Så i förrgår...jag är först på plats där Kajsa har sagt att vi ska mötas. Jag vet att det är ett par människor jag har träffat en gång tidigare som kommer och utöver dem är det också lite nytt folk. Så rullar det in en bil och jag ser några vinka där inne och jag vinkar tillbaka utan att riktigt se vem jag vinkar till då solen reflekteras i rutan och jag trasslar med koppel. Bilen stannar och vilka är det om inte Gimli med sin familj!! Är inte världen bra liten ibland! Jag blev väldigt paff vill jag lova. Pernilla sa precis det jag tänkte på. Att det måste vara någon mening med att vi stöter på varandra hela tiden. Vi får väl se vad ödet har åt oss i framtiden:)
Till söket då. Egentligen borde jag inte skriva om det för risken finns att jag kommer låta odräglig:P Men det struntar vi i nu för mina hundar förtjänar faktiskt att skrytas över idag!
Leah har i princip inte tränat sök sen vi provade på grenen förra augusti på Fårö (bortsett från när vi körde ett pass i våras) så vi mjukstartade henne utan krav och vidare svårigheter. Hon fick se när figgarna gick ut och gömde sig och sen körde vi poppar. Hon är ju en liten fjompa, så försynt och försiktig till skillnad från buffeln vi har under samma tak hemma. Därför hade jag med mig massa korv och bad figgarna att vara uppmuntrande och gosiga när hon kom ut. Mjuk belöning med andra ord. Oj vad roligt det var att sticka ut i skogen tyckte Leah. Och hon växte för varje skick. Första gången hon kom ut till figgen var hon precis som jag misstänkt väldigt försiktig men efter positivt och bra figgearbete spottade hon upp sig. Då tyckte hon bara att det var skitkul att kasta sig i famnen på tjejerna i skogen för godis och kel. Marie (Ozzy) som hade kommit bara för att umgås och figga (utan hund) fick sig en dos med extra mycket kärlek. Hoppas inte bulan blev allt för stor när den mötte stubben hälsar Leah:)
Dexter som inte heller har tränat sök på väldigt lång tid var så taggad så han inte riktigt visste var han skulle göra av sig själv. Det kurrades, peps och frustades när jag satte på tjänstetecknet och han visste precis vad som väntade.
Han arbetade KANON på varje skick. Inte ett enda kommunsök och han behöll koncentrationen och fokus under alla skicken. Han arbetade rakt och fint och valde "de svåra" vägarna istället för att fuska och springa runt exempelvis ett hyffsat brant berg. Men oj vad trött han blev!
Jag har faktiskt inget att anmärka på efter detta sökpass. Båda hundarna imponerade med att ha huvudena med sig trots laddningen efter uppehåll och de höll en hög nivå i prestation tycker jag.
Sådärja, det var dagens skryt;)
Det var otroligt spännande att se hur de andra raserna i gänget jobbade. Det skiljer ju en del trots allt och det var kul att se hur de alla tog sig an uppgiften de fick. Hoppas att det blir fler sökträningar med de här trevliga människorna och hundarna. Tack för en trevlig dag i skogen!





Leah



Dexter





Nellie




Gimli



Izor




Zorro


4 kommentarer:
Visst e det bra konstigt att vi springer på varandra här occh där:)
Jättekul med sök och med goda förebilder som du, Leah och dexter är vi nu taggade att fortsätta.
Vi ses därute någonstans!!
Kram: Gimlifamiljen
Leah var jätteduktig! Och det var sååå kul att träffa henne igen! :) Hälsa tillbaka att det knappt blev nån bula alls och att hennes pussar var värt en pyttebula <3
kram kram, Marie
Härliga bildet....jag snor en från er ;)
Kajsa m flock
Ja....BILDER menar jag.
Skicka en kommentar