.: Kul på kurs

Igår var vi på tävlingslydnadskursen och det var riktigt jäkla brakroligt ska jag säga er. Vi tragglade inkallning, lägganden och linförighet. Inkallningen var ju bara föööör enkel, kom med något nytt matte;) Det ska ju vara tempo i det där så vi lekte mycket matte och jag när jag kom in till henne. Och säg mig den skola som är tråkig om det går ut på att latja! Linförigheten var jag riktigt taggad på till en början och vi fick till mycket snabbare lägganden än förra gången vilket gjorde matte glad. Det beror helt och hållet på att hon faktiskt var mycket roligare den här gången och då blir det per automatik mycket roligare för mig att göra rätt.

Hela passet var jag i stort sett taggad och på g med mycket energi...ända tills jag fick chansen att busa lite med fröken. Jag blev så till mig och uppe i varv av det att jag både kissade på mig och tappade andan helt och hållet. När matte sen skulle försöka jobba vidare med mig var jag som en blöt trasa som hasade fram en halvmeter bakom henne med tungan på golvet och blicken i fjärran. Som tur var så var lektionen slut där och då så vi bröt.

Lillfjant och husse var med och tittade idag och det var nog väldigt nyttigt för Dexter. Den senaste veckan har han börjat utveckla en slags besatthet av matte vilket yttrar sig i att hon kan knappt andas åt mitt håll utan att han blir avundsjuk och gnällgråter hystersikt. Varje gång hon leker med mig, pussar på mig eller pratar med mig så kommer han springande och ska klämma sig in emellan. När hon försöker ignorera honom så börjar han som sagt gnälla. Får han inte gehör då så ger han sig på mina ben med sina vassa tänder eller till och med mattes händer eller armar kan ligga i farozonen. Värst är det när hon kommer från jobbet och ska hälsa på oss. Då kryper han upp i hennes famn och sen försöker han hålla mig på avstånd med alla medel. Man skulle kunna säga att han håller på att utvecklas till en riktigt jäkla skitjobbig primadonna som tror att han äger matte. Ska jag vara ärlig så börjar jag tröttna på hans fasoner rejält, jag var faktiskt först! Och det är ju jättetråkigt om vi ska behöva börja ta bort den obligatoriska "kramen" från dagordningen. Det kanske dock är en lösning till att börja med tills han greppar läget.

I alla fall. Igår var en nyttig kväll för honom för då fick han sitta bredvid i en hel timme och titta på medan jag och matte lekte så det stod härliga till utan att ens få så mycket som ett ögonkast av henne. I början försökte han kämpa sig loss från husse men till slut coolade han ner sig och låg bara och tittade med stora ögon på vad vi gjorde. Jag tror att det var ett steg i rätt riktning faktiskt.

Matte och husse har lovat att det ska bli ordning på torpet nu och ska verkligen ta tag i det här så att alla i familjen kan vara nöjda och glada. För i ärlighetens namn måste det ju ändå vara jobbigt även för Dex att hålla på så där.