Nya leksaken

Hemma hos Ruf

Så...nu har vi varit hos familjen Simonetti och hälsat på igen. När vi hade parkerat bilen och husse öppnat bakluckan kände jag igen både doften och området. Jag som vanligtvis brukar vara jätteduktig på att sitta kvar i bilen tills tvåbeningarna säger varsågod hade svårt att hålla mig idag. Jag ville bara uuuuut till Ruf! Bara för det skulle matte självklart hålla på och fixa med kopplet en evighet. Jag lovar att hon gjorde det bara för att jäklas.

Ruf visade oss "sin" skog och vi hade som vanligt buskul. Jag hann inte se så mycket av skogen dock eftersom jag och Ruf hade fullt upp med att brottas och springa runt. Malin och Robban tyckte att jag var som en gummiboll och säger att jag har ärvt min spänst och snabbhet av mamma Enya. Tack morsan för de fina egenskaperna!

När vi kom hem igen bjöds det på brakmiddag för både två- och fyrbeningar. Jag som inte brukar vara så stor i maten glufsade i mig mat för ett helt kompani. Man blir ju hungrig av att leka så mycket och dessutom kan jag ju inte vara sämre än brorsan, eller hur?


Robban, husse och Malin


Får jag ta pinnen?


hmpf...vilket sätt att inte dela med sig!


Det ska du allt få för


Nu är du inte så tuff längre Rufie


Kom igen, nu springer vi!

Promenad och överslag

Jag har haft en toppendag! Först hängde jag med husse hela förmiddagen. Vi lekte bland annat med min nya leksak som jag tycker så mycket om och promenerade i parken. Sen tyckte jag att det var dags att väcka matte. Eftersom hon jobbar på nätterna brukar hon sova ganska länge men jag brukar säga till när jag vill att hon ska vakna. Enklast gör man detta genom att helt enkelt ställa sig på henne i sängen och pussa henne i precis hela ansiktet. Det brukar göra susen. Så även idag:D

När hon hade masat sig upp kom "mormor" på besök och vi gick på en lång promenad i skogen. Det var underbart! Nästan två timmar var vi ute så när vi kom hem var jag så trött så det slog över i huvudet på mig. Jag fick ett såkallat boxerryck. Jag sprang ut genom dörren, in genom dörren, runt runt överallt och ingenstans och sen började jag tok-brottas med matte. Tydligen var jag ganska jobbig för hon blev inte alls glad utav min lekinvit (nåja, nerbrottning) utan reste sig upp och gick därifrån. Jag hörde henne säga något till husse om att jag skulle vara övertrött. Hah! Jag, trött? Jag var ju i mitt esse för tusan. Vad är det för hundkännare man har att göra med.
Husse kom iaf och la sig bredvid mig på golvet. Yes! Här ska det brottas tänkte jag. Men istället för att busa klappade han mig försiktigt samtidigt som han pratade lugnande med mig. Det var som att trycka på en knapp. Jag somnade som en stock!
Han måste kunna trolla min husse för jag lovar, jag var verkligen inte det minsta trött!

Imorgon (söndag) åker vi och hälsar på Ruf och hans familj. Jippi!

Ny leksak

Jag fick en ny leksak idag. Matte och husse kom hem med en massa matkassar som jag såklart var tvungen att undersöka. Det mesta var tråkigt i hundväg men mitt i allt nosande och kikande fick jag syn på ett snöre som stack upp ur en av kassarna. När jag drog i det lite visade det sig att det var ett sånt där snöre med en boll på i ena änden. "Den är till mig" tänkte jag samtidigt som jag drog upp den ur kassen och sprang ut med den på gården. Och vilken rolig leksak sen. Man kunde kasta och slänga runt med den och den var perfekt till att ha dragkamp med husse och matte. Det var kärlek vid första ögonkastet!

Tidigare på dagen var husses mamma, pappa, ena bror och svägerska och hälsade på en stund. Woho...huset fullt, sånt gillar jag. Och imorgon kommer mattes mamma och hälsar på. Vi ska ta en promenad och visa henne vår härliga skog. Hoppas hon har med sig snarr!

Hösten är mysig

Jag gillar hösten. Det är så härligt att fara runt i skogen så att löven riktigt yr runt omkring mig. Sen hittar vi på roliga saker också. Häromdagen gick vi förbi ett ställe där det stod "stubbar" uppställda i rad. Den första var jättelåg och sen blev de högre och högre efter hand, som en trappa ungefär fast med hål mellan stegen då:) Matte sa åt mig att gå upp på den lägsta stubben och sätta mig. Jag gjorde det och fick massor av beröm och godis. Vi gjorde så några gånger och sen tyckte hon att det räckte. Hon sa att vi skulle träna mer under hösten på det där så att jag till slut kunde gå på alla stubbar, även den högsta.
Va!? Kunde det verkligen vara så att hon underskattade mig så pass mycket att hon trodde jag skulle behöva en hel höst på mig för att lära mig balansera på några stubbar? Nej ni hör ju själva, så kan jag inte ha det. Jag bestämde mig helt enkelt för att överraska henne nästa gång vi kom dit vilket visade sig bli redan nästa dag. Vi började med den lilla stubben som vi hade tränat på och matte var så nöjd och glad. "duuuktig tjej" sa hon och tryckte i mig köttbullar. Men istället för att hoppa ner på marken igen så fortsatte jag till nästa stubbe, och nästa och nästa....ända tills jag satt på den allra högsta. Ni kan ju tro att hon blev snopen:)
Hon blir så fantastiskt glad för småsaker min matte. Men det är inte mig emot för en glad matte = en glad Leah!

Finbesök

Igår hade vi finbesök hos oss. Gissa om jag blev överraskad.
Matte och husse stack iväg en stund på dagen och lämnade mig hemma själv. Regnigt och ruggigt som det var ute bestämde jag mig för att ta en tupplur inne i värmen istället. Just som jag låg och snusade som bäst kom de hem igen. De ropade på mig att vi skulle gå ut och jag som aldrig bangar en prommis skyndade mig ut i vätan.
Vi gick som nästan alltid ner i parken som ligger precis runt knuten och väl där måste jag gnugga mig i ögonen både en och två gånger. En bit bort såg jag nämligen en mycket välbekant filur. Nej, det kunde väl inte? Eller jo kanske...var det inte Ruf?? Jo ta mej tusan där stod ju Robban och Malin också...i MIN park! Wohoo!

Mäkta mallig fick jag sen visa Ruf och hans flock (minus lillhusse) runt i mina neighbourhood och sen vidare hem till oss. Väl hemma visade Ruf mig en jätterolig lek som gick ut på att springa runt runt och hoppa upp och ner i både soffa och säng. Skitkul tyckte jag som annars inte får vara där;) Jag i min tur passade på att visa leken "kurragömma". Jag utnyttjade min ringa storlek och la mig under vardagsrumsbordet. Haha, Ruf var för stor för att komma under så där stod han och gnällde på mig att komma fram. Na na nanana!
Medan vi lekte, lagade tvåbeningarna middag tillsammans som vi inte var ett dugg intresserade av. Vi hade vi det laget fullt upp med att finta varandra med ett grisöra, dessutom var det rå fisk som stod på menyn. Har ni hört något konstigare?

Ruf som hade varit ute och plockat svamp i skogen innan de kom till oss blev trött lite fortare än jag. Men vad vore jag för lillasyster om jag inte jävlades lite med honom när han ville kasta in handduken? Så istället för att låta honom vara så gnagde jag honom i benen, tuggade på hans öra, ställde mig på honom osv tills alla tvåbeningar sa att det fick vara nog och gjorde något så oerhört orättvist som att sätta mig i hallen utanför köket med ett kompostgaller i vägen. Jo jag tackar jag, i mitt eget hem!
Lyckligtvis varade min utvisning inte särskilt länge och vi kunde snart leka vidare. Då hade Ruf dock samlat på sig mer krafter för jäklar vad kaxig han var helt plötsligt. Nu var det jag som fick mig några tjuvnyp i öronen:)

Jag och min flock tyckte att det var supermysigt med så fint besök hemma. Lyckans ostar är vi också för idag kommer vi träffas igen, på valpkursen:)

Kantareller

Igår var vi ute i skogen och hade det mysigt. Jag sprang runt i full speed mest hela tiden men jag såg hela tiden till att hålla koll på tvåbeningarna. Ibland var dom alldeles för långt ifrån varandra enligt mitt tycke och då sprang jag tillbaka till den som gick längst bak för att skynda på farten lite grann.
De sprang inte runt och lekte som jag utan gick och tittade ner i marken hela tiden. Ibland tjoade de till och plockade upp något gult som tydligen hette kantarell. Varje gång de dök ner i backen så rusade jag dit för att kolla vad det var. Matte är nämligen en rackare på att hitta godis ute i skogen. Vet inte hur hon bär sig åt men det lönar sig iaf alltid att hålla sig nära henne när vi är ute på promenad för titt som tätt hittar hon något på marken. Snopet nog var det där gula inte alls till mig och jag blev bortputtad när jag försökte ta det hon hade hittat. Hon skrattade och sa något om "oanande konsekvenser".
Istället för godis ville de få mig till att nosa på kantarellen och sen hjälpa till att leta efter fler. Det var jag inte så intresserad av, jag hade ju fullt sjå med att leka och hålla koll på att alla hängde med.
Jag ställde iaf upp på att posera lite.

Visselpipa

Idag var vi på en stor gräsplan och lekte. När matte ropade
"Leah kom" rusade jag dit i full fart eftersom jag har lärt mig att det betyder lek, godis eller kel och det vill man ju inte missa. Samtidigt som jag var på väg till henne så blåste hon två korta toner i en visselpipa. Pip pip...vad tusan var det? tänkte jag men brydde mig inte så mycket om det utan jag sprang vidare till matte där lite dragkamp väntade. Matte eller husse ropade "Leah kom" en gång till och jag sprang dit för att kolla vad som skulle hända den här gången. Himla rolig lek tycker jag, gav ju någon slags utdelning varje gång! Så där höll vi på. Varje gång de ropade på mig och jag var på väg dit hörde jag samtidigt de där två pipen. Undrar om det betyder samma sak som kom?

Så här såg det ut.


Matte har ropat (och pipit)


Full fart


BRA tempo in


Yes! Det blev dragkamp


Glädjedans! Notera hur synkade vi är;)


Mys med husse

Leah 23 veckor

Valpkurs 3

Igår på kursen fortsatte vi att träna på stanna och nej samt att gå i koppel tillsammans allihopa utan att dra. Vi får även lära oss att skilja på kom och häråt. Kom betyder att jag ska komma ända fram till matte/husse och häråt betyder "häng med åt det här hållet". Det är ju faktiskt två helt olika saker och jag tycker att det är bra att det finns två olika kommandon. Hur ska man annars förstå vad det egentligen betyder när tvåbeningarna ropar kom, om det ibland är helt ok att bara springa åt samma håll och sen i nästa sekund måste man tydligen komma hela vägen fram. Nej, vill de att vi hundar ska förstå vad de verkligen vill får de också vara tydliga. Annars blir jag bra förvirrad. Som tur är berättade Johan det här för min matte och husse redan i somras när han var hemma hos oss så vi har hyfsad koll.

Efter kursen stannade vi kvar en stund och jag fick leka fritt tillsammans med Ruf, Leonbergern Smulan och Amstaffen Blanca. Väldigt roligt!