Wakey wakey!

Jag blev mycket riktigt lämnad ensam igår men vad gjorde väl det när matte kom hem med hela bilen full av mat till mig. Den där frysen vi köpte för ett tag sen är numera ordentligt välfylld. Bra jobbat!

Nu har vi precis ätit frukost. Jag fick kyckling och sen delade jag och matte på tre ägg, mums! Nu är vi laddade inför allt vad vi kan tänkas hitta på idag. Jag har hört rykten om en promenad i stan och att jag ska få träffa Ozzy fram emot eftermiddagen. Underbart! Hoppas er dag blir lika rolig som min förhoppningsvis kommer bli.

Hej hopp hälsar jag och matte!

Lägesrapport

Just nu ligger jag i soffan och fiser matte grön i ansiktet. Det var länge sen jag var gasig i magen men igår gav husse mig broccoli i middagsmaten och då kan ni ju alla lista ut hur det luktar om mina små oskyldiga moln. Matte säger att det knappt går att uthärda längre och funderar på att lämna hemmet...utan mig...hon skulle bara våga.

Slut på kursen

Idag var det sista gången på fortsättningskurs 1. Matte var sjukling så jag och husse åkte själva dit. Kul att få lite ensamtid med min kära husse, jag har nämligen blivit extra förtjust i honom den senaste tiden. Matte är sotis såklart men det kan inte hjälpas. Nu har jag gett henne så mycket kärlek att det sprutar ur öronen på henne. Nu är det husses tur att kärleksbombas!
På kursen var jag lös i stort sett hela tiden precis som gångerna innan och jag skötte mig exemplariskt. Jag satt kvar fint på vänta fast några av de andra hundarna fick springa lösa och leka en bit bort. Jag ställde mig bara upp några gånger men det är ju helt ok när man är på vänta. Sitt, ligg eller stå är valfritt så länge man stannar kvar på platsen. Vi fick även ställa oss i en ring varpå alla på Johans order började gå fram och tillbaka i ringen huller om buller. Meningen var att vi skulle hålla full koll på våra hussar och mattar och det gick jättebra för alla tills två stycken bestämde sig för att leka istället. De sprang iväg i full fart och resten av oss tappade såklart fokus en stund men jag stod trots den öerhörda retningen kvar hos husse! Gissa om han var glad. Kändes som en bra avslutning på kursen och nu blickar vi framåt mot nya mål. Vi har anmält oss till en tävlingslydnadskurs senare i vår och det ser matte fram emot så mycket att det har smittat av sig på mig också.

När vi kom hem fick vi med oss matte ut på en lekrunda. Vi hade med oss en störtkul boll och det var ju helt fantastiskt roligt eftersom jag sällan får leka med bollar. Vi gick tillsammans och så rätt vad det var så slängde någon av tvåbeningarna ut bollen framför mig och jag dök ju givetvis direkt efter. Men då hörde jag "Leah nej!" och det finns ju egentligen bara en sak det kan betyda. Låt bli bollen liksom. Ååhh vad trist tänkte jag men stannade ändå upp i min framfart eftersom jag har lärt mig att det oftast resulterar i något bra. När jag stannat fick jag beröm och sen sas det varsågod och jag sprang mot bollen på nytt bara för att höra "Leah nej" igen!!! Fasen vad taskigt att luras på det viset! Jahapp, bara att stanna igen då. Men sen gav de upp med sitt lurandes för nästa gång de sa varsågod så fick jag springa ända fram och ta bollen. Och då var det vekligen värt allt nejande på vägen. Johan har lärt mina tvåbeningar att ett varsågod måste kunna tas tillbaka, att det inte är för evigt. Om matte exempelvis säger varsågod till mig att springa ut på en äng och så plötsligt precis när jag har börjat springa så hoppar det ut en jätterolig hare eller något annat kul att jaga en bit bort, då måste matte kunna ta tillbaka sitt varsågod. Krångligt va? De har så mycket regler för sig men det är bäst att lära sig dem för då har vi så mycket roligare tillsammans i slutändan. Och framför allt så diggar jag att vara lös nästan jämt så varför riskera att bli av med den friheten?

Leah - The rat hunter!

Gårdagen ägnade jag åt det jag gör bäst. Att vara en tokbusig boxer såklart! Husse och jag var på väg ut på promenad men vi hann inte längre än till innergården innan en spännande doft kom kringlandes in i nosen på mig. Efter en snabb analys stod det klart att det var värt att undersöka saken närmare. Jag satte nosen på maxstyrka och hängde med den så fort benen bar mig och ja, ta mig tusan, där längst med ena husväggen fick jag syn på en mus!!! Wow-faktorn gick nu inte att ta miste på och jag kastade mig efter den med all den spänst en boxerkropp besitter (och det är inte lite det). Trots att det inte var lätt lyckades jag blockerade alla flyktvägar för den lilla rackaren och trängde in den i ett hörn. Där tyckte jag att vi kunde leka men musen ville annorlunda. Den pep och skrek och försökte klättra upp för väggen men den kom inte långt för jag puttade ner den med tassen hela tiden. När jag skulle boxerbuffas lite med den så bet den sig fast i nosen på mig och när jag försökte skaka bort den höll den sig kvar tills den liksom flög upp i luften i en loop. Och sen började den pipa och klättra på väggen igen. Vid det här laget var jag så uppe i varv att jag inte hörde husse som sa åt mig att sluta, adrenalinet pumpade på max! Han tyckte av någon anledning att jag skulle låta musen leka med kompisar i dess egen storlek och detsamma gällde för mig. Pah! Ungefär som om jag skulle göra illa musen, jag ville ju bara latja lite. Fast när jag efter en (i musens ögon säkert evighet) backade undan såg musen inte lika pigg och kry ut som när vi började leken. Den försvann lite halt och lytt in i ett hål i väggen och kom inte fram något mer på hela dagen. trist! Hoppas vi kan leka imorgon igen. När vi skulle berätta det roliga för matte så började hon nästan gråta. Hon är hopplöst blödig och målar upp långa historier i sitt huvud om hur den där musen (eller vad det än är) kanske var på väg hem till sina små barn och nu ligger skadad och inte kan skaffa mat osv osv. Hon skulle behöva lite mer boxerkrut i sig! Full fart framåt- no looking back;)

I am beautiful no matter what they say...;)

Det där med att tävla i snygghet, är det verkligen något att hurra för egentligen? Matte tyckte det så hon släpade iväg mig och husse till en sån där utställning igår som hon och Ozzys matte hade bestämt att vi skulle delta i. När vi kom fram och klev ur bilen kändes det som om vi hade kommit till ett land i uppror. Alla hundar var som tokiga och bara skällde och gapade, den ena högre än den andra. Jag som inte är en dam av höga toner tyckte till en början att alla var skitjobbiga rent ut sagt men det släppte när jag träffade Ozzy. Då kändes allt bra igen. Ännu bättre blev det när Ruf och hans tvåbeningar kom, då var det verkligen enad trubbnosfront i vår ringhörna:)

Ja och så var det in o springa i ringen ett par varv och jag blev klämd och känd på av en tvåbening med päls i ansiktet (ungefär sånt där som en riesen schnauzer har ni vet) och sen blev vi utskickade igen med ett omdömme och tack och hej. I tävlingssyfte verkade det inte som om det gick något vidare alltså. Bättre gick det för Ozzy som blev BIR och sen BIS10 den snyggingen! Heja Ozzy!!!


Kusselus

Så här tyckte riesen schnauzern om mig:

11 mån något lång tik. Feminint huvud, något kort näsa. Behöver ännu växa i sina öron. Tillräcklig hals. Något flat överlinje. tillräckliga vinklar fram och bak. behöver ännu utveclas i djup och kropp. Utmärkta rörelser från sidan. Något marktrång bak och ostabil fram.

Marktrång eller ej så var det iaf skitkul att träffa både Ozzy och brorsan så det var helt klart värt besväret att åka dit idag iaf:) Kram på er båda två!!!


Jag och Ruf tillsammans med två av våra kära tvåbeningar (det fina reflexselet fick jag av Ruf och hans familj, tack!)

It-ansvarig

Igår hände det inte så mycket att rapportera om. Det mest pulshöjande var när jag fick gå in i duschen och bli schamponerad. Jag tycker om den där roliga slangen som sprutar vatten, det kittlar så skönt på tungan när man försöker dricka ur den. Matte förökte busa med mig genom att spruta vatten på mina läppar så de liksom fladdrade av trycket men det tyckte jag bara var jätteskönt så jag rörde inte en fena. Det var inte bara trams förstås utan jag blev lite schamponerad också, bara på de vita delarna. Resten av kroppen var tydligen redan tillräckligt ren. Varför jag ska vara så skinande vit på bröstet idag vet jag inte än men det tisslas om att jag ska få visa upp min allra finaste sida så jag är inte särskilt nervös. Det gör jag väl jämt?

I övrigt var jag IT-ansvarig under kvällen. Det var en massa installationer och uppdateringar som krävde min närvaro så jag satt bänkad på arbetspass medan tvåbeningarna gonade sig i soffan framför Lets dance. Tur att de har mig annars skulle det stå still kan jag meddela. Någon annan som behöver min hjälp? Uppfödarn kanske??;)


Som ni ser hade jag mycket att göra


Mmhhmm...om jag flyttar den filen dit...


Yepp, nu fick jag loss lite utrymme


Övervakning medan datorerna jobbar på

Inredningstips igen!

Detta kan ju tyckas märkligt men igår var vi och promenerade på en kyrkogård. En bit från vårt hem ligger en helt enorm begravningsplats med ca 90,000 gravar där man kan strosa runt och filosofera i den vackra miljön. Det är inte alls läskigt utan bara så himla vackert och fridfullt där, nästan som en trollskog med alla tallar. Jag och matte var ensamma på kyrkogården bortsett från några enstaka flanörer så jag gick lös men visade såklart respekt för alla änglar samt prov på lydnad då jag höll mig vid mattes sida hela tiden och inte sprang runt bland gravarna. Vi gick runt där nästan en timme och hälsade bland annat på mattes tvåbenta mormor i minneslunden och en kvinna som hette Greta Garbo. Jag har inte hört talas om den sistnämnda men hon var tydligen rätt känd.


Massor av änglahus


Jag var ansvarig för nycklarna i vanlig ordning

Tidigare på dagen var jag med husse på stan en repa. Vi hälsade på hemma hos hans kusin som renoverar i sin lägenhet. Den här gången hade jag vett att inte ge någon renoveringspresent. Sist jag gjorde det blev det lite tryckt stämning så att säga. Det var nämligen så att en annan kusin till husse gjorde en storrenovering i sin lägenhet i somras och matte hjälpte till med inredningen. Vi gick upp och hälsade på en dag när de hade fått en leverans med nya golvplankor som skulle läggas ut. Jag tänkte att de säkert skulle limma fast de där plankorna och snäll som jag är tänkte jag att jag skulle bidra med det jag kunde. Så jag bajsade rätt och slätt där en av plankorna skulle ligga. Matte blev helt vit i ansiktet och höll av någon anledning på att skämmas ihjäl över mig. Killarna som skulle lägga plankorna däremot blev iaf glada för de blev helt gröna i ansiktet och började skrika exalterat och springa runt och flaxa med armarna framför ansiktet. Skitkul ju, bara matte som inte fattade det.
Dagen efter hade matte förbjudit mig att komma upp dit. Jag hörde att hon sa till husse att jag under inga omständigheter fick komma dit så länge jag inte var helt rumsren även hemma hos andra. Pah! Klart jag var rumsren, jag ville ju bara hjälpa till, fattade hon inte det? Tack och lov visste husse bättre och tog med mig upp iaf (det vet väl alla att får man inte av den ena så går man till den andra;)). I sovrummet hade tvåbeningarna precis lagt in en ny helttäckningsmatta som var så mjuk och fin men det störde mig lite att den var så tråkig, den hade inte ett enda mönster liksom. Jag såg min chans att överraska alla med en liten peronlig touch a la Leah så när ingen såg smög jag till den platsen av rummet som var mest central, alltså den platsen som syntes bäst från alla håll och....kissade! Rummet lyste upp ordentligt när det blev lite mönster på golvet i form av en spretig fläck, lite abstrakt sådär, men tror ni att de blev glada för det?? Nej snacka om att kasta pärlor åt svin. Det blev ett himla hallå med handdukar och ett helt saltpaket uthällt på den där lilla fläcken. Matte ville tydligen ta åt sig all ära själv för den där sabla inredningen och var för trångsynt för att ta in några nya influenser från en ung nytänkande upcoming star som jag själv. Snacka om att ha kontrollbehov.

Efter det blev det inga mer besök för mig i den där lägenheten...ända tills häromdagen då jag faktiskt fick komma upp igen. Och hörrni, skrattar bäst som skrattar sist...fläcken är kvar!

Storstädning

Igår åkte vi och "köpte" en ny frys. Det var iaf meningen att vi skulle betala för den men kvinnan som hade den blev så charmad av mig så hon beslutade sig för att ge bort den till oss istället! Har ni hört så snällt? Och gissa vem den där frysen var till då om inte mig:) Jorå, tvåbeningarna hemma har tröttnat på att min mat tar upp allt utrymme så jag fick mig till slut en alldeles egen frys som ska stå ute i vårt förråd. Nu var det bara så att förrådet var fyllt till bredden med en massa skräp som behövde sorteras och slängas så det var bara att dyka in med huvudet före och börja rensa. Matte tjuvstartade medan jag och husse var och hämtade bilen på verkstan (den är äntligen lagad nu). När vi kom hem hade hon tömt hela förrådet på saker och delat upp allt i två högar. En spara och en slänga. Bra jobbat men jag kan inte förstå varför de skulle slänga allt det där, jag gjorde riktigt fina fynd kan jag lova. Bland annat hittade jag en golvmopp som jag kunde öva mina allra farligaste morr på samtidigt som jag ruskade den livlös och jag roade mig även med att kolla längden på alla kablar jag hittade. Det gör man bäst om man sprider ut dem på så stor yta som möjligt *gratis tips*. Men livet går ju inte bara ut på lek så jag hjälpte såklart till litegrann också. Det fanns nämligen en väldans massa skokartonger som jag tyckte tog onödigt mycket plats så jag komprimerade dem lite kan man säga. Så att de skulle få plats i bilen.

Matte däremot tröttnade visst mitt i röran för helt plötsligt satt hon som fastklistrad i telefonen med Rufs matte Malin och då finns det inget som kan få henne att sluta. När husse hade städat klart (själv) och fyllt hela bilen med skräpet så tog han matte under armen och satte henne i bilen. Jag tror inte ens att hon märkte det för hon bara fortsatte att mala på om lydnadskurser, utveckling, simning i bassäng med Ruf, utställningar etc etc. När hon pratar så, då vet jag att det är Malin hon babblar med för hon är likadan:) Jag stannade hemma och höll koll på soffan medan de åkte till tippen men när de kom tillbaka så hjälpte jag till att bära in frysen i förrådet (jag hängde mest i mattes arm men ändå) och den gjorde sig riktigt bra där. Nu ska här ätas hörrni!


Kom och köööp, massor av fynd var det häääär!


Den här tar för stor plats i bilen


Men var bara lugna, det fixar jag!

Träning ger resultat

Helgen som gick spenderade vi tillsammans med husses familj ute på deras landställe. Huset var fullt av stora tvåbeningar och människovalpar och så jag och Mickey, en gammelfarbror på fyra ben. Jag fortsatte att imponera på husse och matte med mitt nyinförskaffade lugn och välte varken omkull någon människovalp i min iver eller trakasserade Mickey som jag har gjort litegrann tidigare. Jag visade alla att jag har mognat och utvecklats enormt mycket till deras stora förtjusning! De har ju förstås alltid tyckt att jag är världens bästa men matte och husse har haft lite svårt att slappna av när jag har varit i samma rum som människovalpar förut. Det är som att titta på en trafikolycka i slow motion, hörde jag dem säga en gång. Jag vet inte varför de jämförde mig med en trafikolycka. Jag försökte ju bara boxerbuffas med dem precis som jag gör med Ruf och Ozzy, vad det nu skulle vara för fel med det?? Jag la dock märke till att de små tvåbeningarna inte gillade att bli nersprungna av en orkan i 180 och efter en del diskussioner mellan mig, husse och matte så har nu även jag förstått att jag blir mer poppis på det här viset. Passivitetsträningen har gett resultat!


Jag och Alvin


Jag fick vara med och blåsa såpbubblor


Bra tryck i den där pipan


Här var det hög ljudnivå och full rulle runt omkring mig


Men trots det låg jag lugnt kvar

Att tala vett med en gris

Jag vet inte hur det är med er men när jag träffar på en liten gris som jag de facto vet är av icke levande material men som ändå ger ifrån sig ljud, ja då blir jag misstänksam. Den här grisen var av en sådan sort att det blev ett himla knorrande varje gång jag buffade med nosen på dess mage och eftersom jag är extremt nyfiken utav mig var jag ju bara tvungen att undersöka saken närmare. Fanns det en liten minigris inuti tyg-grisen så skulle jag allt hitta den.
Sagt och gjort...


Här ligger det en gris begraven


Färdiglaborerat

Jaha...så har man tvistat med en robot för första gången.

Leah VS Robotgris = 1-0