Konstapel Ozzy

Om ni inte redan har läst om Ozzys senaste äventyr så tycker jag att ni ska göra det omedelbums! Min balla kusin fick nästan tag på en livs levande tjuv igår i snårskogen och jag är döimpad. Heja Ozzy!



Ps. Husse och matte tycker också att han var jääätteduktig men blev rädda när de läste i tidningen att skurkarna var beväpnade, gulp!

Dagen blev bra som jag trodde

Igår var vi på en härlig långpromenad i vårvädret. Jag fick tokfnatt i ett hundra meter långt dike fyllt med vatten och jag sprang fram och tillbaka i det säkert fem gånger. Jag gjorde några riktigt snygga svandyk också, man måste ju träna inför badsäsongen. Det varvade jag med ordentliga lovar ut på ängen där jag bytte rikning i luften ca tre gånger i varje språng. Matte stod bara och gapskrattade åt mig, hon tyckte att jag såg ut som en galen marionettdocka. Vi gick vidare in i skogen där tre stycken rådjur korsade vår väg. De skuttade fram bland träden högst 10 meter framför oss och trots att jag gärna ville springa efter och se vad de hade för sig så lyssnade jag på matte som sa åt mig att låta bli. *guldstjärna*

När vi kom ut på en annan stor äng sa matte åt mig att ligga ner. Sen lämnade hon mig där och gick iväg en bit och ställde sig bara helt stilla. Jag låg där och funderade på vad i all sin dar hon kunde tänkas syssla med men hon brukar oftast ha någon vettig förklaring till allt hon tar sig för så jag låg kvar där jag låg och väntade tills hon kom tillbaka. När hon ställde sig bredvid mig igen så tittade jag på henne förväntansfullt medan hon berömde mig med rösten, fast jag reste mig aldrig upp. Det gjorde jag först när hon sa varsågod och då var det kamp och lek för hela slanten. Jag visste väl att det skulle löna sig i slutändan! Vi fortsatte med lite uppletande och godissök i alla möjliga träd vi hittade och så hittade vi en labyrint som vi gick in i. Jag trodde aldrig att vi skulle komma ut igen. Den såg så liten ut från utsidan men när vi väl var inne i den så tog det liksom aldrig slut. Vi sprang och gick om vartannat och efter en bra stund ropade matte glatt äntligen, nu är vi ute! Trodde hon ja...då var vi i mitten och var tvugna att vända och gå hela vägen tillbaka, suck! Fast vi hade rätt kul där inne ändå...vi tränade på nära och jag var jätteduktig om jag får säga det själv. När matte gick så gick jag bredvid henne och när hon sprang då sprang jag också. Självklart trillade det ner lite snarr då och då i min mungipa:P När vi till slut kom ut ur labyrinten var både jag och matte ganska trötta efter nästan två timmar ute med mycket spring och träning så tempot var något långsammare den sista biten hemåt. Det var jätteskönt att komma hem och bara däcka på soffan en stund innan husse kom hem. Då var det familjekramkalas i både soffan och på golvet, mysigt! När jag tröttnat gick jag och la mig och somande om medan matte och husse skojbråkade vidare. Det var ju kul för dem...ända tills matte hoppade fram som en kobra och bet husse i benet (inga vidare kommentarer om det beteendet). Bettet blev dock lite hårdare än vad hon hade räknat med så husse kastade sig ner i soffan samtidigt som han skrek högt och landade...på mig. Jag som låg och slumrade som bäst blev så jäkla rädd. Vad hade jag gjort för fel?? Snarkade jag för högt? Råkade jag sparka på dig lite i sömnen? Vad jag än gjorde ber jag om ursäkt, tänkte jag och överöste honom med fjäskpussar i minst 10 minuter. Föga visste ju jag att det inte var mitt fel att han skrek så och nu i efterhand kan jag ju bara säga: tack för den matte!!

God morgon!

En ny härlig dag och jag mår toppen! Svullnaden är borta och jag känner i hela kroppen att det här kommer att bli en kanondag. En bra start på dagen blev det också. Matte och jag brukar äta ägg tillsammans när hon kommer från jobbet och så även idag, det är nog den bästa morgonsyssla jag kan tänka mig. Ville bara önska er god morgon och hoppas ni får en härlig dag!


Två till matte och ett till mig (får nog jobba lite på fördelningen)


Mums! Får jag börja


Back to normal

Ska vi pennfajtas?

Nu finns vår mailadress i listan till höger om ni vill nå mig eller matte lite mer privat någon gång.

Persen är över

Hej alla och tack för ert stöd och omtanke via kommentarer och mail, det värmer:) Mitt nya temporära utseende tog form i morse runt nio och krisen var inte över förrän runt ett-tiden på eftermiddagen. Nja lite tidigare men det var först då som matte vågade gå och lägga sig och sova. Husse kom hem tidigare från jobbet för att ta hand om mig men jag har mest spenderat dagen i horisontalläge på soffan. Fast det var tur att han kom ändå för han har fått springa in och ut med mig på korta kisspauser med jämna mellanrum hela kvällen, man blir nämligen väldigt kissig av de där tabletterna jag fick.
Nu är jag nästan helt återställd bortsett från det faktum att jag ser mycket rastypisk ut i ansiktet. Jag har fortfarande kvar lite svullnad vilket gör att jag har fått den där bredden över nosen som alla domare pratar om och jag inte har i vanliga fall. Jag tror dock inte att det är bestående men vad gör väl det kan man tycka? Min nos funkar minst lika bra som någon annans och jag är lika älskad oavsett:D Nu är det dags för kisspaus igen, vi hörs!

Varning för starka bilder!

Jaha...så har man blivit drabbad av den där sabla olyckan än en gång. När matte kom hem i morse så hade hon något extra gott att ge mig till frukost. Det var något jag aldrig hade smakat förut och det hette visst kalkon. Medan hon joxade runt i köket så knaprade och knaprade jag på den där köttbiten. Jag fick kämpa ordentligt för att få loss allt kött för det var väldigt segt men det gillar jag. Då blir det lite mer utmaning att få i sig käket. Det tog mig nästan en timme att få i mig allt och precis när jag var klar så hade även matte joxat färdigt med sina bestyr. Hon vände sig om och tittade på mig men hon såg lite konstig ut i ansiktet när hon fick syn på mig. Hon nästan hoppade till. Sen utbrast hon att jag såg konstig ut och att jag var svullen runt ögonen. Både jag och matte förstod då vad det handlade om för det har hänt en gång förut. Det var i somras som jag blev stucken av en geting och det gav mig en allergisk reaktion. Samma symtom nu alltså bara att det var ett fågelfä som var boven. Matte sprang och hämtade kortison i min medicinlåda och gav mig det i en liten spruta med vatten i, mums mums tyckte jag. Och sen väntade vi på att svullnaden skulle gå ner. Men det gjorde den inte! Det blev bara värre och värre och värre. Till slut såg jag nästan ingenting för ögonen blev så små bakom allt skinn som bara vällde över. Det enda jag såg var i princip min gigantiska mule som blev stenhård och ja...gigantisk. Jag såg ut som en kamel blandat med Shar pei. Inte världens skönaste mix om ni frågar mig. Och inte matte heller tydligen för hon hängde på telefonen och ringde stans alla veterinärer för att få råd om hurvida vi behövde komma in akut eller ej. De lugnade henne dock med att det kan ta en bra stund innan kortisonet verkar och att det var ytterst, ytterst sällsynt att luftvägarna tjocknade i dessa fall. Så vi bänkade oss vid min stora mule med en kall, blöt handduk och red ut stormen tillsammans. Någon andnöd fick jag aldrig, där tror jag matte låg sämre till, men däremot kliade det något förbaskat så det var skönt att få något kallt på sig.

Nu har det värsta gått tillbaka. Jag är visserligen fortfarande svullen men långt ifrån lika illa som för ett tag sen. Nu kan jag till och med dallra lite med läpparna igen. Pjuh! För vad är väl en boxer utan sladdriga läppar??

Här får ni se i bilder varför jag aldrig kommer äta kalkon igen!


Här har jag precis fått kortison och vi tror att svullnanden ska vända


Men det känns ju som att det svullnar ännu mer


Vänta nu, det här går ju åt helt fel håll!


Mer lik en boll än så här blir jag inte


Det här var det tråkigaste jag varit med om!


Matte få det att sluta


Shar pei/kamel

Ps. Jo, jag håller med om att det var rätt taskigt av matte att fota mig i mitt ynkliga tillstånd men hon tog bra hand hon mig mellan varven också;)

Fårö i sommar

Jag fick precis veta att vi ska åka till Fårö i sommar igen. Ja tydligen har det varit bestämt sen länge men idag blev även jag informerad, sist som vanligt. Det är det årliga boxerlägret som går av stapeln och i år får vi med oss både Rufs och Ozzys familj! Är det inte underbart så säg. En hel vecka i slutet av Augusti kommer vi vara där och jag längtar redan ihjäl mig.

Förra året var superkul med massor av bus på stranden, spårning mm i skogen, klättrande i raukar och slappande i stugan. Och i år kan vi även lägga till bästisbrorsan och buskussen i mixen och då kan det bara inte bli tråkigt:)
Årets läger sammanfaller dessutom med en stor utställning i Visby och kanske blir det så att jag får skutta runt lite i ringen. Men det har vi inte bestämt oss för än men man vet aldrig.

Om ni är sugna på att hänga med (klart ni är) tycker jag att ni går in och kollar på Susannes sida där ni hittar all info.


Vem vill inte ha det så här underbart??

En trött boxer rapporterar

Idag har jag fått utmärkelsen (som så många gånger förr av mina objektiva tvåbeningar) världens bästa hund! Den titeln får man varje gång man är så där extra super duperduktig vilket jag har varit idag. Det första hade väl inte så mycket med att jag var duktig att göra, snarare hade min oemotståndliga charm ett finger med i spelet. Vi träffade iaf på en tik vars matte verkade lite nervös och osäker. Hon sa att hennes hund var känd som områdets skräck och att hon inte brukade vilja leka med andra hundar men hon ville så gärna att hon skulle ha kompisar. Pah! Skulle den där vara något att vara rädd för tänkte jag. Jag såg ju direkt att hon inte alls var en sån best som matten verkade tro och matte verkade inte heller bli avskräckt. Vi fick hälsa på varandra utan koppel och för att lätta upp stämningen spelade jag pajasboxer som sig bör. Det fick tydligen Nikita som hon hette på fall för hon var inte ett dugg arg eller elak utan började busa med mig på en gång. Vi lekte tafatt och turades om att finta varandra med en pinne vi hittade på marken. När pinnen låg framför fötterna på Nikita hörde jag hennes matte säga att den där pinnen kommer hon aldrig släppa ifrån sig!! och vem är jag att inte anta en utmaning?:) Men det hände ingenting utan jag kunde bara gå fram och ta den utan att hon ens lyfte på ena ögonbrynet. Matten var nästan rörd till tårar över att se hur bra vi lekte ihop. Tycker synd om Nikita som verkar vara så missförstådd av omgivningen. Hon var ju en helskön tjej!

När vi hade sagt hej då gick vi vidare över bron in till stan och där fick jag gå helt lös. Matte och jag tränade stenhårt på att gå nära och att jag skulle stanna när matte stannade osv. När vi mötte någon som matte misstänkte skulle bli grinig över att jag var lös (typ gamla tanter som stelnade till i hela kroppen) så stannade vi bara en bra bit innan och så satte jag mig intill mattes sida så att den personen kunde passera utan att känna sig orolig. Då lös de upp med hela ansiktet och berömde mig för att jag var så duktig och fin! Himla bra knep.
Vi gick runt så där gata upp och gata ner tills jag såg en figur jag kände igen mycket väl en bit bort. Det var husse som kom och mötte oss. Här hände det en ganska rolig grej med facit i hand. Husse började springa mot oss för att han ville hälsa fort fortare fortast men matte som är träningsnarkoman ville träna på att jag inte skulle rusa fram innan jag hade fått ok från henne. Hon sa åt mig att stanna vilket jag klarade med nöd och näppe (hade ju typ världens största retning framför mig) och för att signalera till husse att han skulle ta det lugnt och stanna kvar där han var började hon signalera och vifta avvärjande med armarna i panik och utan ord för hon inte ville trigga mig mer. Husse missuppfattade henne totalt och trodde att hon ville att han också skulle börja tjoa, tjimma och vifta med armarna för att få mig att springa till honom i full rulle (från hans synvinkel såg det ut som att jag stod på spänn men osäker på om det var han eller inte så han ville övertyga mig) Resultatet blev att han fortfarande springande mot oss i full galopp började hoppa upp och ner samtidigt som han viftade yvigt med armarna. Som ni kan förstå blev det för mycket för mig och jag kastade mig iväg som skjuten ur en kanon i hans rikting. Matte blev skogstokig och gastade åt mig att stanna och Nej och hela faderullan samtidigt som hon skällde ut husse efter noter om att han förstörde träningen. Han fattade givetvis absolut ingenting och undrade nog lite över mattes mentala hälsa. Minst sagt några kaosartade sekunder. Jag lyckades iaf med stor ansträngning få hejd på mig och komma tillbaka till matte (heja mig!) och sen fick jag äntligen springa fram till husse för ett stort pusskalas. Både han och jag var lika förbryllade över vad sjutton matte egentligen sysslade med, hade hon blivit spritt språngade galen? Som tur är lugnade hon ner sig fort och insåg själv hur dumt det blev alltihop och kunde skratta åt det efteråt. Matte, bara för att förtydliga, varken jag eller husse kan läsa tankar. Hur mycket du än vill!

Efter den persen gick vi vidare och nu var jag så glad att flocken var samlad så jag hade inte ögon för något annat än min husse och matte. Det gjorde även dem glada så vi var ett glatt gäng som knallade runt på stan. Vi stannade utanför en pizzeria där jag blev satt på vänta utanför medan de gick in och åt (de jäklarna) Men eftersom jag har varit världens bästa hund idag så satt jag lugnt och tyst och väntade tills de var klara. Inte ett pip gav jag ifrån mig och jag reste mig inte ens upp när en människovalp sprang förbi min nos med bara några decimeters avstånd. Det kallar jag att göra skäl för min utmärkelse!
När de kom ut igen gick vi till närmaste busstation och tränade på att stå fint tills bussen kom. Det finns alltid så mycket spännande att titta efter på stan så matte brukar utnyttja situationen och viska "Leah titta" och peka med handen långt bort på något och då blir jag så nyfiken så jag lyfter svansen och spänner hela kroppen samtidigt som jag tittar lååångt bort. Då brukar hon bli nöjd. Hon vill att jag ska stå så fint nästa gång vi åker på utställning men det tror jag att jag skiter i:P

Bussresan var kul som vanligt, jag försökte hoppa på alla bussar som åkte förbi men det var visst bara en särskild som passade för herrskapet. Jag fick inte sitta på sätet den här gången men jag la mig under istället och det var minst lika mysigt.
När vi hoppade av bussen var vi helt plötsligt i parken där vi bor (vi bor inte i parken alltså men ni fattar) och där lekte vi som bara sjutton. Jag fick springa mellan matte och husse samtidigt som de ropade på mig och jag slog nog personligt rekord i snabba starter. Vi avslutade med att leka kull fast jag blev aldrig kullad då jag är så snabb moahahaha. Trötta i både huvudet och kroppen gick vi in och parkerade oss i soffan där jag enligt helt falska källor snarkade högt som en hel karl. Med titeln världens bästa hund...

Helgen gick fort

I helgen var vi i Sorunda igen. Kändes inte tryggt att släppa iväg Blessie utan min uppsikt så vi hängde med dem hem. Senare på kvällen kom även husse och mina tvåbenta morbröder dit också så vi hade det jättemysigt. På lördagen gick vi en lååångpromenad i solen som gjorde matte lite matt i benen. Hon behöver nog bättra på sin kondis lite. Hon GÅR ju liksom bara. Inte som jag och Blessie som springer hela tiden och dessutom rör vi oss säkert mer än tre gånger så långt som tvåbeningarna så som vi far runt. Om jag ska berätta en hemlis bara oss emellan så måste jag erkänna att jag var bra trött senare på eftermiddagen när vi åkte hem. Det finns liksom ingen tid för små powernaps när vi är där ute, det händer så roliga saker hela tiden. Är inte matte och husse ute så är det någon annan som mockar i stallet eller matar hästarna el dyl. Ibland reser jag mig upp nästan i sömnen när jag märker att något är på gång men ut ska jag!! Sova kan man göra....sen.

Igår var jag med husse hemma hos hans kompisar. De skulle spela spel men jag passade på att charma några av grabbarna först. Vi åkte buss dit och den här gången fick jag sitta på sätet och titta ut genom fönstret. Väldigt spännande! Bilder på det kommer senare när husse är hemma igen med mobilen där bilderna ligger. Tills dess får ni titta på några bilder från landet.


På en smal brygga i vassen


Jag vill hjälpa till att ta in hästarna


Nu händer det något där borta!


Ska jag lägga halmen i boxen sa du?


Utsikten från huset ner mot vattnet


Här kunde vi sträcka ut benen ordentligt


En pinne hittade jag också


Det gäller att hålla tungan rätt i mun

Vinterns största händelse

Vet ni vad som har hänt idag?? Vi fick lösa ut Blessie hos snuten! Jo det är sant, hon fick åka piketbuss rakt in i häktet. Jag skulle huggit av min högra tass för att fått se hennes min när matte bailade ut henne hos farbror blå haha. Men vad ska man vänta sig när man tar en gårdshund in till storstan. Hon och min tvåbenta mormor skulle hälsa på hemma hos oss men innan de kom så skulle mormor besöka en läkare. Jag och matte promenerade för att möta dem vid sjukhuset men då bilen var tom antog vi att mormor inte var klar och att Blessie hade fått stanna hemma på gården. Vi gick en extrasväng för att vänta på att hon skulle bli klar och när vi kom tillbaka till bilen mötte vi henne äntligen...smått hysterisk. Var är Blessie!!! ropade hon. PANIK! Blessie var borta och hade förmodligen blivit stulen. Matte försökte ta reda på fakta, låste du bilen, är du SÄKER på att du tog med henne? medan mormor enligt egen utsago hann tänka tusen tankar (bland annat att hon var tvungen att köpa en ny hund till husse Pekka och att det skulle bli en boxer) Precis när hon med darrande underläpp snörvlade Pekka kommer att döda mig frågade en kvinna som stod en bit bort om vi letade efter en hund. Hon berättade att Blessie hade strosat runt på parkeringen några varv och sett mycket förvirrad ut innan hon beslutat sig för att svälja sin stolthet och be om hjälp. Så hon knallade helt enkelt rakt in på sjukhuset och fram till receptionen där de tog hand om henne. Jag som känner henne vet att det ska mycket till innan hon ber någon om hjälp så det måste ha varit en högst förnedrande situation. Vi åkte iaf så fort vi bara kunde till polisstationen på kungsholmen där hon befann sig och matte sprang in och hämtade henne. Hon blev överlycklig när hon fick syn på matte som berättade för oss senare i bilen att polisen sagt att Blessie luktade stall. Tror jag det...man kan ta en gårdshund ur stallet (på egen risk) men man kan aldrig ta stallet ur en gårdshund!



Ps. Hur hundskrället tog sig ur bilen förtäljer inte historien.