I am beautiful no matter what they say...;)

Det där med att tävla i snygghet, är det verkligen något att hurra för egentligen? Matte tyckte det så hon släpade iväg mig och husse till en sån där utställning igår som hon och Ozzys matte hade bestämt att vi skulle delta i. När vi kom fram och klev ur bilen kändes det som om vi hade kommit till ett land i uppror. Alla hundar var som tokiga och bara skällde och gapade, den ena högre än den andra. Jag som inte är en dam av höga toner tyckte till en början att alla var skitjobbiga rent ut sagt men det släppte när jag träffade Ozzy. Då kändes allt bra igen. Ännu bättre blev det när Ruf och hans tvåbeningar kom, då var det verkligen enad trubbnosfront i vår ringhörna:)

Ja och så var det in o springa i ringen ett par varv och jag blev klämd och känd på av en tvåbening med päls i ansiktet (ungefär sånt där som en riesen schnauzer har ni vet) och sen blev vi utskickade igen med ett omdömme och tack och hej. I tävlingssyfte verkade det inte som om det gick något vidare alltså. Bättre gick det för Ozzy som blev BIR och sen BIS10 den snyggingen! Heja Ozzy!!!


Kusselus

Så här tyckte riesen schnauzern om mig:

11 mån något lång tik. Feminint huvud, något kort näsa. Behöver ännu växa i sina öron. Tillräcklig hals. Något flat överlinje. tillräckliga vinklar fram och bak. behöver ännu utveclas i djup och kropp. Utmärkta rörelser från sidan. Något marktrång bak och ostabil fram.

Marktrång eller ej så var det iaf skitkul att träffa både Ozzy och brorsan så det var helt klart värt besväret att åka dit idag iaf:) Kram på er båda två!!!


Jag och Ruf tillsammans med två av våra kära tvåbeningar (det fina reflexselet fick jag av Ruf och hans familj, tack!)