.: Valborgshelgen till ända

Nu är vi hemma hos en överlycklig matte igen. Hon har saknat oss så mycket att hon faktiskt inte kunde hålla sig tills vi kom hem utan hon kom ut och hälsade på oss i lördags. Vi blev jätteglada när hon kom och vi hade ett stort pusskalas på gräsmattan. Det där är ju lite lustigt egentligen. Det blir liksom en tävling mellan mig och Dexter om vem som blir gladast och kan pussa mest på matte (eller husse) så till slut glömmer vi bort att vi pussas för att vi faktiskt är glada och allt handlar istället bara om att knäcka den andre i puss-VM. Så vi står där och dränker vederbörande tvåbening med saliv samtidigt som vi gör allt vi kan för att parera undan varandra med kroppen. Sen står vi och kastar ängsliga blickar över axeln för att inte tronen ska övertas av den stackarn som för tillfället är bortknuffad. För tillfället är det jag som vinner alla matcher eftersom Dexter är mindre än jag och det pressar honom till en sån frustration att han tar till tjuvknepet att börjar gråta. Då blir jag allt som oftast bortknuffad och tvåbeningen säger åt mig att båda måste få hälsa. Pah! Fattar inte att de går på den enkla.

Vi har iaf haft det helt underbart på landet tillsammans med min tvåbenta farmor och farfar. Även Alvin och hans familj var där ute och njöt av det fina vädret. Det har byggts på friggan, ätits skålvis med god mat, gosats i massor och såklart lekts i hundraåttio. Jag kan helt klart tänka mig att flytta dit på heltid! Det bästa av allt är att man nästan inte behöver vara inne någonting alls. Man kan till och med sova ute på gräsmattan. inte för att jag slösar min dyrbara tid på landet på att sova men för lillfjant som behöver vila emellanåt har det varit en fördel. Visserligen bommade han iofs oftast chansen att sova ute eftersom han inte hade vett nog att åtminstone låtsas koppla av med jämna mellanrum. Då blev det alltså vila inomhus så att tvåbeningarna verkligen såg att han vilade. Men att säga att han bara vilade är en underdrift kära vänner. Han sov som om han inte sett till John Blund på månader. Han tror visst att han kan hålla samma tempo som jag men icke då.

Jag har även ägnat helgen åt att markera in mitt revir och verkligen försäkrat mig om vart tomtgränserna går. Nu vet jag exakt vad som är vårt och går inte utanför en meter fast tvåbeningarna är på annat håll. Det går helt enkelt att lita på mig och det bästa av allt för tvåbeningarna är att Detxter följer mitt goda exempel. Vi tycker båda att det är bäst att hålla sig på tomten så att det inte blir en massa tjafs sen. Då kanske vi inte får vara lösa och det vill vi ju inte!

Det är lite svårt att få tid över till bloggning på landet så därför kommer nu extra mycket bilder för att gottgöra för uppehållet. Hoppas ni har haft en minst lika skön helg som vi har!