Hemma igen

Jag tror jag får ta och omvärdera det där stället, ja veterinärhuset alltså. För fy fasen vad det var jobbigt att vara där idag. Först var jag glad över att vara där och pussade på matte och veterinären om vartannat medan de pratade och bubblade så där som tvåbeningar gör. Men mitt i allt känner jag att det sticker till lite i nacken och sen är det sista jag minns att jag sitter med matte bredvid mig och plötsligt blir så otroligt trött. Jag försökte hålla mig vaken men ögonlocken blev bara tyngre och tyngre och benen började kännas som sirap och innan jag visste ordet av det så sov jag. När jag vaknade efter jag vet inte hur länge kände jag mig jättesvag och yr i huvudet. Mina öron ömmade, en bit på ena frambenet var rakat och jag hade 2 stygn på hasen. Vad hade de gjort med mig?! Till råga på allt var matte borta. Tur i oturen så kom hon efter bara en liten stund och jag orkade nästan vifta på svansen. Jag trodde inte att jag skulle kunna ta mig ut genom dörren men veterinären stack mig i nacken en gång till och jag började känna hur livet kom tillbaka till mig. Redan efter några minuter kände jag mig bättre och forserade nästan dörren på väg ut. Där ville jag inte stanna en sekund till! Jag hade till och med så bråttom därifrån att jag drog i kopplet som jag aldrig brukar göra annars. Nu ligger jag hemma på soffan och pustar ut och här kommer jag nog ligga ett tag. Fick precis veta att jag inte får gå på kurs ikväll. Typiskt!