Det här med fokus

Miljöträning är nyttigt sa matte samtidigt som hon snörade på kängorna med ena handen och viftade med kopplet i den andra. Mig behöver man ju knappast krusa för att få med ut på en promenad så jag hoppade med ett glatt skutt över tröskeln och ut genom dörren. Vi skulle alltså gå in mot stan där det händer lite mer saker än just där vi bor men innan det så stannade vi till i en park. Det har kommit yttepyttelite snö här uppe och vattenpölarna har frusit på en aning. En av våra favoritlekar när det är is på pölarna är att hoppa och krafsa som galningar på dem. Det börjar alltid med att matte drar efter andan och utbrister TITTA Leah!! Jag blir så nyfiken då så jag slutar alltid med det jag gör för stunden och springer till henne i full kareta. Sen pekar hon på pölen och börjar stampa lite i ena kanten. Då stegrar jag och landar med ett rejält stamp med båda framtassarna på isen så att det knakar så där härligt. Sen går vi bananas på den stackars vattenskorpan. Vi krafsar och stampar besinningslöst tills det bara är smulor kvar men ibland rycker jag åt mig en isskärva och springer ett ärevarv innan jag hör TITTA Leah igen och det betyder att matte hittat en ny pöl. Underbart roligt!!!

Vi gick vidare över den lilla bron som leder till city och det är alltid just vid den bron som jag får röster i huvudet som säger ungefär såhär: bry dig inte om matte nu, titta där och titta DÄR, nej lyssna inte på vad hon säger till dig titta istället på allt annat spännande som händer omkring dig. Och DÄR är en annan hund! Sådär håller det på och jag bara undrar...är det egentligen så konstigt att jag har svårt att koncentrera mig på vad matte säger när man har det där ekande i huvet? Jag önskar att hon också kunde höra så skulle hon förstå varför jag inte ger henne all min uppmärksamhet. Hon pratade med husse i telefon en stund och jag hörde någonstans långt bort hur hon beklagade sig om att hon förjäves vände ut och in på sig själv för att få mig engagerad och fokuserad på henne haha. Åh vad hon är jobbig ibland alltså, bara jag, jag, jag. Det FINNS faktiskt annat som är kul här i världen matte!

Iaf så träffade vi en springer spaniel på en bakgård som hette Sally och vi fick rocka loss. Hon var en tuff tjej som trodde att hon kunde släpa omkring mig i kinden som om jag vore en trasa men eftersom jag inte är den som är den så lät jag henne göra det. Det var liksom värt det för hon var dökul i övrigt.
Efter en stunds lek började vi gå hemåt igen och då stötte vi på en boxerbrud från Skåne. Vi fick hälsa och efter en snabb sniff var det boxer-snurresprätt för hela slanten. Tvåbeningarna skrattade och sa något i stil med att det direkt syntes när det var två boxrar som lekte. Tror jag det:)

När vi hade kommit tillbaka över bron försvann rösterna i huvudet och jag såg helt plötsligt att matte var med på promenaden igen. Var hade hon hållt hus måntro? Vi busade resten av vägen hem enligt mig, enligt matte tränade vi följsamhet. Sak samma, kul hade vi iaf och på slutet fick jag bära mina (hrmh...hennes) nycklar. En toppenpromenad!