.

När man har än flängbula till hund händer det ibland att flängandet blir lite för mycket även för en pansarhund som Dexter. Förra veckan när vi byggde staket i Sorunda kom han linkande till mig med en blödnade sporrklo. Jahapp...vad har han kraschat i nu? Alternativen är många. Stenbumling, vägg, traktor? Bara fantasin sätter gränser när det gäller den här herrn.
Hur som helst fick jag stopp på blödningen men han fortsatte ändock att halta ganska rejält i ett par dagar. Till och med så att han sökte upp mig och pep och då vet man att det är allvarligt. Självklart blir man orolig att det ska vara relaterat till lederna då han är opererad där men jag hoppades och var ganska säker på att det var muskluärt då han så tydligt hade kraschat i någonting.
Det var helg och jag började ringa runt till alla kliniker där vår sjukgymnast Anna Holmgren huserar vissa dagar i veckan. Hos en fick jag besked om att den tidigaste tiden var 26 november. Tack och hej. Hos en annan var det ungefär lika lång väntetid men hos den tredje fick jag en tid redan på måndagmorgonen. Ibland har man tur! Känns bra att kunna gå till samma person i största möjliga mån som kan Dexters hela bakgrund när det kommer till leder och muskler.
Hon kunde ganska snabbt bekräfta mina misstankar om att det var en smäll på muskeln han fått och att han bara behövde ta det lite lugnt under veckan (läs inget sök eller stökiga lekar). Hon behandlade den onda muskeln med laser och när han var färdigbehandlad markerade han ingenting när hon klämde på muskeln.
Även lederna kändes hur fina som helst och hon böjde och klämde och provocerade ordentligt men han visade inga tecken på att ens märka att hon var där och stökade. SKÖNT!

Men lite smolk i bägaren ska det väl alltid finnas. Hon sa på en gång redan i väntrummet att han såg ojämn ut i musklerna och att hans rörelsemönster visade på någonting i höger bakben. Hon tog fram måttbandet vilket tydligt visade på att hans högra sida, både fram och bakben, är mindre musklad än vänster. I vissa muskler skiljde det så mycket som 4-5 cm till motsatt sida. Han visade även på ömhet i höger lårmuskel (baksidan). Vad detta beror på är i dagsläget oklart. Hon menade på att ett exempel kunde vara att vissa hundar fastnar helt enkelt i rörelsemönster som de haft efter t ex en operation då de avlastar ena sidan och helt enkelt fortsätter att gå så även efter att smärtan försvunnit. Vi bestämde att han ska få börja simma igen och lägga upp ett nytt träningsschema. Hon förslog också att jag skulle röntga ryggen på honom för att utesluta/upptäcka spondylos. Att det kanske hade ett samband. Om inte annat för sin egen skull så man kan bocka av det och gå vidare i utredningen.
Det är absolut ingen fara med honom. Jag kan träna vidare som vanligt med söket, cyklingen och allt annat vi gör. Men jag tycker att det är viktigt att komma underfund med roten till problemet inför framtiden så att man kan anpassa träningen eller ta till de åtgärder som behövs för att han inte ska få felbelastningsskador och dyl i framtiden.

Så denna vecka har varit relativt lugn. Vi har gått på långa promenader, cyklat lite, tränat lite lydnad i korta pass och hjärngympat inomhus. Riktigt mysigt har vi haft det men det kliar i träningstarmen efter ett riktigt sökpass. Särskilt efter idag då jag agerade figge på en söktävling för första gången. Lärorikt och sporrande!

Jo, så har vi ju i veckan haft ett av både mig och Dexter mycket uppskattat hembesök. Kajsa och Nellie kom förbi och vi började med att träna lite lydnad som sen övergick till lite sök-övningar. Vi befann oss nämligen på en spännande skolgård med diverse toppenbra gömställen där en hund i taget fick jobba med att vinda in och hitta utlagd figge. Jättekul var det och hundarna älskade det!
Sen gick vi in och busbrallorna åkte på på vovvarna som hade en intensiv lekstund i soffan innan Dexter tuppade av av utmattning.

Va! Är du en brud? Jag som alltid trott att du bara var en jobbig snorunge

Nä låt bli min bak nu!

Dexter gör halsgreppet på Nellie

Vem har störst käft?

Smile!

Vi har gått en otroligt lärorik och rolig helgkurs i sök för Åsa Klint där vi lärde oss massor som vi tar med oss i framtiden. Man kan väl säga att kursen kom i precis rätt läge för oss som tränat på ett tag nu och lagt en bra grund men var redo att ta några steg framåt i träningen.
Åsa lotsade oss pedagogiskt ute på det för oss ibland djupa vattnet och lät oss i största möjliga mån själva klura och komma fram till hur vi skulle lägga upp varje enskild träning och komma runt eventuella hinder vi stötte på. Hon gav oss även uppmuntrande ord över att vi verkligen lyckats med en grundläggande bit i söket, nämligen att hundarna verkligen har ett högt figurantintresse och att de tycker att det är SUPERKUL att springa ut i rutan. De har ett bra tryck helt enkelt:) Mycket stolta och glada var vi mattar såklart över detta!

Tack för en toppenhelg alla tjejer!