Visst, först när vi kom ut till Sorunda var det kul. Leah mötte oss vid bilen med glädjeskutt och vi gick på en promenad på direkten och lekte och hade skoj allihopa. Men i samma sekund som vi kom in i huset så var det ungefär som om världen suddades ut och de enda som fanns kvar var matte och Leah. I en timme nu har jag stått och tittat på när de har pussats, kramats och gråtit (matte såklart) så det är rent löjligt. Aldrig tog det slut. Jag som är en riktig mattegris och van vid att kunna använda min storlek för att få min vilja igenom blev alldeles förvirrad när Leah tog MIN favoritplats (mattes knä) och vägrade flytta på sig fast jag försökte buffla bort henne. Det enda som hände då var att jag fick en tillsägelse av Leah som hette duga. Då försökte jag fjäska och truga. Släppte på värdigheten totalt och pep och gnydde och rullade runt på golvet framför dem men inte hjälpte det heller. De fortsatte sitt pusskalas och jag kände bara en brännande blick i ögonvrån från Leah att jag skulle hålla mig borta. Matte fick jag ingen vidare uppbackning av heller. Hon verkade ha glömt bort mig helt och hållet.
Den roliga piphönan som Leah har ville hon dessutom BARA dela med matte och jag gjorde mig heller icke där besvär. Där satt Leah som om hon vore en drottning med både matte och leksaken i besittning och jag kunde inget annat göra än att vänta ut dem. Nu äntligen har de vaknat upp ur sin trans och jag får vara med på ett hörn igen. Men Leah...hon är en stentuff tjej hon. Jag får inte alls göra som jag vill, snopet! Bra tycker matte.
Tillsammans igen
Leah har en likadan piphöna som jag har hemma som skrockar och har sig när man biter i den
Det såg himla kul ut
Så den försökte jag norpa
Men då fick jag veta att jag levde
Okej okej! Jag ger mig.
"Jag har ögonen på dig"
Pusskalas. "Kom inte här och stör"
Förpassad till bänken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar