Road trip till Dalarna

Det var en dag i varmaste juli som matte och min tvåbenta mormor bestämde sig för att åka med oss hundar på en road trip till Dalarna. De har tillbringat en massa dagar där tidigare i sina liv då vänner till familjen har bott/bor där men nu var det länge sen sist och således dags för en repa igen. Det bestämdes att vi skulle sova första natten hos en kompis till min tvåbenta mormor och den andra natten skulle vi sova ute i skogen! Vi fyllde bilen med sovsäckar, stormkök, riktig campingmat till tvåbeningarna och vanlig mat till oss hundar. Vi känner oss vilda nog ändå med vårt kött som vi sätter i oss dagligen och behöver inte äta frystorkat för att vara macho:P. Sen bar det av för tvåbeningarna, Dexter, Blessie och jag. Vårt första stopp blev i Avesta där vi fick sträcka ordentligt på benen, kissa och förevigas med den jättestora dalahästen som finns där. Matte hade lite av en ide att vi skulle fotas vid varje speciell grej vi gjorde så det blev ett evigt uppställande dagarna i ända. Trots det lyckades både jag och Dexter glömma bort betydelsen av sitt varje gång det var dags så tvåbeningarna fick kämpa lite för att få till det. Men inget i livet är gratis, eller hur;)


Stor häst och små hundar


Man kände sig inte så kaxig

Vi åkte vidare och kom så småningom fram till Vikarbyn där vi skulle bo första natten. Tvåbeningarna blev inkvarterade i en jättemysig gäststuga medan vi fyrtassade fick sova i bilen. Vi kunde inte komma in i stugan pga att det ibland brukade komma allergiska tvåbeningar på besök och då var det ju inte så bra om vi låg där alla tre och gonade in vår ypperligt väldoftande päls. Men vi sov så skönt där i bilen och dagen efter gick vi upp tidigt innan det hade hunnit bli någon värme i bilen.


Äntligen framme!


Två finfina sovplatser - en bil och en mysig stuga


Dexter och jag så nära stugan vi fick komma


Inte ett dugg trumpna över det...


De tre musketörerna

Vi började dagen med att promenera drygt en mil. Vi gick genom en stor härlig skog full med blåbär och tallar (säkert björn också) och kom fram till en liten by där tvåbeningarna hade varit mycket förr. Det var en fin liten by vid namn Röjeråsen som vi strosade genom innan vi tog promenadslingan tillbaka till stugan där bilen stod.


Skylten som ledde oss in i skogen


Mormor och Blessie


Matte jobbar med att organisera oss


Slutresultatet

Efter promenaden blev vädret lite sämre, eller sådär alldeles lagom för att strosa runt på stan alternativt sitta i bilen mellan stoppen. Så medan vi fick vila oss lite gick tvåbeningarna ett varv på stan och kollade utbudet. Efter det var det dock dags även för oss fyrbeningar att vara turister igen så vi åkte upp till ett över 100 år gammalt utsiktstorn uppe på ett berg. Där tittade vi på den vackra utsikten över Siljan och Rättvik och fotades såklart:) Därifrån kunde man även se den långa brygga vi senare skulle ut och knata på. Hela 628 meter lång är den, det kallar jag brygga!


Tornet "vidablick" i sin helhet med utsikt över Siljan


Tornet med tre små prickar...hrmh..hundar nedanför


Här ser man oss lite bättre


Långbryggan


Innan vi går ut på långbryggan


Traska traska traska


Vi klarade det!


Lite välförtjänt bus på det va?


Där uppe bakom oss i det inringade ser ni tornet "vidablick"

Efter dessa strapatser började klockan närma sig skogsdags. Vi skulle med andra ord börja förbereda oss för vårt äventyr ute i skogen. Hua...tänk om björnen skulle komma? Vi åkte till en affär där de sista nödprovianterna inhandlades (såsom folköl för att ta spetsen av mattes björnrädsla:P Some campers huh?) och lite batterier till kameran. När vi satt i bilen någon kilometer från skogen där vi skulle campa så öppnade sig himlen totalt och det bara vräkte ner. Tvåbeningarna började prata om att det kanske var ödet att vi inte skulle sova i skogen och sånt tjafs men innan de hann ändra sig så slutade det plötsligt och solen tittade fram igen.
Vi parkerade bilen och medan tvåbeningarna tog all packning på ryggen kunde vi hundar leka som aldrig förr under promenaden till vindskyddet vi skulle sova i. Leken fortsatte även under tiden som tvåbeningarna samlade knaster och ved för att kunna göra upp eld och långt efter att de hade ätit upp sin delikata middag som bestod av frystorkad pasta carbonara. Men sen kände vi att krafterna började tryta och vi rullade ihop oss på vår medhavda fårfäll uppe på bänkarna inne i vindskyddet. Blessie var hard core - hon sov direkt på marken hon:)

Elden värmde riktigt skönt och vi hade det så mysigt där vi låg och skulle sova. Dock ringde husse för att säga godnatt och lyckades på kuppen (i all välmening) skrämma upp matte med diverse tips om hur man skulle hålla björn borta från lägret till den så grad att hon till slut sprang runt med ryggsäckar som skulle hängas upp högt i träd och liknande briljanta saker. Så mycket för den folkölen, testa en whiskey nästa gång matte haha. Och till husse säger jag bara suck!! Vilket pedagogiskt geni du är:P När hon iaf äntligen lugnade ner sig till sist så somnade vi alla så gott så. Ända tills jag vaknade av att elden hade slocknat och det var ruskigt kallt. Jag löste problemet genom att lite försynt pussa på matte som sömndrucket gläntade på den stängda sovsäcken åt mig. Mig behöver du inte be två gånger tänkte jag och påbörjade min resa ner till sovsäckens fotände. Det var mödosamt och trångt men med intensiva kravlande tassar och lite jävlar anamma lyckades jag faktiskt. Matte sa sen att det såg ut som om hon hade en ailien i magen som försökte ta sig ut. Där nere var det iaf vansinnigt varmt och skönt och jag somnade snabbt om. Problemet var bara att syret sinade snabbare än sanden i ett timglas där nere så jag fick ganska snart bråttom ut igen. Och i mina utbrytningsförsök lyckades jag kasta mig själv över kanten till bänken som vi låg på och matte som precis hade lyckats somna vaknade av att hon släpades ner från bänken med buller och brak rakt ner i den hårda marken. Tro fasen det när det ligger 27 kilo sprattlande boxer i fotändan (som för övrigt inte heter Houdini i andranamn).
Ok, nytt försök. Den här gången förvägrade matte mig en plats i sovsäcken men hon gav upp sin extrasovsäck och la över mig vilket gjorde susen. Tyvärr resulterade detta i att hon istället frös så mycket att hon hade dödsångest. Men vad gör man inte för sina hundar tänkte hon tappert och fortsatte att hacka sina tänder sönder och samman. Då var det Dexters tur att vakna för lite närhet och värme. Han kurade ihop sig till en liten boll mellan väggen och matte där på bänken och nu kunde även matte somna med hjälp av värmen från Dex. Slutet gott allting gott? Nej du. Dexter bestämde sig plötsligt för att sträcka på sig sådär smidigt som bara en boxer kan och sköt därmed ut alla fyra ben raklånga mot väggen i full kraft och kastade ner matte i marken ytterligare en gång. Behöver jag säga att hon var sådär lagom glad? Mitt i stöket vaknade jag och var kissnödig så jag stack iväg ut i mörkret på egen hand vilket fick hysto-matte att greppa ficklampan och viskropa på mig att komma tillbaka. Jag vände mig om så att bara mina ögon lyste i ficklampans sken likt två reptilögon (spoookey) och sen tog jag några snabba skutt och försvann runt hörnet på vindskyddet. Matte var gråtfärdig och livrädd för både björn och den kalla döden ute i skogen vid det här laget så jag vände om och kom tillbaka när jag hörde hennes bräckliga stämma bland tallarna. Jag vill ju inte skrämma ihjäl henne haha.
Nåväl, genom allt detta tumult sov tvåbenta mormor och Blessie 11 timmar i sträck utan uppehåll. Ingenting hörde dom. När de äntligen vaknade sträckte mormor på sig och sa: vad braaaa man sov här ändå. Vid det laget satt redan matte färdigpackad, hålögd och redo att lämna skogen för att aldrig mer återvända. Jag tror nog jag gillar det här med camping mer i teorin än i praktiken sa hon och satte av mot bilen. Sen sov hon hela resan hem till Stockholm.


Okej hörni...om vi kommer bort från varandra så möts vi vid bilen ok?


Lets go camping!


Musketörena framför ett vattenfall som inte syns på bilden tyvärr


Vindskyddet


Mormor löser korsord medan vi leker rumporna av oss


Det var MYCKET knott



Tvåbeningarnas delikata middag


Elden som höll oss varma...tills den slocknade. (man kan även få en skymt av den inte alltför sköna marken att ramla ner på. Check out the rocks)


Ska vi verkligen sova här? Är du inte riktigt klok??!!



Lugnet före stormen


Matte och Dex gosar


Myyyyys


Va? Skulle jag ha ställt till det?