mellan Ruf och matte


Dexter bryr sig inte så mycket om sånt han. Han ville vara cool längst fram istället


Grabbarna var snygga som få i sina västar


Tre coolingar i land


Först på schemat var mat. Malin städar bordet - vi slappar:)


Sen blev det glass


Alla fick smaka


Dexter och jag gillar mjukglass


Ruf likaså


Det var väldigt varmt så vi fick svalka oss med jämna mellanrum


Var och en i tur och ordning


Vi fick vänta medan tvåbeningarna släckte törsten. Hussarna håller koll ovanifrån


Vi passade på att vila oss lite


Dexter hittde en skön kudde att lägga trynet på


Det kom in massor av rallybåtar i hamn precis när vi skulle åka, spännande


Bäst att inta första parkett


Ruf satte sig med husse Robert och spanade

Vi var borta nästan hela dagen och när vi kom tillbaka igen så var det simskola med Ruf för hela slanten. Han tog baddaren redan på första dagen, det var grymt gjort tycker jag! Efter badandet blev det stormiddag med en hel drös av tvåbeningar. Klockan blev mer och mer och myggen började cirkulera runt oss som törstiga vampyrer. Jag hörde Malin säga till Robert att hon bara skulle dricka ur sitt glas först innan de skulle åka hem. Mörkret föll och till slut var det kolsvart ute och myggen höll på att äta upp oss alla. Konstigt nog blev det aldrig mindre i Malins glas, snarare tvärtom så de kunde liksom aldrig åka. Det var nämligen matte som hade seperationsångest och fyllde på det där glaset heeela tiden. Myggbitna Robert var sådär lagom förtjust i matte då, särskilt då hon för varje påfyllning även började retas mer och mer med honom haha. Till slut kom de iväg iaf och det var en trött men väldigt glad familjen Tullbärsen som kom i säng där i natten.

Tillbaka till verkligheten

Undra sa flundra om jag har några läsare kvar??

Trodde ni att vi hade fallit offer för björnen där ute i vildmarken??
Närå, vi har bara haft långsemester från bloggen och det beror såklart på det fina vädret vi har haft (vem vill sitta framför datorn då?) samt att vi har gjort så otroligt många olika saker den senaste månaden. Jag kunde först inte förstå varför matte och husse aldrig gick till jobbet och den ena roliga grejen efter den andra avlöste varandra. Vi har varit och campat i Dalarna, varit på landet, glidit runt i stan och slickat i oss glass, haft simkurs med Ruf, åkt båt, träffat Povel och busat med Ozzy mm mm mm. Tvåbeningarna berättade att det kallas semester och jag kan bara konstatera...
I like it!
Nu hoppas jag att vi kommer ha semester året ut minst för det har faktiskt varit riktigt jäkla underbart. Tyvärr tror jag inte att min önskan går i uppfyllelse.

Det blir svårt att summera allt vi har gjort i ett enda inlägg så jag kommer lägga upp bilder och inlägg lite vartefter.

Först och främst vill jag börja med att rikta uppmärksamheten mot någon annan än jag själv faktiskt. Det är boxertjejen Soja som har utfört en riktig hjältehandling och satt stopp för att något riktigt läskigt hade kunnat hända. Fy fanken vad du är grym Soja! Vi tycker typ att du är bäst i världen här hemma och är djupt impade. Heja heja!!! För att förstå vad jag pratar om så läs på hennes hemsida här.

Jag återkommer med bilder och annat inom kort.