Vart tog solen vägen?

Idag har vi haft ett riktigt skruttväder med regn och kyla. Vad hände med sommarvärmen? När matte vaknade gick vi ut i skogen och vi rasade av oss i vätan tills vi blev blöta ända in på skinnet. Dexter som förbränner mer än han lyckas spara på den där taniga kroppen på 4 långa ben började huttra och ville in igen. Matte fattade piken och vi skyndade in i värmen där vi blev ordentligt torkade med torktumlevarma handdukar. Skööönt! Sen hade vi en riktig mysdag framför tv:n med regnet smattrandes mot rutorna och vi hundar sov och snarkade hela eftermiddagen och kvällen. Vi trängde till om med ihop oss alla fyra i soffan så det var verkligen varmt och gossigt! Jag tror att vi alla var lite trötta efter helgen samt påverkade av väderomslaget så det kändes skönt att ha en riktig slappardag.

Dexter var på valpkurs igår och tränade på sitt/sitt kvar, ligg/ligg kvar och att gå fint i koppel under möte med de andra valparna. Han skötte sig bra och var tydligen rena drömmen just i koppelträningen. 100% ögonkontakt med matte och riktigt taggad. Tänk om han kunde göra likadant på promenaderna hemma. Eller egentligen vet jag att han kan men det är bara det att vi båda (speciellt jag) passar på att låtsas som om vi aldrig någonsin har lärt oss att gå fint i koppel när matte eller husse går med oss båda två samtidigt. Då är det liksom lite lättare att smita undan eftersom det är svårt för dem att hålla 100% fokus på bägge två på samma gång, då kan man rinna iväg lite snyggt sådär. Det är inte så att vi blådrar, det är mer att vi går och smyghänger i kopplet och det retar tydligen gallfeber på iaf minst en tvåbening i hemmet. Så igår när matte och Dexter mötte upp mig och husse inne i stan efter kursen så fick hon nog när hon skulle promenera lite med oss medan husse gick in i affären och vi började dra framåt. Hon hade ju precis sett att Dexter kunde myyyycket bättre än så och vad mig anbelangar...ja, jag kan ju faktiskt det här. Så hon vände på klacken och började gå i motsatt riktning. KUL! tänkte vi och röjde på lika glatt åt det hållet. Men så tvärvände hon igen och gick tillbaka upp längs med gatan. Jaha det var väl sådär halvkul men kom igen Dex! Nähe...ska vi vända igen? och så där höll det på. Fram och tillbaka längs med den där stackars gatan som måste ha fått skavsår av vårt klampande. Men vet ni? Matte fick rätt i slutändan för både jag och Dexter slappnade av efter en stund och gick som två ljus bredvid henne med slaka koppel. Det kändes inte lika meningsfullt att jäkta framåt när man ändå inte kom någon vart. Så när husse kom ut och vi började gå dit vi skulle fortsatte vi att gå fint så att vi skulle slippa att trava fram och tillbaka på den där gatan.

Vi gick hem till vår tvåbenta farfar där han och farmor bjöd på middag. Jag och Dexter hade hur kul som helst och lekte kull så det ven i öronen på tvåbeningarna. Man kan springa runt runt mellan alla rummen som i en cirkel och där kunde vi jaga varandra och även smyga oss upp på den andre runt hörnen, skitkul! Men när det var som roligast tyckte såklart tvåbeningarna att det räckte och sa åt oss att gå och lägga oss. Jo tack, prova själva att ligga still med sprallbrallorna på när dessutom Dexter kommer och smygdrar en i örat väldigt diskret så bara jag märker (alla som har ett småsyskon fattar vad jag menar) vad händer? Jo jag far upp och börjar busa igen. Resultatet? Tvåbeningarna i kör: "Leeeeeah" med en utdragen suck. Jäkla lillebror säger jag bara! Och inte ens försvara mig kan jag när han sätter mig i skiten.

Jag har tyvärr inga bilder att visa idag eftersom kameran har varit urladdad men imorgon kanske det kan knäppas ett par kort. Då är det min tur att gå på kurs:)