.: Hästar i alla dess former

Back in town efter en skön helg på landet. Igår "plockade" jag svamp i flera timmar i skogen och det var så mysigt att bara drälla runt. Sen fick vi bråttom in till stan för vi skulle på kurs hos Johan så det var bara att hoppa in i bilen och köra pellen i botten. Vi kom någon minut för sent så matte och jag missade introt och var lite vilse i pannkakan till en början. Jag vill ju nosa och kolla in vilka som var där först och matte visste bara till hälften vad övningen gick ut på och försökte få mig att prestera på en gång. Det gick ju såklart inte. Men när vi väl hade landat så gick det jättebra. Vi fick bland annat ställa oss mitt emot varandra två ekipage i taget och sen göra inkallningar. Jag fick möta en Grand danois och det kändes som om jag skulle bli överkörd av ett godståg så jag tog ut svängen rejält och visade alla underkastande signaler jag kunde på en och samma gång (jag klarade mig på håret) men sprang efter det till matte som hon ville. Sen fick vi träna på inkallning under lek och då gick vi ut två i taget på en gräsmatta och lekte lite innan tvåbeningarna ropade och då var det bara att avbryta. Det finns några grabbar på kursen som inte är så sugna på att leka med andra grabbar så jag fick göra den här övningen hela tre gånger. Först med en amstaff som jag lekte ganska neutralt med, varken mer eller mindre. Sen fick jag äntligen bekanta mig med en stor leonbergerhane som jag har spanat in mig på sen första gången på kursen och det blev verkligen kärlek! Det var längesen jag fjantade mig för någon på det viset sa matte och han blev stormförtjust i mig också. Tvåbeningarna fick verkligen kämpa för att få isär oss två. Varje gång jag försökte avbryta och komma till matte så kom han och charmade mig igen så jag blev alldeles kollrig och glömde bort vad jag skulle göra. Vilken kille alltså *kärlek*.
Den tredje hunden jag fick springa med var Texas, grand danoisen, och hua vad stor han är!! Jag gjorde allt för att hålla mig undan men han tyckte visst att jag var en rolig tjej för han började galoppera efter mig med stora kliv och då tjöt jag allt vad jag kunde i förebyggande syfte. Tänk om han skulle råka trampa på mig!? Tvåbeningarna insåg inte alls faran i att jag skulle bli mos utan skrattade bara rått. Det var ju just snällt. Jag har sagt det förr och säger det igen...jag är liiite rädd för ståltassar alltså och Texas bara MÅSTE vara en blandning mellan en sådan och hund.

När vi kom hem från kursen klockan 6 på kvällen gick jag raka vägen in in sovrummet och lyfte inte på rumpan igen förrän idag klockan 11 på morgonen. Jag var med andra ord helt slut efter helgen. Roligt har jag haft men det tog på krafterna.