fredag 31 oktober 2008

Jag hänger på landet och Dexter tillfrisknar i stan

Jag har varit i Sorunda den senaste tiden för att Dexter ska få återhämta sig ordentligt efter operationen och jag har helt enkelt inte tid att blogga då. Jag har anpassat mig riktigt bra som gårdshund, Blessie har lärt mig allt hon kan. Vi är ute tillsammans hela dagarna i ända och pysslar med diverse ting. Väldigt mysigt men också utmattande. Jag har också blivit varse om att den där pälsen som Blessie har, bernen sennen som hon är, är väldigt bra att ha. Jag själv med min vackra men ack så tunna päls skakar som ett asplöv ibland. Här kommer jag stanna tills på måndag, sen får jag komma hem igen för att.....

Nu har Dexter varit hos sjukgymnasten på återbesök, 2 veckor efter operationen, och det gick strålande! Sjukgymnasten var positivt överraskad och sa att det inte var ofta man såg hundar som återhämtade sig så snabbt som han hade gjort. Han reagerade inte ett dugg på kläm, böj och strech eller visade någon som helst hälta när han sprang i korridoren så hon sa att den här konvalecenstiden på 8-12 veckor snarare skulle bli 6 veckor i hans fall!!! Hur underbara nyheter är inte det?!! Han var till och med i så god kondition att han inte nödvändigt skulle behöva rehabilitering i form av simning eller treadmill men matte och husse tyckte att han skulle få ett "gymkort" i alla fall för att vara på den säkra sidan och så att han får något tröttande att göra ett par ggr i veckan. Jag menar...det kan ju knappast skada:)
Sist men inte minst sa sjukgymnasten att han redan nu får börja gå på 20-minuterspromenader och att han kan få trava istället för att bara skritta som han har varit tvungen till hittills. Bättre nyheter kunde vi inte få:)

Här är några filmer på när Dexter provar treadmillen för första gången. Usch vad jobbigt han tyckte att det var till en början. Han var helt övertygad om att han skulle bli dränkt och blickarna han gav matte och husse sköt pilar av ångest rakt in i deras hjärtan. Även där imponerade han med sin vighet. De hade fullt sjå att hålla honom kvar i vattenbaljan och blev alla tre rejält nedstänkta med vatten innan han till slut accepterade sin uppgift och började knalla.


Släpp ut mig snäääälla!!


De första stapplande stegen


Nu har han förstått vad han ska göra

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hurra, vilka goda nyheter! : )

Ozzy sa...

Tjoho polar´n! Vad duktig du är! Härligt att du blir bättre så fort!!
Förresten.... Tror du min matte kan gå i en såndär så hon blir bra i sin fot?! ;)
bamsekramar