.: Tillbaka från semestern

Nu är man alltså tillbaka i stan efter några härliga dagar på landet. Det är ganska härligt i stan också för där finns ju vårt hem men landet är lite extra extra sådär. Mattes semester var tydligen jättebra och jag kan tala om att det var min och Dexters också. Vi har varit med om en massa skoj, bland annat hjälpte vi till med gårdsarbetet vilket innefattade visst traktoråkande. Åtminstone för Dexters del som inte hade vett nog att hålla sig undan för de stora däcken (han är totalt orädd den där) så han fick helt enkelt åka med uppe i traktorn istället medan jag och mormor befann oss på marknivå. Det gjorde mig aningens stressad faktiskt. Jag vill helst ha 100% koll på honom förstår ni. Själv kopplade han av och somnade som en stock uppe i oljudet.

Blessie var däremot inte alls glad över att ha oss där. Hon var ju väldigt svårflörtad redan när jag blev invigd i flocken men till slut gav hon med sig iaf och accepterade att ha en till fyrbening på gården. Men när det var Dexters tur fick hon nog och sa tack men nej tack. En kan jag stå ut med, sa hon, men två...där drar jag gränsen! Så hon har undvikit oss så gott det går under vår vistelse och knappt kommit in om nätterna. Jag förstår inte, vi som är så charmiga.

Men nu är vi alltså hemma igen och idag tog matte med oss ut på utflykt med bilen en sväng. Först gick vi ut alla tre på en äng där jag fick boxerfnatt upphöjt till fem. Jag virvlade fram på ängen med luftiga steg och stundtals kändes det som om jag flög fram. Mina ben gick per automatik och jag kunde koncentrera mig på att göra tvära kast fram och tillbaka och ibland även störtdyka ner i de vattensamlingar jag kom över. Dexter som inte är så snabb eller ens får springa så fort och mycket som jag för matte stod bara och tittade på mig med stora ögon. Då och då sprang jag förbi honom så nära så nära att han nästan fick tag på mig men självklart lyckades jag finta bort honom lika snabbt igen och hans min var lika obetalbar varje gång. Snopet Dex, kom igen när du har jobbat upp lite sprintermuskler:)
När jag kände att det värsta sprallet var ur mig la jag mig ner i en lerpöl och brottades lite med Dexter. Något kul måste ju grabben få ha också. Det var riktigt mysigt att känna hur ordentligt dundersmutsig jag blev och även om det resulterade i ett bad när vi kom hem så var det värt det.

Efter en stund gick vi tillbaka till bilen och jag tyckte att det var dötrist att behöva åka hem redan. Men tji fick jag för matte stoppade bara in Dexter i bakluckan och sen gick vi vidare själva hon och jag. Vi hade så himla roligt! Vi tränade bland annat på inkallningar med visselpipa (den har varit bortglömd länge men nu har den dammats av igen) och några uppletanden. Det var helt underbart att bara få vara ensam med matte ett tag och det visade jag att jag tyckte också för henne genom att ge henne all min uppmärksamhet. När vi hade lekt och tränat en stund så var det min tur att sitta i bilen. Därifrån kunde jag se hur matte och Dexter tränade och hade skoj på ängen istället och jag såg även att de använde mina nycklar och tränade på att byta och lite dragkamp. Dexter verkade fatta galoppen rätt fort för matte såg nöjd och glad ut. Under busfrö-ytan döljer det sig faktiskt en liten smarting kan jag avslöja;)