Konsten att lära sig snabbt

Tvåbeningarna upptäckte en sak kvällen då Ruf och Malin var här. En alldeles ny grej som vi precis hade börjat med när det knackar på dörren vilket tydligen inte var så uppskattat. (Ska jag vara ärlig så var det faktiskt Dexter som var upphovsman till detta men jag var inte sen att haka på). Det var under ett samtal som matte skulle återge en konversation hon hade haft med någon annan tvåbening som hon plötsligt utbrast "hej hej!" Jag, Ruf och Dexter var alla lika snabba med att springa till ytterdörren och ropa hej hej tillbaka fast på vårt språk då givetvis. Tvåbeningarna undrade först vad det var som fick igång oss så men gjorde ganska snart kopplingen att det var "hej hej:et" vi hade reagerat på. Så de fortsatte att ropa "hej heeej" flera gånger in tron om att det skulle få oss att sluta ropa detsamma tillbaka. Men det gjorde vi ju inte såklart. Man vill väl inte vara otrevlig heller. Matte kontrade med att hon tyckte att det var otrevligt att stå och skälla vid dörren. Ibland förstår jag inte hur de tänker faktiskt.

Så dagen efter kuppade matte och husse oss. De ställde sig i hallen och gastade hej hej och vi sprang fram till dörren och ropade tillbaka för fulla halsar men då fick vi oss en dusch med vattensprutan i ansiktet. (När jag var liten tipsade Johan oss om att vi kunde använda den för att förstärka nej:et om jag inte lyssnade men jag brydde mig aldrig nämnvärt om den utan tyckte tvärtom att det var lite mysigt att få vatten i ansiktet. Därför har den stått och samlat damm på en hylla sen dess men nu tyckte väl tvåbeingarna att det var dags att prova igen). Och ja, vad ska jag säga. Det gav faktiskt effekt. Dexter tyckte att det var hemskt att få en oväntad dusch på det viset och fnyste åt eländet. De ropade hej hej igen och vi svarade men då kom duschen igen. Den tredje gången kapitulerade Dexter helt och istället för att tränga sig fram till dörren gick han till matte och tittade på henne som för att säga "ok jag stannar väl här då men gå och titta vem som kom nu då nångång". Det var tydligen det resultatet de var ute efter för de blev jätteglada och vi fick massor av beröm och sen fick vi gå ut och checka läget.
Senare på kvällen när jag och husse var ute på egen hand så hade det knackat på dörren på riktigt och då berättade matte att Dexter hade kommit fram till henne och sökt kontakt och sen stannat kvar bakom henne i vardagsrummet medan hon öppnade dörren och pratade en stund med grannen. Some really learn fast!