Sandhamn

En av dagarna på semestern så kom Ruf och hans kära tvåbeningar ut till landet och hälsade på oss. Det var en sån där dag när solen gassade på som bara sjutton och det var supervarmt så vi bestämde oss för att låna min tvåbenta farmors båt och åka till Sandhamn. Det är ett mysigt ställe uti skärgården där det finns en massa restauranger och butiker och en "handfull" tvåbeningar som bara myser. Båtturen svalkade skönt och vi njöt i fulla drag när vi svepte fram över vågorna. Väl i Sandhamn var det jättemånga som tittade och pekade på oss vovvar och sa till varandra att vi var sååå fina tillsammans. Ruf, Dexter och jag (nåja, även tvåbeningarna) blev såklart lite malliga över detta och sträckte lite extra på oss när vi klev i land:P


Hej vad det går. Ser ni mig i fotöljen?


Kärlek mellan mig och Malin


Och mellan Ruf och matte


Dexter bryr sig inte så mycket om sånt han. Han ville vara cool längst fram istället


Grabbarna var snygga som få i sina västar


Tre coolingar i land


Först på schemat var mat. Malin städar bordet - vi slappar:)


Sen blev det glass


Alla fick smaka


Dexter och jag gillar mjukglass


Ruf likaså


Det var väldigt varmt så vi fick svalka oss med jämna mellanrum


Var och en i tur och ordning


Vi fick vänta medan tvåbeningarna släckte törsten. Hussarna håller koll ovanifrån


Vi passade på att vila oss lite


Dexter hittde en skön kudde att lägga trynet på


Det kom in massor av rallybåtar i hamn precis när vi skulle åka, spännande


Bäst att inta första parkett


Ruf satte sig med husse Robert och spanade

Vi var borta nästan hela dagen och när vi kom tillbaka igen så var det simskola med Ruf för hela slanten. Han tog baddaren redan på första dagen, det var grymt gjort tycker jag! Efter badandet blev det stormiddag med en hel drös av tvåbeningar. Klockan blev mer och mer och myggen började cirkulera runt oss som törstiga vampyrer. Jag hörde Malin säga till Robert att hon bara skulle dricka ur sitt glas först innan de skulle åka hem. Mörkret föll och till slut var det kolsvart ute och myggen höll på att äta upp oss alla. Konstigt nog blev det aldrig mindre i Malins glas, snarare tvärtom så de kunde liksom aldrig åka. Det var nämligen matte som hade seperationsångest och fyllde på det där glaset heeela tiden. Myggbitna Robert var sådär lagom förtjust i matte då, särskilt då hon för varje påfyllning även började retas mer och mer med honom haha. Till slut kom de iväg iaf och det var en trött men väldigt glad familjen Tullbärsen som kom i säng där i natten.