Förvirring på hög nivå

Igår hälsade vi på hemma hos Blessie. Lantluften måste ha satt snurr i mattes huvud för hon började öva saker med Blessie istället för mig. Jag blev helförvirrad, det blev matte också. För att få bort mig från arenan satte hon mig med en godis bredvid mig. Jag vet ju att jag inte får ta den förrän jag får ett varsågod så jag väntade med spänning på signalen. Matte gjorde någon övning med Blessie som gick ut på att hon INTE skulle ta godiset på marken. Det gjorde hon ändå. Haha som jag skrattade åt spektaklet. Mattes röst for upp och ner i dur och i moll. Brrrraaa!...Blessie nej! här kom ett försök till en smidig putt i sidan så att Blessie skulle backa bort från godiset. Jo jag tackar jag. Skulle det där matvraket gå att stoppa så lätt? Det kanske funkar på mig men där gick hon bet. Nytt försök. Upp i dur och ner i moll...och sen brrraaa igen och Blessie varsågod. Tack sa jag och kastade mig på min godisbit. Leah nej! gastar hon då. Varpå Blessie faktiskt stannar upp för en sekund Nej inte DU blessie, du får ta. Varsågod! Leah stopp! Ja ni hajjar ju. Tycker ni att det här var förvirrande så var det inget mot hur det var i verkligheten hoho. Ja du matte, det blir nog bakläxa för dig.
Efter det krävande träningspasset kröp jag upp i en skön tvåbeningssoffa och knoppade in. Lämpligt nog stod den precis vid bordet där alla satt så att jag inte skulle missa något innan sömntåget kom och hämtade mig. Jag tror inte jag hann sova särskilt länge innan det var dags att åka hem igen. När jag är så där trött vill jag bara att det ska gå fort, fortare, fortast att komma ut till bilen så jag brukar ställa mig vid dörren och trampa otåligt. Den här gången tog det extra lång tid för mormor ville att jag skulle få stanna kvar där över helgen men matte vägrade. Hon sa att vi var tvugna att träna inför kursen och det gick absolut inte att lämna bort mig en hel helg. Enligt husse berodde det på helt andra saker. Nämligen det att matte har blivit så blödig att hon inte vill vara ifrån mig i fyra dagar. Hur det än var så måste jag säga att det kändes ganska angenämt att ha tvåbeningarna tvistandes om en. Och hem kom jag till slut.



Sekunderna innan jag hoppade på tåget