Nedgraderad

Helt otroligt! Jag som alltid har trott att jag var den snabbaste jycken i Stockholms distrikt, minst, har just mött mina övertikar. Det var två vinthundar av modellen saluki som totalt körde över mitt ego genom att fräckt nog springa ifrån mig med råge. När jag först såg dem skrattade jag lite inombords och tänkte att nu ska ni få er en match tjejer. Akta så att ni inte blir leeeriga i pälsen brudar gastade jag från djupet av en enorm lerpöl jag ställt mig i på riktigt boxervis. Sen började förnedringen...av MIG! De sprang och jag sprang också, fast efter...efter. Hallå, de hade uppenbarligen inte förstått hur den här leken gick till. Det är ju jag som springer först och fintar bort. Jag sprang och sprang för allt jag var värd men till mitt stora förtret var de ändå minst 10 meter framför. Jag sänkte mig till och med till att köra med det där tjuvknepet som gamlingar brukar göra. Dvs gå in mot mitten och vänta tills de kom springande på andra varvet (eller tredje) och sen genskjuta dem men de susade likt förbannat förbi som en virvelvind. Jag var hör och häpna chanslös.

Det är alltså inte helt med äran i behåll jag nu ligger här och ska sova en stund.
Hoppas sömnen gör sitt och allt är glömt när jag vaknar.